Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stigel1 det denna hastighet uppkommer orkan, som är ytterst våldsam, upprycker
eller afbryter stora träd, kullkastar hus o. s. v.
Om man vid kall luft öppnar dörren till ett uppvärmdt rum och håller ett brinnande ljus
rid dörröppningens öfra ända, så synes hur den varma lnften strömmar ut, men hålles det
närmare golfvet så drifves lågan inåt med den kalia lnften; häraf synes förklaring på den process,
som natnren verkar i stort, hvilken äfven kan iakttagas vid stränderna af större sjöar: om dagen
uppvärmes landet fortare än vattnet, och deraf uppkommer blåst från sjön; på aftonen åter
af-kyles landet hastigare, hvaraf vinden då strömmar frun landet. Visserligen kan härvid det inkast
göras, att vinden ofta kan blåsa från samma väderstreck längre tid både dag och natt, och vid
andra tillfällen hastigt omvexla i alla riktningar, utan att någon sådan orsak, som de här
anförda, dertill kan upptäckas. För att nöjaktigt kuuna förklara alla sådana tilldragelser skulle
fordras ej allenast att ega lokalkännedom om hvarje pnnkt på hela jordklotet, utan deijemte att
knnna när som helst med en enda blick öfverskåda det hela och alla tillfälliga förändringar i
atmosferen, och så långt lär väl aldrig någon dödligs förmåga komma att sträcka sig. Men de
senaste åren har man likväl närmat sig härtill, i det man genom den elektriska telegrafens bjelp
till en ort meddelat underrättelse om den väderlek, som på samma tid förefinnes vid en mängd
skilda orter, och mnn har derigenom lyckats att ofta nog förutsäga inträffade förändringar i
väderleken, synnerligen häftiga stormar. Sjöfarten har häraf dragit icke ringa nytta, emedan ett fartyg
varnas för ntlöpande nr hamn, när en storm är att förvänta.
Passadvindar är benämningen på de luftdrag, som råda inom tropikerna.
Dessa blåsa under flere månader oförändrade i samma riktning, och återkomma
regelmessigt hvarje år. Yid eqvatom är vinden alltid ostlig, men afviker på
norra sidan åt norr och på den södra åt söder. På norra halfklotet, t. ex.
Atlantiska hafvet, råder under månaderna juni, juli, augusti, september och
oktober en beständig sydvest vind, och den öfriga tiden på året nordost. På
södra deremot, såsom Indiska hafvet, blåser under förstnämnda tid oupphörligen
sydost och under den senare tiden nordvest.
Passad-indarne kallas äfven mussoner, och hafva fått sitt första namn deraf, att sjöfarande
på de stora hafven begagna dem vid sina resor. Deras orsak förklaras af de natnrknnnige, jemte
solens appvärmning, äfven af jordens dagliga rörelse, hafsknsternas läge o. s. v.
Luftens rörelser äro ingalundn alltid lika på samma ställe i hela atmosferen; då vinden
nära jordytan blåser åt ett håll, kan den högre upp gå åt ett annat; så se vi stundom högre och
lägre skyar gå i olika riktningar, och luftseglare hafva ofta bevittnat dessa förhållanden. Då
den vid grannskapet af eqvatom upphettade och derigenom lättare luften uppstiger och utbreder
sig åt polerna, flyter den dervarande tyngre luften dit i stället, men afviker från raka kosan till
följd af jordytans ojemnheter och här eller der tillfälligtvis uppkomna förändringar i luftmassan.
Vindernes nytta är mångfaldig och oberäknelig; de förnämsta fordelerne af dera äro: de
rensa luften och göra den helsosam, ty om hon stode stilla, skulle hon snart bli skämd af
uppstigande främmande ångor och gaser, som nu bortdrifvas och försvinna; de kringdrifva
regnmolnen, så att jorden öfverallt kan bli fnktad och fruktsam; de utsprida växternas frön, de föra
skepp öfver hnfsytan, och de sätta många maskiner i rörelse.
Märkvärdiga vindar. Utom nu nämnda finnas åtskilliga vindar af egen
beskaffenhet, som dock endast äro märkbara på vissa ställen af jordytan. De
anmärkningsvärdaste bland dessa äro: harmattan, en het och torr ostlig vind i
Afrika; khamsin, en sydlig vind i Egypten; samum, en brännande och
pestförande vind från Arabiens sandöknar; sirocko, en het, fuktig och förslappande
vind i Italien; bise, en kall isande vind från Alperna och andra snöbetäckta
berg, samt buranerna, i mellersta Asien.
Harmattan och khamsin skilja sig i den riktning de gå och de landsträckor de besöka,
men likna hvarandra i hetta och förtorkande kraft. Båda genomstryka de stora afrikanska
sand-öknarne och blifva derigenom så heta, att man, blottställd derför, tycker sig inandas luften från
en brinnande ugn. Sådan vind varar vanligen två till fem dagar, hvarunder alla växter, som af
den träffas, vissna och alla trävaror sönderspricka. Den medför en sådan mängd fint och torrt
dam, att ehnru himmelen är molnfri, solen nästan bortskymmes. Blir någon blottställd för en
sådan vind, förtorkas genast all fuktighet i ögon, näsa och mun, och inom kort affjällas huden,
hvarför hvar och en söker stänga sig inne och tillstoppa alla öppningar så länge den varar. Om
någon drabbas deraf nte i en sandöken, har han ingen annan utväg än att lägga sig ned och
gömma ansigtet i sanden; mec äfven den är brännande, och med möda kan döden undvikas.
Samnm i österländerna luktar svafvel och åtföljes af ett sprakande som vore han elektrisk;
han höljer atmosferen liksom i eld och är så qväfvande het, att han dödar, om man inandas den,
hvaraf araberna kallat den smum (förgift). Den, som ute på fria fältet öfverfalles af denna vind,
måste betäcka ansigtet med en våt duk eller ock kasta sig ned till marken; resande dödas ofta
deraf, och exempel finnas på hela karavaner, som sålunda omkommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
