Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luktar likt klor och liknar äfven denna i sitt förhållande till andra kroppar,
men bleker ej och färgar stärkelse blå.
Af hvad här blifvit sagdt följer, att organiska kroppar äro sammansatta,
och att i dem ingå i mer eller mindre grad de här uppräknade enkla ämnena;
hos växterna är kolet öfvervägande, likaledes uti djurämuen, der också qväfvet
utgör en ymnigare beståndsdel. Bland de i naturen förekommande
sammansatta organiska kroppame vilja vi här något litet uppehålla oss vid de
allmännaste, nämligen vatten och luft.
Vatten är en flytande, genomskinlig kropp, som i sitt rena tillstånd icke
har någon märklig färg, smak eller lukt. Fullkomligt rent finnes det icke på
jorden, der det alltid innehåller mer eller mindre främmande ämnen i sig
upplösta; endast ur luften såsom regn eller snö nedkommande s. k. meteorvatten är
alldeles rent, om man undantager de första regndropparne, som medföra dam
o. d. ur luften; genom konst, t. ex. destillering, kan vatten äfven renas. Men
äfven fullkomligt rent är vatten intet element,. emedan det är sammansatt af tvä
volymer väte och en volym syre, hvilka ämnen genom kemien kunna åtskiljas.
Vattens förorenande kan ske på många sätt, och delar nr alla naturens riken kunna finnas
deri; ofta innehåller det olösliga delar, som gira det grumligt; från sådana kan det befrias
genom silning eller filtrering. Men äfven fullkomligt klart vatten kan innehålla främmande
ämnen, såsom salter och andra mineralier, och från dessa kan det endast genom destillering
befrias. Vill man öfvertyga sig att vatten är rent, så låter man en del deraf bortdunsta på ett klart
glas eller i en blank sked; synes der ingen fläck, så är vattnet rent, ty ett främmande ämne. hvad
form och beskaffenhet det än må hafra i vattnets flytande tillstånd, stannar alltid qvar, då vätskan
genom värme uppgår i lnften. Uti kärl der vatten kokar bort fästa sig sådana ämuen på bottnen
och bilda hvad man kallar pannsten, som för ångpannor ofta förorsaka ganska stor olägenhet
särdeles om det begagnade vattnet iuuehåller större partier sådana ämnen, såsom t. ex. hafsvatten.
Vatten är, näst luften, den allmännaste naturprodukt, som finnes på jorden.
Det finnes icke allenast i de samlingar, som utgöra sjöar och strömmar, utan
det ingår såsom en hufvudsaklig beståndsdel i alla lefvande kroppar, djur och
växter, och äfven i de liflösa, ehuru stundom i en annan form. Betraktandet
af vattnets egenskaper framställer de intressantaste resultater: man ser t. ex.
alla floder, de må vara större eller mindre, slutligen utfalla i hafvet, men ändå
blir detta aldrig fullare; skälet härtill är afdunstningen. Om man slår vatten i
en skål och ställer denna i solskenet, så minskas vattnet alltjemt och slutligen
blir skålen torr. Hvart tar vattnet vägen ? Icke intränger det i skålens massa,
och försvinna eller bli till intet, kan hvarken vatten eller någon annan kropp.
Man säger att det bortdunstar, hvilket består deruti, att vattnets öfversta ytas
atomer skiljas åt och öfvergå till så små delar, att de blifva osynliga för ögat.
Det kallas då vattengas och uppstiger i luften, der det samlar sig till moln
och åter nedkommer till jorden i form af regn, snö, hagel eller dagg, och
sålunda fortgår vattnet genom naturen i en oupphörlig kretsgång.
Af exemplet med vattenskålen är det lätt att föreställa sig den mängd af vatten, som
dagligen uppstiger i lnften från de ofantliga vattenytor, som finnas på jorden, helst sådan
nfdunst-ning oupphörligen fortgår äfven från andra kroppar, från sjelfva jorden, växter och djur, hvilka
alla förtorkas, om de ej behörigen underhållas med nytt vatten i stället för det som bortgår.
Vattnets uppstigande rättar sig efter värmen i luften, mon dess nedfallande
följer andra naturlagar: bergländer äro fuktigare än slätter, ehuru undantag
gifvas; vid hafskuster och på öar regnar mera, än längre in på fastländer. Genom
s. k. regnmätare har vid fleråriga observationer funnits, att den regnmassa, som
årligen faller på nedannämnda orter, skulle, om den icke afdunstade eller
inträngde i jorden, intaga följande djup i svenska decimaltum:
Bergen . . 62. I Kalmar . . . 11. Pai-is .... 42. Rom
Coimbra . . 101. 1 Kristiania . . 18. Palermo . . . 20. Sierra Leone 76.
Göteborg . 30. Melbourne. . . 24. Pernambucco 91. Upsala ....
J oekmock. 13. i Xew Orleans 14. Rio Janeiro. 39. Valdivia . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
