Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manhängande, utan fanet är krusigt, åtskildt och löst svajande, så att det på
något afstånd ser ut som här eller ragg. Närmaste följden liäraf är, att de icke
kunna flyga; men deras ben äro starkt utvecklade och kraftfulla, så att de springa
med så mycket större färdighet. Dessa foglar tillhöra slättländerna inom heta
och södra tempererade zonerna; minst 8 arter äro käpde, af hvilka här nämnas:
Strutsen (Stmthio camdué), finnes i Afrika och är den störste af alla foglar.
Då han står upprätt är han 5 fo„t hög öfver ryggen, och han har så lång hals,
att han kan lyfta hufvudet 8 fot högt. Han är så stark, att en fullväxt karl
kan rida på honom, och med ett slag af sin fot kan han döda en större hund.
Ett strutsägg är stort som ett barnhufvud, väger nära 3 skålpund och skattas lika
med 24 hönsägg. De som prydnader bekanta strutsijädrarna erhållas af hans
vingar och stjert. — Kasuaren (Camarim) från Ostindien och Parembang
(Dro-rutern’) på Nya Holland likna strutsen, men äro mindre, hvilket äfven är
förhållandet med Nandu eller Amerikanska Strutsen (Rhea), som träffas i Sydamerika.
På Nya Zeeland finnas de minsta strutsarterna, från hönans till kalkonens storlek.
Tredje Klassen: Miriilave (Amphilia). Hos dessa djur äro
lifsorganernamindre utvecklade och verksamma än hos de föregående klasserna. Hjernan är ganska
liten och blodets syrsättning ofullständig, hvaraf följden är att deras kroppsvärme
är lägre samt deras rörelser i allmänhet tröga och långsamma. För att bli lifiiga
behöfva de värme utifrån, hvarför de i kalla länder endast sommartiden äro i
rörelse, men om vintern ligga i dvala. De äro alla rofdjur, emedan de nästan
uteslutande lefva af andra djur, dem de ej tugga eller sönderdela utan svälja
ostyckade; men de kunna länge lefva utan föda, och äro derjemte så scglifvade,
att de visa muskelrörelser en lång stund sedan hjortat är uttaget ur kroppen och
hufvudet afhugget. Förlorade kroppsdelar, såsom lotter, stjert m. m., återväxa
hos kräldjuren, på samma sätt som naglar och hår på en menniska.
Alla sådana djur, som kunna lefva både i vatten och luft, således äfven skälar,
vatten-foglar in. fl., kallades fordom Amfibier, af grekiska å/npi »|)& bägge sidor" ocb (hinn "lefva»,
alltså: »lefvunde på två^sätt». Då Linné indelade djuren i klasser öfverflyttade han benämningen
på de djur, som utgöra denna klass, hvilka af sättet ntt röra sig kallas Krälare eller Kräldjur.
Många af dem kunna väl lefva både i vatten och på land, men likväl icke alla, ty vissa af dem
äro bestumdt lundtdjur, andra åter bestämdt vattendjur.
Arnfibicrnu eller Kräldjuren hafva alla ett vidrigt utseende, så att de flesta
menniskor för dem hysa afsky och känna en viss rädsla, ehuru många alldeles
icke äro farliga utom tvärtom nyttiga genom förstörande af skadliga insekter.
Ve fortplantas genom ägg, som hafva hinnaktigt skal; hos några utkläckas dessa
inom kroppen, så att ungen framkommer léfvando. KräldjiTren äro ganska talrika,
särdeles i de heta länderna; omkring 1600 arter äro kända, af hvilka likväl i
Sverige icke finnas flere än högst 17. Efter deras yttre skapnad indelas de i
fyra Ordningar, nemligen: Sköldpaddor, ödlor, Ormar och Grodor.
l:sta Ordningen: Sköldpaddor (Chelonii). Dessa cljur äro inneslutna i ett
bonhårdt skal, hvilket som ett fodral omger hela kroppen; fram- och baktill äro
öppningar, genom hvilka djuret kan skjuta ut hufvud och fötter. Detta skal
bildas af ryggkotorna, tefbenen och bröstbenet, hvilka äro sammanvuxno, utan att
kvarken kött eller hud betäcker dem; i stället sitta utanpå skalet horn artado fjäll
eller sköldar, hvilka hos somliga arter äro ganska stora och tjocka, och utgöra
det som under namn af Sköldpadd förarbetas till kammar, dosor o. s. v. Do lefva
mest af växter; i munnen, finnas inga tänder, men läpparne hafva en skarp
hornkant, och likna derigenom på visst sätt en fogelnäbb. Deras kött och ägg kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
