Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bergtroll med mera sådant. Medgifvas måste, att då dylika ljud plötsligt nppstämmas under
nattens tystnad i en vild skog, bland förfallna kvrkomurar eller slottsrniner och dylikt, ntan att
man kan se hvarifrån de komma, de framkalla hemska känslor; men olycksbådande äro de
endast för råttor och andra smådjur. För menniskan äro de lika litet att frukta, som t. ex. när
man hör en tnpp gala, en ko råma eller en hund skälla.
Hökslägtet (Falco) jagav endast om dagen ocli livilar då det är mörkt.
Hithörande foglar förtära helst lefvande djur, dem de sjclfva fånga; många äta dock
äfven as. De största hithörande foglar na kallar man Örnar, de öfriga äro GladorT
EÖkar och Falkar. Af detta slägtc finnas hos oss 22 arter, bland hvilka äro:
Kungsörnen (Falco fulvus), 8 fot meilan vingspets arne, lefver af större foglar
jemte harar och många andra däggdjur. Ilafsornen (F. albicilla), af ungefar
samma storlek, fångar mestadels fisk ocli andra sjödjur. Fiskljusen (F. haliaétus)
är mindre, uppehåller sig mest vid vatten och lefver hufvudsakligast af fisk.
Gladan (F. milvus) är mindre än örnarne, har klufven stjert, lefver af möss,
småfogel, ödlor och dylikt. Slaghöken eller Ihlfhökcn (F. palumharius) angriper
större foglar, såsom dufvor, höns, änder med flere. Sparfhöken (F. nisus) gör
äfven skada, särdeles på småfogel. Jagtfalken (F. gyrfalco) är stor som en dufhök,
hölls fordom tam och inöfvades att fånga harar, rapphöns och annat villebråd.
På vissa ställen användes han ännu till samma ändamål. Tomfullcen (F.
tinnun-culus) är vid en skatas storlek. Ormvråken (F. buteo), äfven kallad Musvtiken
och af sitt läte Qvidfogeln, gör mycken nytta genom förstörande af ormar, sniglar,
gräshoppor, mullvadar och andra skadedjur, som utgöra hans föda. Kärrhökar
kallas några arter som uppehålla sig i käiTtrakter och äfven förtära kräldjur,
men derjemte också fisk samt småfogel.
Hökslägtets arter äro mycket olika till sina lynnen; örnen tillägges samma rang bland
fog-larna som lejonet hos däggdjuren, han kallas nämligen deras konung, hufvudsakligen för sin styrka
och djerfhet, hvilken dock stundom kostar honom lifvet, då han vågar sig på sådana djnr, som
äro starkare än han. Så omtalas att en kungsörn, som med ena foten hnggit sig fast i ryggen
på en ung oxe och med den andra i ett träd, blef fläkt midt i tu, och hafsörnar, som sätta sina
klor i en stor gädda eller annan större fisk, den de ej förmå lyfta, få i stället följa med åt
djupet och drunkna. Gladan deremot är väl rofgirig, men så feg, att hon kan låta bortjaga sig
af en höna som försvarar sina kycklingar.
Gamslägtct (Vultur) träffas endast i de varma länderna. Gamarno äro stora
och starka, men tröga och inlåta sig sällan i någon strid, utan lofva mest af as,,
och äro således mindre farliga for lefvande djur, men nyttiga genom att de
fortära sådant, som annars vid förruttnelse skulle sprida ohelsosamma dunster i
luften. Den mest omtalade arten är Kondoren (Vultur grypm) på Andiska
bergen i Sydamerika; han är den störste bland de foglar som kunna flyga, till
volymen dubbelt så stor som våra örnar, och ända till 12 fot mellan
vingspet-sarne. Grå Gamm (V. cinereus) på Alperna och i länderna kring Medelliafvet,
är ej mycket mindre än kondoren. Asgamen (V. percnopterus) är föga större än
en korp, ansågs fordom i Egypten såsom helig, och skonas ännu af invånarne
för den bortrensning af allt slags afskräde, som han verkställer kring
mennisko-boningar, särdeles i städerna, der stora skaror stundom träffas.
4:de Ordningen; DufvOl* (Columba). Dessa räknades fördom till tättingarne,
dem de närmast likna, men hänföras numera till sin egen Ordning, hvilken endast
innehåller ett slägte: JDufva.
Dufslägtet (Columba) närer sig uteslutande af bär och växtfrön; dufvorna äro
snygga och fredliga djur, i allmänhet utmärkta for vackra fjädrar, i nästan alla
slags färger. Mer än 100 arter äro kände, .af hvilka i Skandinavien finnas fyra,,
nemligen: llingdufvan (Columba palumbus) som är den största, vid en kräkas
storlek, bygger helst i barrskogar. Skogsdufvan (C. omas), är mindre, träffas
mest i löfskogar i grannskapet af odlade trakter; båda dessa Uro flyttfoglar, som
anlända hit i Mars eller April och lemna oss i September. Klippdllfvan (C. livia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
