Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är allmänt bekant, att fasta kroppar uf olika ämnen hafvä olika härdhet, hvilket vill säga
detsamma som att kohesionskvaften visar sig starkare hos ett ämne äu ett annat. Det är förut
nämndt, att diamanten är den hårdaste kropp man känner; dernäst komma efter hvarandra i
ordning smaragd, topas, qvarts, fältspat, glas och bergsalt. Hvad metallerna beträffar, vet mau
,väl, att t. ex. jern är härdare än bly; men någon bestämd ordning mellan dem alla kan i detta
fäll svårligen antagas, emedan mycket beror pä olika arter, bearbetningar o. s. v.
Kohesionskraftens andra utgreningar, d. v. s. kroppars olika styrka, nödvändig att känna för
t. ex. byggmästare, kan ej heller i förväg beräknas med någon säkerhet, emedan denna hos
metallerna är beroende på arten och bearbetningen, hos träslag åter på jordmånen der trädet växt,,
trädets ålder vid fällningen, fällningstiden m. m. Endast det vilja vi nämna, att af träd, som
blif-vit fällda i midvintern, december eller januari, har vid anställda nndersökningar virket befunnits
ega långt mera styrka, motstånd mot röta o. s. v., än af likadana träd fällda andra årstider.
Ju starkare en kropps kohesionskraft är,, desto svårare är han att återställn, om han blir
upphäfven. Luftformign och llytande kroppars delar förenas lätt igen, om de skiljas, då deremot
af fasta kroppar en del, t. ex. metallerna, eudast på kemisk väg kunna åter sammanfogus, andra,
t. ex. ädelstenar, kunna på intet vilkor hopsättas, då de en gång blifvit åtskilda.
Anmärkningsvärd är den Alltid lika verkan, som kohesionskraften utöfvar pä nnturkropparne,
då bou ej deruti hindras af någon annan kraft. All materia antager härvid alltid någon bestämd
form; llytande kroppar, såsom vatten, qvicksilfver, olja m. 11. blifva klotforiniga, d. v s. bilda sig
till droppar ; fasta kroppar, såsom metaller, salter, jordarter, snö, is o, s. v’., formera kristaller,
(af grekiska xproruMos); hvarmed förstås större eller mindre korn med jemna glänsaude ytor.
Kristallisering är väl olika i särskilda kroppar, men i samma ämne alltid enahanda; den uppstår,
då det värme eller vatten bortgår, med hvilket kropparne förut varit förenade.
Adhesion (vidhäftning) kallar män den kraft, hvarmed tvenne kroppar med
släta ytor fasta, sig vid hvarandra, då de sammanföras. Det är en yttring af
attraktionskraften. ^ •
Om två fullkomligt jemna skifvor läggas på hvaraudra, kunna de ej dragas åtskils utan
svårighet, åtiniustone kännes ett tydligt motstånd, större eller mindre i mån af ytornas storlek;
deremot kunna de lätt skjutas förbi hvarandra och såluuda åtskiljas. Förenas tvenne ytor af bly
eller aunur. mjuk metall och ryckas sedan med våld från hvarandra, så äro efter åtskiljandet
ytorna taggiga. På denna så kallade adhesions-kraft grundar sig ritning och skrifning med fasta
materialer, såsom blyertp, krita m. fl. äfvensom flytande kroppars fastnande vid hvad som
vid–TÖr desamma. Om ett glasrör nedsättes i vatten eller olja, så stiger vätskan kring dess kanter
högre upp än på don öfriga ytan; men nedsättes det i qvicksilfver, så synes i stället en
fördjupning vid kauterna. Det förra uppkommer af vattnets eller oljans betydande adhesion till glaset.
Samma iakttagelser kunna göras med många andra kroppar.
Alla vid industrien förekomman4e föreningar, såsom limmande, kittande, förgyllande,
försilf-rande, förtennande, lödande o. s. v.,"äro verkningar af adhesionskraften.
Central-krafterna, af lat. centrum (medelpunkt), äro andra utgreningar äf
attraktionskraften, som förorsaka kroklinierörelser och fördelas i centrifugal-kraft
och centripetal-kraft. Centrifugal-kraften söker aflägsna en kropp från
medelpunkten af ’ det ställe der han befinner sig, och centripetal-kraften sträfvar att
föra honom mot denna punkt; genom båda förenade uppstår en kroklinie, som
efter yttre omständigheter dervid blir mer eller mindre cirkelrund.
Om t. ex. en sten kastas, så gör den honoin meddelade kraften att han går framåt, och en
gång satt i rörelse, skulle han fortsätta i oändlighet, om ingenting hindrade houom; men nu
måste han arbeta sig igenom luften, och deraf minskas hastigheten, på samma gång som
centripetalkraften, hvilken är detsamma som attraktionskraften, drar honom mot jorden allt starkare
i den män hans hastighet minskas, och härigenom beskrifver hans väg en båge i stället för en
rak linie.
Expansion är benämningen på den liufvudsakligast luftformiga kroppar
tillhörande kraft, medelst hvilken dessa söka utvidga sig och intaga större rum.
Afven fasta och flytund,e kroppar kunna undergå förändring i sin volym, men då är dertill
alltid någon yttre orsuk; vissa sådaua hafva vi sett under afhandlingen om värmet.
1Wagnetism och elektricitet äro äfven naturkrafter, hvilka vi redan här
förut betraktat.
Naturkrafternas verksamhet, som i hvarderas särskilda yttringar alltid visar
sig lika, dels understödjes och dels motarbetas af andra krafter, hvilka man kallar
mekaniska, och sålunda uppkomma de till fysiken hörande verkningar.
Fasta kroppar äro, som förut är nämndt, alla de, som hafva så stark
kohesionskraft, att vissa stycken bilda ett helt, uti hvilket en tyjngdpunkt kan be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
