Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eörata (9:de) Klassen: IMufv it tl/a t i ny ar (Cephalopoda). Dessa äro de
högst utbildade af Blötdjuren. En smal hals skiljer kroppen frän hufvudet, på
hvars sidor sitta ögon som likna fiskarnes; öfverst är munnen försedd
modhorn,-artade käkar, nästan som en fogelnäbb, och kring denna sitta 8 eller 10 köttiga
armar, försedda med sugvårtor eller hakar, kvilka tjena både att gå och gripa
med. De äro skildkönade, och lefva i bafvet, af rof. Inuti kroppen sitter en
blåsa fyld med en svart vätska, hvaraf Kineserna tros göra tusch; då
hufvud-fotingarne förföljas utspruta de denna vätska, hvaraf vattnet uppgrumlas sä att
de lättare kunna undkomma. Deras kött ätes. Bland hithörande arter äro:
Bläckfisken (Sepia), Seglaresnäckan (Argonauta), Hvalfislcfratet (Clio borcalis) m. fi.
Bläckfisken har ej snäckskal, men cu art deraf, Sepia ofjicinalis, har dertill ett ämne,
nem-li?en i ryggen ett stort skal af lös kritartad beskaffenhet, som begagnas till polering af finare
arbeten och pil apoteken kallas oa sepite men af allmänheten Hoaljiskfjdll, cu benämning så
rnvcket mera oriktig, som hvalarne ej hafvn någia fjäll. Sepia loligo, som iifven finnes i
Kattegat, har 10 armar samt en hudfena pä hvardera sidan. Egentliga Bläckfisken (i’, octopus),
vid Europas sydligare kuster, har 8 länga och starka armar och blir sä stor, att han kan vara
farlig för menniskor som bada: det iir denne som fordom kallats Polyp (mångben). —
Seglare-snäckan har fätt namnet af sitt skal, hvilket är papperstunnt, utanpå vågigt och i form af en
båt, hvarnti djuret påstås segla på hafsytan. Ett liknande slägte, Nautilus, har snäcka som genom
tvärväggar iir afdelad i många rum; af dessa är det yttersta störst och omsluter djuret, från
hvilket en tråd går genom ett hål i alla skiljeväggarne ända till skalets nedersta botten. —
Hvaliiskfratet iir naket, utan skal, kroppeu tumslång, smal och ljust rödblå, finnes i polarhafven
och anses utgöra hvalernes hufvudsakligaste föda.
Andra (10:de) Klassen: Miuhfofinyar (Gastropoda). Hit höra de allmänt
kända Sniglarne. Som man vet krypa de på en fastare valk, som räcker långsåt
hela kroppen och kallas fot; framflyttningen sker genom en krälande rörelse i foton.
På hufvudet äro 2’eller 4 tentakler, och ögonen sitta antingen vid roten eller på
midten af dessa, eller ock som punkter i deras spets; några sakna ögon. Bland
dessa djur finnas många nakna, men de flesta hafva ett i spiralform vridet
snäckskal, som vanligast kallas snigelhus, livari hela kroppen kan indragas. Dessa skal
äro mycket olika, både till storlek, form och farg; då gängorna eller de så kallade
vindlingar ne (anfraetus) ligga rätt utanpå hvarandra såsom på en urfjeder är snäckan
platt (iliscoidea), men bilda de mellersta en upphöjd spets kallas denne spira, och
snäckan säges vara tornlik (turrita, turbinata). Om vindlingarne ej sluta tätt ihop
i medelpunkten, utan ett mellanrum finnes, kallas detta nafvel (utnbi/ieus) och
snäckan säges vara naflad (umbi/icata). Snäckans mellersta del, som utgöres af
vindlingarnes insida, benämnes pelare (Columella). Vindlingarne ligga vanligen
vridna åt höger, men några arter hafva dem åt venster, och dem kallar man
venstersnäekor (perverses). — Hithörande djur hafva olika andedrägtsorgan, och
efter dessas beskaffenhet indelas de i flere Ordningar; men att här uppräkna dessa
skulle vara utan ändamål, hvarför endast de märkvärdigaste uti klassen omnämnas.
Bland dessa äro: Sniglarne (Limax), Porslinssnäckorna (Cypi-eea), Purpursnäckan
(Purpura), Vingsnäckan (Strombus), Näckörat (Naliotis) m. fl.
Sniglarne vistas pä landet och utgöra flere arter, bland hvilka de allmännaste„äro:
Skogs-snigeln (Limay ater), sjor, svart: fasciatus är liten, gråaktig med 2 mörka streck; Akersnigeln
(i3, agrettis), liten, gråbrun, gör ofta skada på rågbrodd, som han begärligt äter; ingenderafcaf
dessa hafva skal, hvaremot arterna af slägtet Helix äro försedda med de öfverallt, särdeles i
fuktiga skogstrakter och stenrös, så vanliga Snigelhusen. — Porsliussnäckorna Kro af många
storlekar och färger; en art (Cypræ moneta) lemnar de skal, som mau kaliar ormskaliar och
begagnas såsom prydnad på betsel; i Indien och Afrika användas de såsom skiljemynt uuder
uamn af Kauries. Dessa tillhöra de varma klimaten, men en art (C. eurpaa) finnes äfven
i Kattegat. — Purpursnäckorna hafva en liten säck som innehåller en rödfärgande vätska: en
art deraf (Purpura lapillus), allmän i Nordsjön och Kattegat, användes till färguiug före
konsjo-nellens införande i norden, och brukas ännu i Norge till att märka linne, emedan den röda
färg denna vätska lemnar är outplånlig. — Till vingsnäckorua höra många stora och vackra
arter; skalet har tcmligen trång öppning, med kanten utvidgad i form af en vinge, och deraf
kommer namuet. Strombus gigas, från Vestindien, blir fotslång; skalet är tjockt och inuti
öppningen rosenrödt. Str. pes pelecani, med 4-flikig vinge, finnes i Kattegat. Näckörat kallas
så emedan skalet i det närmaste liknar ett öra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
