Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå, kan likväl vatten npphettas till en betydligt högre varmegrad, men erhåller dervid en förökad
spännkraft, hvilken slutligen uppgår till en så fruktansvärd styrka, att de starkaste hinder deraf
söndersprängas. Är vatten icke rent, utan innehåller främmande kroppar, såsom salter, socker
eller andra ämnen i sig upplösta, så erfordras större hetta äu 100° C. innan det kokar. De flesta
födoämnen, som koka i våra kök, erhålla en sådan högre temperatnr, och härigenom förorsakas
ofta den vidbränning, som aldrig eger rum med rent vatten.
Då värme bortgår från vatten, får detta äfven en mot dess tilltagande svarande kraft. Om
ett hål borras i en sten, fylles med vatten och sedan tilltäppes med en stark propp, så spränges
stenen sönder, om luften är så kall, att det inneslutna vattnet fryser till is.
Medan vi nu tala om värmegrader, vilja vi slutligen anföra följande rön öfver den värme,
som naturen bestämt och till en del sjelf frambringar, nppgifna i runda tal.
Köld i polartrakterna.............—36 till 40.
Vanlig vinterköld i Stockholm . . . —12 » 20.
Fiskarnes kroppsvärme (efter omgifn.) +15 » 25.
Amfibiernas dito dito +15 » 30.
Tjenligaste värme i boningsrum.........+ 18.
Vanlig sommarvärme i luften . . . +24 till 36.
Menniskohudens vanliga värme............+ 24.
Menniskans kropps- eller blodsvärme . . + 37.
» feberhetta.......................+ 44.
Fyrfotadjnrs kroppsvärme..........+38 till 40.
Foglars dito .............+40 »42.
Fosforns antändningspunkt..............+ 60.
Ehuru värmet icke eger någon tyngd, söker det likväl ett slags jemnvigt,
d. v. s. fortplantar sig från en kropp till en annan, till dess båda blifva lika
varma. Sådan fortplantning kan ske på två sätt, genom strålning och ledning.
Yärmets fortplantning i en flytande kropp kallas äfven spridning.
Den värme, som kännes då man närmar sig eld eller någon upphettad kropp,
kallas värmets utstrålning, emedan det går i räta linier åt alla håll. Om
värme-strålarne träffa någon fast kropp, bli de af denna antingen återkastade, insupna
eller genomsläppta. I förra fallet kännes en märklig värme framför den
reflekterande kroppen, t. ex. om en kvit och blank metallskifva hålles mot en eld,
eller då solen skiner på en kvit vägg; insupes värmet, så blir kroppen sjelf
alltmera varm; men genomsläppes värmet, så förblir kroppen föga uppvärmd, såsom
man kan finna t. ex. af ett solglas.
Icke allenast sjelfvärmande kroppar, såsom solen och elden, utan äfven alla andra, som
inne-hafva värme, utstråla sådant; men detta sker med olika hastighet, beroende dels pä ytans hårdhet,
dels och mest på hennes glatthet och färg. Ku slät och blank yta utstrålar miudre än en skroflig
eller dunkel, och en ljus mindre än en mörk. Från en sotig yta sker strålningen starkast, och
från en hvit och glatt yta svagast, och mellau dessa går det mer och mindre fort, allt efter som
ytans beskaffenhet närmar sig endera. Samma regler som för värmets utstrålning gälla äfven för
dess insupande, och häraf kunna ganska många omständigheter förklaras, såsom t. er. hvarför ljusa
kläder kännas svalare än mörka af samma slags tyg; hvarför varm mat bibehåller sig längre
varm, då han förvaras i hvita porslinskärl äu uti några andra, o. s. v. Man svartmålar mnrar
och väggar, der plantor, som fordra mycket värme skola stå; en svartfärgad metall, utsatt för
strålarne från solen eller en eldstad, blir innan kort starkt uppvärmd, då deremot en polerad
metallspegel blir nästan intet eller högst obetydligt varmare än förut. Om en svart och en hvit
klädeslapp läggas bredvid hvarandra på snö der solen skiner, så är snön, då de efter en stnnd
borttagas, nnder den svarta betydligt bortsmält, men under den hvita oförändrad. Om man strör
kolpnlver eller någonting annat mörkt på snö, så smälter han fortare än eljest.
Kroppars genomtränglighet för värmestrålarue är fullkomligt oberoende af deras
genomskinlighet. Svart och fullkomligt ogenomskinligt glas genomsläpper ännu värme; genomskinlig alun
är långt mindre genomtränglig härför, än ett dunkelt och mycket tjockare stycke bergkristall.
Värmestrålarue behöfva icke, såsom vi förut sett vid ljudet, nödvändigt någon kropp att
fortplanta sig igenom, utan framgå äfven i tomt rum. Om mau insätter en termometer i en glasknla
och gör denna lufttom samt sedan nedsätter henne i varmt vatten, så stiger termometern genast,
Då en varm kropp närmas intill en kall, öfvergår värmet i denna till dess
båda deraf bafva lika grad, eller värmet kommer uti bvad man kallar jemnvigt.
Denna värmets gång kallas dess ledning, hvilken skiljer sig från strålning genom
att det ingår i en kropp och ej genom tomt rum, samt att det följer den
riktning emottagande kroppen har och ej går blott i raka stråiar. En del kroppar
leda värmet mycket hastigt och kallas derför goda värtneledare; andra leda det
långsammare och benämnas dåliga värmeledare; de som icke alls leda det kallar
man oledare för värmet. Goda värmeledare äro de flesta metaller, och bland dem
utmärka sig guld, platina, silfver, koppar, jern och zink. Glas leder temligen
dåligt, och bland de sämsta värmeledare äro halm, köl, aska, snö, ull, silke, bom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
