Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämmande af gradtalet vid högre hetta begagnas dereinot så kallad pyrometer (eldmatare), af
grekiska nv(t (eld). Sådana äro af tiere slag; de äldsta kallas Wedgewooda och bestå af små
vals-formiga stycken af ett slags eldfast och osmältbar lera, som i eld sammankrymper mer eller
mindre i mån af hettan, utan att sedan utvidga sig; genom dessas mätning med en egen inrättning
beräknas den värmegrad, för hvilken de varit utsatta. En annan pyrometer utgöres af en tunn
metallstång, som genom ett tint hjulverk står i förbindelse med en visaretatla; då stången i ena
ändan upphettas och derigenom utvidgar sig, kan hvarje förändring derå synas på visaren. Ingen
af de hittills uppfunna pyrometrarna eger ännu någou önskvärd grad af fullkomlighet.
Värmet, gör fasta kroppar flytande, t. ex. då bly smältes, och flytande till
luftformiga, såsom då vatten kokar; dessa förvandlingar äro en följd af värmets
förut omnämnda egenskap att utvidga alla kroppar genom inträngande mellan
deras atomer; af samma orsak sammandragas också alla kroppar i den mån
värmet i dem minskas. Härvid gifvas likväl vissa undantag, och bland dessa är
vatten, hvilket utvidgar sig så väl vid minskad som ökad värmo; vattens största
täthet är vid + 4°; då det vid minskad värme öfvergår till fast form (fryser
till is), ökas dess omfång lika väl som då det genom hetta kommer i kokning.
Om jag tar cn metallkula och en ring, som är något mindre än kulans storcirkel, så går
kulan lätt igenom, om ringen npphettas; och tvärtom, om en kula går nätt igenom cn öppning,
men sedan upphettas, så stannar hon mot öppningens kanter och faller icke igenom förr än hon
afsvnlnat till den värmegrad hon förut hade. Smeden påsätter en hjulring varm, emedan den vid
afsvalningen blir starkare fästad, och ett stryklod får aldrig jemt passa i jernets öppning, utan
vara något mindre, ty eljest går det ej dit sedan det blifvit npphettadt. Af denna kropparnes
utvidgning af värme förklaras äfven hvarför kärl spricka, då de ojemnt uppvärmas, t. ex. om ett
kallt glas ställes på en varm kakelugn, eller deri slås hett vatten; de närmast värmet varande
delarne utvidgas och kommn i spänning mot de ännu icke af värme genomträngda; ett tunnt glas
är mindre blottstäldt för att spricka än der godset är tjockare, emedan det förra fortare blir till
hela sin massa af värmet genomträngdt, och således ingen spänning uppstår.
De fasta kroppar, som af värme blifva flytande, kallas smättbara: de, som
härtill behöfva mindre värmegrad, kallas lättsmälta, de, som fordra större värme
benämnas svårsmälta. Då värme verkar på flytande kroppar och deras
beståndsdelar öfvergå till luftformiga, sker detta med en rörelse i vätskan, hvilken vi
kalla kokning, men äfven härtill är den behöfliga värmegraden olika för särskilda
ämnen. Följande tabell visar smältpunkten och kokpunkten för några af de
allmännast förekommande naturkroppar, efter Celsii termometer:
Sinilltpuukt. Kokpunkt.
Stångjer . . + 1600. Svafvel + 111. Blåsvra . . . + 26. Terpeutinolja . + 157. (
Tackjern . . » 1200. ...» 1050.
Talg » 33. Rent vatten . » 100. Svafvelsvra . . » 310.
Silfver . . . . » 1000. Vatten (is, snö) 0. Hafsvatten . » 104. Bomolja . . . . » 311.
Zink . . ...» 360. Terpentinolja. . — 10. Menuisko-uri . » 106. Linolja . . . . » 316. . » 350.
Qvicksilfver . . » 40. Qvicksilfver .
Tenn . . . . » 228. Salpetersyra . » 117.
Jemförns dessa båda tabeller, så synes, att qvicksilfver är den kropp, som håller sig längst
flytande, nämligen från ■— 40 till + 350, således under 390 värmegrader.
Det är möjligt, att vid tillräckligt stark hetta alla kroppar skulle ej allenast smälta, utan
äfven förvandlas till gas, äfvensom det är både möjligt och troligt att vid tillräckligt stark köld,
d. v. s. vid frånvaro af all värme, skulle allting, till och med lufteu, öfvergå till fast massn.
Vid de värme- och köldgrader, som för närvarande kunna åstadkommas, måste vi anse vissa
kroppar såsom osmältbara, och dessa kallas eldfasta; andra förbli alltid luftformiga. En del kroppar
förvandlas af värme utan att smälta, och sådana kallas brännbara. Vid smältbara kroppars
öfver-gång till flytande förhåller det sig olika: en del öfvergå på en gång från sin ursprungliga
hårdhet, andra bli mjuka innan de smälta; somliga smälta till hela sin massa på en gång, andra
öfvergå småningom från ytan till flytande tillstånd.
Den för en kropp bestämda smält- eller kokpunkten förändras aldrig så länge ett sådaut
tillstånd försiggår: om en isbit lägges i vatten och deri nedsättes en termometer, så höjer sig denne
icke öfver 0° så länge något af isen tinnes osmält, äfven om vattnet sättes öfver stark eld. Då
isen är borta, börjar termometern att stiga, hvarmed han fortfar till dess vattnet kokar, då han
stannar på + 100° och höjer sig icke deröfver så länge något vatten finnes qvar, äfven om elden
uppdrifves till den starkaste hetta. Uti ett slutet kärl, der de bildade ångorna icke kunna bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
