Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kroppar förenas lätt, andra trögare, andra åter icke utan svårighet. Denna
benägenhet till förening, hvilken är detsamma som adhesion i en annan form, kallas
i kemien frändskap. Om en förening af två ämnen med mindre frändskap kommer
i beröring med ett annat ämne, som har stark frändskap till ettdera af dem, så
händer att den första föreningen upplöses och de båda ämnen, som ha den
starkaste frändskapen, förenas med hvarandra.
Vattena och syrors förmåga att upplösa fasta kroppar ligger uti de flytande kropparnes
frändskap till ämnet i de fasta, hvilken är så stark, att deras kohesionskraft upphäfves. Samma
verkan har äfven värmet på de flesta kroppar. Det är förut nämndt, att om svafvel och
qvick-silfver sammansmältas, blir deraf cinober; blandas cinober ined jernfilspån och mnssau upphettas,
så förenas jernet med svaflet till svafvelkis, och qvicksilfret blir flytande som förut, en följd deraf,
att svafvel har större frändskap till jern än till qvicksilfver. Sådana förändringar kunna
åstadkommas af mångfaldiga slag med andra ämnen. Då två eller tre sammansatta kroppar af olika
egenskaper bringas tillsammans, så inträder först en skenbar oreda och förvirring; men snart
befinnas ämnena hafva förenat sig med hvarandra, så att hvar och en slntit sig till den, för hvilken
han haft starkaste frändskapen. På detta sätt är det som de skapade ämnena uti natureps stora
verkstad danas till ting af olika utseende och besknffenhet, hvart och ett tjenligt för sitt ändamål,
och hvilka förvandlingar knnna till en del af kemisterna i smått eftergöras.
Den som gifvit akt på naturen och de ting som deruti finnas har sannolikt förvånats öfver
dessa tings mångfald uti yttre och inre egenskaper; någon kännedom uti kemien ger likväl
begrepp om mycket häraf, då man finner de olika sammansättningar, som uppstå mellan några få
grundbeståndsdelar, och förvåningen skall bytas till beundran öfver den vishet och makt, som
ordnat allt, på samma gång denna kännedom meddelar många nyttiga lärdomar. Genom kemisk
verksamhet, i förening med värme, Inft, ljus och fuktighet, gror sädeskornet i jorden, tilltaga
växterna och betäckas blommorna med sina färger, och af dessa skäl äro kemiens grunder nyttiga
att känna för landtbrukaren; genom kemisk verksamhet förvandlas den föda, som djnrens magar
emottaga, till blod, ben, muskler, fett, hår o. s. v., och kunskapen härom är alltså gagnelig för
bibehållande af lif och helsa genom naturenligt lcfnadssätt.
Sjelfva grunderna för kemiens verkningar äro obekanta; hvad vi känna är
att de alltid följa vissa bestämda lagar, lika oföränderliga som de, hvilka visa
sig i gravitationen, mekaniken o. s. v., ett nytt bevis pa den harmoni, som råder
i hela skapelsen. Om två, frändskap egande, kroppar i olika mängd sammanföras,
så undergår ej hela den större massan förändring i mindre grad, utan en
fullständig förändring uppstår i så stor del deraf, som den ringare mängden af den
andra kroppen dertill behöfvcr; det öfriga blir oförändradt.
Gips t. cx, liestår af kalk och svafvelsyrä; om en droppe svafvclsyrn slås på knlkjord, så
intränger den ej i hela massan så långt den kan hinna, utan endast en liten del af kalken
förvandlas till gips, resten blir oförändrad; lägges ett litet styeke kalk i svafvclsyra, så bildas deraf
-gips, men den del af syran, som ej härtill åtgår, förblir sådan den var förut.
Vi hafva i det föregående omnämnt en del af de kemiska operationer, som
mellan vissa naturkroppar kunna ega rum, hvarjomto vi betraktat två af de
allmännaste produkterna af sådana blandningar: vatten och luft; här vilja vi
till-lägga nugot om de mest i ögonen fallande kemiska verksamheterna, samt de för
menskligheten nyttiga och nödvändiga alster, som dervid uppstå.
Lösning och kristallisation äro kemiska verkningar, eller i någon mån endast
sätt, på hvilka do kemiska fenomenerna yttra sig. Sjelfva grunden härför är
den gren af attraktionskraften, som här kallas frändskap. ,
Då det vatten, som håller fasta kroppar upplösta, afdnnstar eller genom värmes inverkan
bortgår, stannar det fasta qvar; då upplösningen varit så total, att cj det ringaste kunnat med
synen skönjas, utan vätskan varit fullkomligt klar, kunde man förmoda att del ämne, som återstår
efter afdnnstning, borde vara ett ytterst fint pulver, men detta är icke händelsen. Alla af vattnet
fullständigt upplösta kroppar formera sig till kristaller då vattnet bortgår, hvnrpå hvem som helst
kan anställa prof, om lian upplöser salt eller socker i vatten och sedan sätter detta öfver eld eller
i solskenet. Kristallisationen är en af de mest intressanta kemiska operationerna, och ett vackert
exempel härpå kan på följande sätt framställas; man tager cn flaska med vid öppning och lägger
deri något pulvriscradt blysocker samt fyller derpå flaskan med vatten och omskakar henne för
att upplösa pulvret. Från flaskans kork hänges ett litet stycke zink på eu tråd, så att det doppar
ued i lösningen. Inoin få timmars förlopp skall man finna, att zinken dragit till sig allt blyet,
hvilket man då finner hänga vid detsamma i form af ett upp- och nedvändt träd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
