Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vatten, är våt ända till toppen, att ett af poröst tegel bygdt hos, som står på sumpig grund, har
fnktiga rum äfven i öfversta våningarna, o. s. v.
Flytande kroppars stigning uti pumpar, häfvertar och andra
uppfordrings-inrättningar uppkommer af luftens tryckning (se sid. 188), hvarigenom en sådan,
kropp uppdrifvos i ett rör eller annat rum, som på något sätt göres lufttomt.
Pumpen består af ett i båda ändar öppet vattentätt rör, kalladt pumpröret ellerpumpttöfveln.
Uti ena iindan fästes en kolf, kallad pumpskon, som i midten har en öppning täppt med en klaff,
hvilken kan öppna sig inåt; längre upp i röret är en likadan kolf kallad pump-hjertat, som
lufttätt slutar ät alla kanter, men knu röros upp och ned medelst en ståug, som räcker ut öfver röret»
andra ända. Nedra ändan af röret jemte skon sättes i vatten eller andra fluida: när hjertet skjute»
nedåt, utgår luften genom dess klaff, hvilken tillslutes, då det åter drages upp, hvnraf rummet
mellan hjertat och skon blir lufttomt; den yttre luften trycker då på vätskan, sä att denna öppnar
skons klaff och ingår i det tomma rummet; genom att dessa rörelser förnyade gånger upprepa»
kan vätskan uppdrifvas till en viss höjd, allt efter sin tyngd. Vatten kan på detta sätt uppfordra»
34 fot, räknadt från vattenytan, men ej högre.
Häfverten är ett i bågform böjdt rör, som med ena ändan nedsättes i en vätska och sedan
genom sugning göres lufttomt, hvnrvid vätskan uppstiger i röret och sedan fortfor att rinna utan
sugning, så vida rörets yttre ända står lägre än vätskans yta; men höjes mynningen en hårsmån
deröfver, så stannar flytningen genast. Pil denna grnnd kan vattenledning göras i stor skala öfver
berg och andra höjder, som ej öfver6tiga 34 fot, endast den plats, der utloppsmynuingen göres,
ligger lägre än den yta, hvnrifrfin vattnet kommer.
Stickhäfverten är ett slags cylindriskt kärl, som i kvardera ändan liar en trång öppning.
Nedsiinkes detta lodrätt i en vätska, fylles det straxt; tilltäppes sedan öfre hålet med lingret, så
att ingen luft inkominer, kan vätskan ej rinna ut i nedre ändan, utan på detta sätt lätt
upp-hemtas från en större samling och bäres huru långt man behagar.
Sprutan är inrättad efter sammn grund som pumpen, endast med den skiluad, att då pumpen
suger upp vattnet i höjden, sä tryckes det i sprutan nedåt, hvarigenom det intviugas i det rör, nr
hvilket det sedan med så stor häftighet framspringer.
Om två fluida med olika täthet sammanslås, inträffar samma förhållande, som
då en fast kropp lägges i en flytande: äro de sådana, som icke förenas, så stannar
den lättare öfverst, t. ex. olja och vatten; förenas de åter, förändras massans
täthet eller tyngd i mån af blandningens innehåll, och härpå beror användandet
af s. k. bränvinsprofvare och dylika inrättningar.
En vanlig bränvinsprofvare består af ett med luft fyldt och öfverallt tilltäppt glasrör, som i
ena ändan är utblåst till en kula, i hvilken ligger en viss mängd blyhagel; sjelfva röret är
innanför glaset försedt med en numrerad skala. Emedan sprit är lättare än vatten, är det också
helt naturligt, att en sådan pjes skall nedsjunka djupare, om han sättes i sprit än då han sättes i
rent vatten, och då båda dessa punkter äro angifna på skalan, visar också hans sjunkning, då han
nedsättes i en vätska mycket noga huru stor del af hvardera densamma innehåller. Då vattnet är
uppblandadt med feta ämnen, såsom t. ex. förhållandet är med mjölk, inträffar detsamma, nemligen
att han sjunker djupare dess mera fet massau är.
Märoptinrs rörelse. Dessa äro af tre slag, nemligen l:o progressiv
eller fortskridande rörelse, då hela kroppens massa med lika skyndsamhet fortgår
från ett rum till ett annat, t. ex. en kastad sten; 2:o roterande eller hvälft ande rörelse,
då kroppen vänder sig kring en punkt, t. ex. en qvarnsten eller ett
spinnrocks-hjul; 3:o vibrerande eller svängande rörelse, da kroppen genom samma linie
fortfarande flyttar sig från ena sidan till den andra, t. ex. pendeln på en väggklocka
eller en sträng, som man drar åt sidan och sedan släpper. Att en kropp kan på
samma gång vara i både progressiv och roterande rörelse synes på ett vagnshjul
eller ett framrullande klot.
En kropp säges hafva egen rörelse, då han ensam förändrar sitt läge till andra kroppar;
gemensam åter är en rörelse, som flere kroppar hafva på samma gång, med bibehållande af sitt
inbördes läge, t. ex. lasten i ett fartyg. Verklig rörelse har en kropp som flyttar sig, t. ex. en
framgående vagn; skenbar rörelse är en synvilla, t. ex. då man tycker träd, hus m. m. flytta
sig nnder det man åker. Här vilja vi nu endast tala om egna och verkliga rörelser.
Till alla rörelser erfordras kraft; många orsakas endast af naturkrafterna,
men till de flesta måste andra krafter användas, och de härtill tjenliga äro af
många slag, såsom djurens, vattnets, luftens, eldens m. fl.
En vagn sättes i rörelse af hästens kraft, ett qvarnhjul af vattnets, en segelbåt af Inftens, en
bösskuls af eldens och en ångmaskin af eldens och vattnets i förening. Vid ett skotts aflossande
ligger likväl kraften icke i elden, utan i dec utvecklade gasens expansion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
