Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4:de ordningen: IllhyscsilUtskar (Helminthici’). Kroppen slät utan borst;
inelfvor saknas, och tarmkanalen utgöres af en grenig öppning i sjelfva
kroppsmassan, omgifven af äggen. De fleste hithörande lefva i andra djur, och kunna
förekomma i alla kroppsdelar, till och med i hjernan och ögat; och sannolikt
finnes ingen af de högre djurarterna, som är fri för sådan inqyartering. Några
hafva taggar kring munnen, andra slutas i en stor blåsa, o. s. v. Bland de mest
bekanta äro 2Binnikemasken (Tania), med platt kropp, liknande ett band, tydligen
sammansatt af många leder, ofta flere alnar lång. Dyntet (Cysticercus cellulosa)
är en larv till bennikemasken; kroppen är liten och slutar med en blåsa, hvaruti
hela kroppen kan döljas; träflas i köttet och de feta delarne hos däggdjur,
vanligast i svinets fläsk. Lefvermasken (Distoma hepaticum), aflång, platt, med en
sugvårta under kroppen; finnes i lefvern och gallblåsan hos får.
Vissa liknande maskslägten, hvilkas arter icke lefva i andra djur utan i vatten
och till största delen äro mycket små, skulle man kunna kalla Hvirfvélmaskar
(Turbellaria), emedan deras kroppsyta är beklädd med trådar, kallade
flimmer-trådar, som äro så fina, att de ej kunna synas utan med starka förstoringsglas,
men hvilka äro i beständig rörelse och förorsaka små hvirflar i vattnet. Hit för
man äfven Hjuldjuren (Rotatoria), som på kroppens framdel hafva ett, två eller
flera knapplika organ, i kanteu tätt försedda med små flimmertrådar, som röras
oupphörligt i ordning efter hvarandra, så att det ser ut som om hela knappen
eller skifvan surrade omkring som ett hjul. Dessa djur äro så små, att de ej
kunna synas utan förstoringsglas, hvarför de förut oriktigt blifvit hänförde till
infusionsdjuren.
Tredje Aftlelningen: Klötdjur (Animalia Mollusca).
Kroppen är hvarken fördelad i leder eller försedd med inre benskelett, utan
består till sitt yttro af endast en lös massa; fötter finnas icke. men många hafva
en platt och muskelfull del af kroppen, som tjenar vid krypandet och kallas fot:
andra hafva köttiga armar, med hvilka de kunna gripa, gå eller simma. Ett slags
mjuka trefvare, som stundom kunna indragas, kallas tentakler, och tjeua såsom
känselorgan. Den hud, som betäcker ryggen, kallas mantel (Pallium); denna är
vanligen utvidgad åt sidorna till från kroppen fritt liggande veck, hos somliga
små, hos andra större, och hos vissa räcker den rundt omkring kroppen, så att
denne ligger liksom i en säck. Erån manteln afsöndras hos de flesta en vätska,
hvilken stelnar till ett kalkartadt skal; är detta blott ett, så kallas det Snäckskal
(iCochlea), men stundom utgöres det af två skal förenade med en ledgång, och
benämnes då Musselskal (Concha). De blötdjur, som ej hafva sådant yttre skal,
kallar man nakna; många af dessa hafva likväl äfven en kalkskorpa, men denna
sitter då under manteln närmast sjelfva kroppen.
Lifsorganen äro hos blötdjuren i vissa fall mera utbildade än hos leddjuren:
tarmkanal, lefver, hjerta m. m. äro alltid tydliga. Blodet är vattenklart.
Köns-förhållandena äro här af tre slag: åtskilliga äro liksom de här förut omtalade
skildkönade (diclina), så att särskilda hannar och honor finnas; andra äro tvåkönade
(hermaphrodita), så att livarje individ har både äggstock och hanorgan, men för
fortplantningen måste parning mellan tvenne försiggå, genom hvilken båda blifva
fruktsamma; åter andra äro samkönade, så att ingen parning behöfs, utan hvart
och ett djur kan lägga ägg och sjelf befröa dem.
Blötdjurens skal kan icke förliknas vid hvarken de vertebrerades beu eller leddjurens
fastare yta, bäda dessa uro vilkor för djurets fortväxt och tillvaro, hvaremot det förstnämnde
är ett alster ur djurets kropp, som växer genom yttre tillsats.
Blötdjuron trifvas ondast på fuktiga ställen; några lefva väl på landet,’andra
i sött vatten, men det största antalet träffas i hafvet. De flesta äro rofdjur, men
några förtära växter. Många tusen arter äro kända, hvilka indelas i 4 Klasser
Dch 10 Ordningar, såsom härefter följer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
