Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likasom det nr värmen som gör flytande vatten luftformigt, så är det kyla som gör det
luftformige åter flytande; man vet, att då en kall kropp hålles öfver kokande vatten, så blir han
våt af de ångor, som fastna och öfvergå till droppform; samma förhållande är i stor skala med
luften, och häraf förklaras den olika mängd regn, som faller på skilda orter. I Bergen och på
öfriga delar af Norges vestra kust regnar nästan hvnr dag, emedan den varma från hafret
kommande eydveatvinden der träffar den kalla luften från fjällen, hvarigenom han afkyles och fäller
sin fuktighet. Samma förhållande är vid flere andra ställen på jorden, till exempel vid
Central-Ainerikas östra kust, der den varmu med vattengas mättade nordöstra passadvindeu mötes af den
svala luften från de skyhöga och skogbeväxta bcrgsträckningarne. Uti tropikläudernn regnar
endast vissa tider om året, de så kallade regntiderna, dessa länders vinter, som regelmässigt
återkommer hvarje år, men på olika tider för skilda orter, och således ögonskenligen
uppkommande af soleu8 ställning och luftons deraf härledda uppvärmning och afsvalnande. Så har t. ex.
vestra Indiska halfön sin regnvinter under månaderna juni, juli, augusti, september, oktober;
-den östliga Koromandelkusten åter i november, december, januaöi, februari, mars. Under dessa
månader regnar nästan oupphörligt, med en för oss oerhörd häftighet, hvaremot den öfrigu tiden
.på året der herskar en alltid klar himmel, utan tecken till nederbörd.
Dimma, dagg, rimfrost. Icke alltid uppstiger det till luftform
öfver-gångna vattnet i högre regioner, utan detta beror på den värmegrad luften vid
tillfället innehar. Om den nedre luften är kallare än ett fält eller en
vattenyta, så fäller sig vattengasen genast till större blåsor, som bli synliga och bilda
ett moln, som vi kalla dimma, töcken eller tjocka. Är luften klar, så att värmet
från fasta kroppar hastigt kan bortgå, hvarigenom de blifva kallare, så afsälter
sig vattengasen ur luften pa dem och bildar droppar, dem vi kalla dagg.
Nedgår afsvalningen under fryspunkten, så stelna vattendunsterna på samma gång
de afsätta sig, och sålunda uppkommer rimfrost.
Om höstuftuurne ser man töcken bilda sig, när eu kall nattlnft uedflyter på en kort förut
af solen uppvärmd vattensamling, en fnktig hed eller däld; kalla vinterdagar höljas öppna
vattendrag af dimma, emedan luften är kallare än vattnet. Friska växter afkylas fortast, och derför
sätter sig daggen mera på dessa ä • på torra stenar, torr sand o. d. Både dagg och frost
före-kommas af öfverhölje, tjock rök, mulen himmel m. in., emedan värmet deraf hindras från att bortgå.
Snö, hagel. Vattengasens öfvergång till moln och droppar sker på samma
•sätt som nyss är sagdt om dimma, dagg och rimfrost, nämligen genom afkylning
i den högre, kallare luften. Först bilda sig de synliga blåsor, som utgöra
molnen, hvilka fullkomligt likna dimmorna närmare jorden; dessa små blåsor
förena sig sedan till. droppar, och då dessa härvid blifva så tunga, att luften
■ej längre kan bära dem, nedfalla de som regn. Är nu den högre luften så kall,
att vattendunsterna stelna innan de hunnit flyta tillsammans, sa uppkommer
sno; frysa de deremot sedan de antagit droppform, blir deraf hagel.
Då regndroppar börja falla, äro de små, men tillväxa under farten af vattendunster, som de
■upptaga i luften, och blifva större ju längre väg de falla; häraf förklaras hvarför om sommaren
ofta falla större regndroppar än om vintern: den kyligare luften, der de först bildas, är
sommartiden belägen högre från marken, så att dropparne hafva längre väg att passera innan de hinna
ned. Träffar regn mycket heta och torra luftlager, så kan det åter upplösas i gas eller moln
och aldrig hinna jordytan. Så kan äfven snö smälta på vägen och komma ned’som regn, hvadan
■det kan regna i dalen medan det snöar på bergen. Vill man betrakta snöflingorna, så böra de
uppfångas på en väl afkyld skiffertafla; man skall då finna, att huru olika deras
sammansättningar än kunna synas, likna dock alla hvarandra dernti, att de bilda sexuddiga stjernor. Hagel
falla endast om sommaren, särdeles vid åskväder; huru dessa bildas är ännu icke fullkomligt
utrönt; att de uppkomma af köld i de högre regionerna är allt hvad man säkert vet.
Då vatten i form af regn eller smält snö kommer på marken, rinner det
ned i de lösa jordlagren och ger der näring åt alla växter; då det träffar berg
eller fast lera tär det sig fram utefter dessa till dess det åter bryter fram i
dagen och bildar källor och bäckar, från hvilka djurlifvet hemtar vederqvickelse.
Gräfver man ett djupt hål, så samlas vattnet dit från de lösare jordlagren, och
man har en brunn. Källvatten och brunnsvatten kallar man hårdt vatten,
emedan det innehåller mineraliska ämnen ur de jordlager det genomträngt, och väl
är friskt och godt att dricka, men mindre tjenligt till tvätt och kokning,
emedan tvål och såpa deri föga upplösas och vissa frukter, såsom ärter och bönor,
icke blifva mjuka; regnvatten, sjövatten och flodvatten kallar man mjukt, helst
det innehåller mindre salt och kalk och alltså visar motsatta egenskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
