Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro alldeles fotlösa. De hithörande djuren indelas i fyra Klasser och tjugo
Ordningar, hvilka äro: Insekter, med åtta Ordningar: Skalbaggar, Rätvingar,
Skinnbaggar, Fjärilar, Sländor, Steldar, Tvåvingar och Krypare; Spindelkräk, med fyra
Ordningar: Spindlar, Skorpioner, Lockdjur ocli Qvalster; Skorpdjur, med fyra
Ordningar: Tiofötter, Jemnfotter, Sköldkräftor och Fransfötter; Maskar, med fyra
Ordningar: Ringmaskar, Iglar, Trådmaskar och Inhysesmaskar.
Första (öde) Klassen: MtmnfMe»’ {Insedd). Denna är den talrikasto af alla
djurklasser; arter deraf finnas öfverallt på land och äfven i sött vatten, men icke
i hafvet. De flesta hafva fyra olika beskaffade vingar, men några äro vinglösa.
I Sverige räknar man af dessa djur omkring 20,000 arter.
Man har kallat dessa djnr Yrfän, men som detta namn tyckes passande blott för några
men ej för alla arter deraf, bibehålla vi bär den mera allmänt kunda latinska benämningen
Insekter, som betyder “insknrna“, bäntydande på den stnndom ganska djnpa inskärning, som man
finner emellan fram- och bakdelen pä deras kropp.
Insekternas kropp består af tre tydligen åtskilda delar, nemligcn hufvudet,
mellankroppen som kallas Thorax, och bakkroppen som benämnes Ahdomen. Pä
hufvudet märkas ögonen, som äro hårda och fast sittande men kantiga och liksom
sammansatte af sexkantiga genomskinliga rutor; hos flere finnas utom dessa i
hufvudet 2 eller 3 små klara upphöjningar som man kallar punktögon. Framom
ögonen sitta två ledado trådlika utväxter kallade spröt eller antenner, hvilka
sannolikt äro organ för känsel och lukt. Munnen har två par käkar, som öppnas åt
sidorna; öfre paret, som äro starkast, kallas Mandibler, de undre Maxiller. Kring
munnen sitta ledade muntrådar, som äro känselorganer. De insekter som lefva
blott af vätskor hafva mundelame förändrade, stundom till smala, livassa borst,
och en sådan mun kallar man sugmun; äro några delar långt utdragna och böjliga,
brukar man kalla dom en tunga eller sugsnabel. På thorax sitta alla fotterna,
äfvensom vingarne då sådana finnas. Abdomen är olika formad, stundom nästan
klotrund men oftast mer eller mindre utdragen, och uti den sitta
lortplantuings-organerna, äfvensom hos några ett vapen som man kallar gadd.
Det märkvärdigaste hos insekterna är do metamorfoser eller förändringar de
såsom ungar undergå innan de bli fullväxta djur. Honorna lägga ägg, och då
dessa kläckas utkommer ur hvarjo ägg ett slags mask, stundom försedd med fötter,
men alltid utan vingar. Dessa “maskar" kallas Larver, iiro mycket glupska och
äta nästan oupphörligt under någon tid, livarefter de flera gånger ombyta hud.
Då larverna äro fullväxta upphöra de att äta, hvarpå somliga gömma sig undan,
andra hänga upp sig i en silkestråd, andra spinna helt och hållet in sig i en
silkeshylsa, den yttre huden bortfaller och djuret ser ut som en liflös rulle, hvilken
kallas Puppa; som sådan behöfver det ingen föda, utan ligger orörligt till dess
skalet brister, då insekten utkommer fullfärdig. Detta kallas fullständig
förvandling; några slägten genomgå blott vissa delar häraf.
Man kallar dessa olika tillstånd förvandlingar, charu de rätteligen uro blotta hudombyten
nnder insekt-nugens fortgående tillväxt. Alla insekter lägga sina ägg så, att den nykläckta
larven genast skall hafva tillgång på för bonom tjenlig föda. Så ser man t. ex. tordyfveln
kring sina ägg sammanrulla små bollar af färsk gödsel, dem han sedan nedgräfver i jorden; de,
hvilkas larver lefva af växter, lägga sina ägg på gröna blad, hvar och en efter sin art; en del
larver äter sig in under hnden på större djnr och lefver der tills de bli puppor, som man t. ex.
ofta kan känna nära ryggen på nötkreatnr; andra lefva i djnrs inelfvor, dit äggen inkomma då
djuren slicka sig och pupporna sedan utgå med exkrementen; somliga små insekter lefva i större
insekters larver, dem de sålunda döda, o. s. v. De llesta små skadedjur, som ej sällan
anställa stora förödelser, äro ingenting annat än larver af olika slags insekter, ehuru de för sitt
utseende vanligen kallas maskar. Sådana äro: Kålmasken, Löfmasken, Gräsmasken, Trädmasken
eller s. k. Dödsuret, Måttet eller Skinnvarumasken, Köttmasken, Mjölmasken, Kornmasken,
Ostmasken, jemte ofantligt många andra dylika. Onekligt är väl, att många af dem stundom
göra ej obetydlig skada på våra planteringar, husgeråd, kläder, matvaror m. m.; men lika
ögon-skenligt är att de förstöra mycket som eljest skulle bli oss skadligt, såsom ruttnande as och
af-skräden, andra långt mera besvärliga insekter, med mera dylikt. Att insekterna utgöra ec
vigtig länk i naturens stora hnshållning blir klart af deras ofantliga antal, och jn mera vi kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
