Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån åt nordvest, förbi Gallopagos-öarne samt vidare först i nordvest och sedan
åt vester till minst 120° längd från Ferro. Denna ströms vatten är lika
mycket kallare än hafvets, som atlantiska och japanska äro varmare, och det
bibehåller denna kyla oaktadt sin långa färd genom tropikerna. Uti Gibraltar sund
går öfverst en stark ström från Atlantiska hafvet in i Medelhafvet, på samma
gång en annan går under denna åt motsatt håll; uti Bosforen gå två strömmar
bredvid hvarandra, den ena in i Svarta hafvet, den andra ut ur detsamma.
Om anledningen till här nämnda och alla andra strömdrag i annars stillastående vatten hafvc
af de natnrknnuige många förklaringar försökts, utan att någon fullt nntaglig ännu funnits. Så har
t. ex. vattnets olika afdnnstning i kalla och varma luftstreck en sådan, men ej allmänt tillämplig;
bottnens olika djup är en annan, men icke tillfredsställande. De beständiga vindarne,
hnfsbug-teruns eller sundens och öarnes belägenhet, i förening med ebb och tiod, hafvn äfven härvid
kommit i betraktande, men resultaten häraf äro så mycket mindre fullgilliga, som dylika
strömmar finnas i vatten, der ingen märkbar ebb och fhd egcr mm. Den mångfaldiga nytta och fördel,
som dessa vattnets rörelser medföra, är deremot så mycket mera påtaglig: geuoiu dem blir det
kalla vattnet vid polerna ljnmmare och det varma vattnet vid eqvatorn svalare, så att vattendjur
bättre kunna trifvas, på samma gång som luftens köld och hetta af dem modereras, till meuniskors
och andra landtdjnrs välbefinnande-, genom dem föres en mängd drifved från skogrika stränder till
sådana, der för köld ingenting kan växa, hvarigeuom möjlighet beredes för tnenniskor att vistas
äfven der; genom dem föras växtfrön från det ena landet till det andra samt uppkastas och slå
rot på förut ofruktbara öar, sålunda beredande tillfälle för menniskor och djur att komma efter.
Hafshvirflar äro på vissa ställen förekommande cirkelformiga rörelser i
vattnet, liknande den som synes då vattnet slås i en upptill vid, men med trängre
afloppsöppning försedd tratt. Den största hafshvirfvel man känner är den vid
Norges kust belägna Malströmmen, äfven kallad Moskö-strömmen, der vattnets
kringgående rörelse kan miltals märkas; några mindre sådana förekomma vid
öarne norr om Skotland, och i sundet mellan Italien och Sicilien fortfar ännu
den redan i forntiden kända Charybdis att skiftevis insupa och utspruta vatten.
Dessa hvirflar uppkomma af strömsättningarne, i sammanhang med ebb och
flod, och bero äfven af liafsbottnens beskaffenhet, hvilket allt synes af deras
återkommande större och mindre häftighet tidsenligt med strömmarne och
tidvattnet, jemte deras uppstående alltid på samma ställe.
Kordom utgjorde hafshvirflarne dc sjöfarandes fasa, och många hemska berättelser hafva
ut-•spridts om fartyg, som af sådana helt och hållet uppsluknts; numera anses dc föga fruktansvärda,
dock undviker man dem gerna, mindre för deras eget brus, un för klipporna i deras grannskap.
Vatten-fenomener. De stora hafvens vatten innehålla mera främmande
ämnen i sig upplösta, än andra vatten; det lmfvudsakligaste är koksalt, men
äfven andra salter, såsom bittersalt, glaubersalt, gips m. in. Då härtill räknas
den mängd af växter och djur, som dö och förruttnn i hafvet, är lättförklarligt
hvarför dess vatten smakar ej allenast salt, utan tillika i högsta grad äckligt.
Hafsvattnets sälta är icke öfverallt lika; man sknlle kunna förmoda att den vid eqvatorn
vore störst, emedan afdunstningen der är starkast, och endast vattnet mon ieko saltet nppstiger
i luften, men närmare polerna är det äfven mycket salt, emedan sältan stannar qvar, då vattnet
fryser till is. I medeltal är hafsvattnets salthalt 3 j procent eller 21 1 ort på en kanna. Der
strömmar från landet utfalla uppblandas saltvattnet med det färska, som derjemte såsom lättare
stannar öfverst till dess de genom vågornas rörelser sammanblandas, och häraf kännes hafsvattnet
mindre salt i de vikar och bngter, der fioder utfalla.
Hafsvattnet är ej allenast obrukbart till dryck, det kan icke heller användas till kokning af
mat, eller eus till tvätt, ty linne och andra persedlar, som blifvit doppade i hufsvatten, torka ej
sedan; de fina saltpartiklarue intränga så, att de ej kunna frånskiljas, och om tyget än utsattes
för luft och solhetta, återtar det likväl snart derpå hela sin fuktighet. Till och med stenartndc
-och glacerade materier blifva obrukbara då de någon tid legat i hafsvatten. Vid kusten af södra
Afrika blef från ett strandadt fartyg upptagen en kista med äkta porslin; vid kistans öppnande
utströmmade en så olidlig stank, att alla närvarande lingo uppkastning. Hvad som af porslinet
var hvitt hade fått gröna fläckar och såg marmoreradt ut; hvurken tvättning, kokning eller några
andra medel kunde befria de sköna kärleu från den vidriga stanken, hvilken meddelade sig åt alla
matvaror hvarmed de kommo i beröring och gjorde dessa så vämjelign, att de ej kunde förtäras.
Färgskimmer. Ehuru vatten, i mindre delar betraktadt, ej har någon
märkbar färg, framvisa dock större samlingar, sedda på något afstand, vissa
skiftningar, vanligen varierande i blått eller grönt, mon stundom äfven med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
