Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rödkrita innehåller så mycket jern, att den räknas till jernmalmerna.
Vacka är en mörk för känseln fin stenart, som i stora massor påträffas i
bergverken. Benämningen Yacka begagnas af grufarbetare i allmänhet för alla
sådana stenar, som icke innehålla något slags metall.
Hcrylljord, Ytter,jord och Zirkon,jord äro mineralier, hvilka ingå som
beståndsdelar i vissa ädelstenar, utan några andra utmärkande egenskaper.
Kalkjord (Calx) är ett ibland de ymnigaste mineralier i naturen, ingår som
beståndsdel i många slags stenar, finnes upplöst ofta äfven i vatten, och utgör en
väsendtlig del af organiska kroppar, t. ex. växternas ved och djurens ben. På
många ställen bildar kalkjorden stora bergsträckningar, såsom hos oss på Gotland
och Öland med flera orter. Sällan finnes kalkjorden i löst tillstånd, utan meräudels
i form af sten, som dock ej är så hård, att han gifver eld mot stål. Kalkjord
innehåller merändels syror, allmännast kolsyra, som hon drar åt sig ur luften,
och fräser derfor om andra syror, såsom skedvatten, ättika eller dylikt slås derpå,
hvarigenom dess förekomst alltså kan uppvisas. Bland do allmännast
förekommande kalkartade mineralier äro:
. Kalksten, vanligen askgrå, men äfven med andra färger, begagnas till mursten
och dylikt. Bränd men afsvalnad och ännu sammanhängande kallas han osläokt
kalk; gjutes då på honom vatten utvecklas en stark hetta, hvarvid han faller
sönder till släckt eller vanlig kalk, hvars mångfaldiga bruk är bokant.
Marmor är benämningar på sådan kalksten, som är så hård att han kan
poleras och dervid antager glans. Sådan finnes af olika finhet och i nästan alla
färger, stundom blandade om hvarandra; rent hvit kommer från Medelhafsländerna;
särskild berömd är Carrara-marmor, från trakten af staden Carrara i Italien, samt
Parisk marmor från ön Paros i Grekiska arkipelagen. Färgad marmor, oftast
utmärkt vacker, finnes på flora ställen i Sverige.
Krita har sitt namn af ön Kreta (eller Candia) i Medelhafvct, der hon finnes
i stor myckenhet; i Danmark och England träffas deraf stora berg.
Bleke kallar man en lösare jordart, som liknai finstött krita och vanligen
påträffas i stora kärr, isynnerhet på Gotland och Jemtland.
Mergel är grå, med anlöpning åt hvitt, gult, blått eller rödt, dels lös, dels i
form af sten eller skiffer; brukas till att förbättra mager åkerjord.
Gips består af svafvelsyrad kalkjord, utan kolsyra, hvarför den icke fräser
för andra syror; förekommer mest i stenform, och begagnas liksom marmor till
förfärdigande af byster, listverk m. m., särdeles en något genomskinlig art, som
kallas Alabaster; brukas äfven som gödningsmedel. Mest användes likväl gips
såsom bränd och pulvriserad, till alla slags s. k. gipsarbeten, såsom bilder m. m.
Gips finnes på många ställen, såsom i Frankrike och Tyskland, men icke i Sverige;
konstgjord kan den dock erhållas om kalksten öfvergjutes med svafvelsyra.
Flusspat är en mer eller mindre genomskinlig sten, dels vattenklar, dels
vackert blå, grön, gul, röd eller grå; uppvärmd lyser han i mörkret.
Tllffsten kallar man en kalkskorpa, som ur vissa källvatten afsätter sig på
deri nedsänkta kroppar. Hit hör äfven Droppsten (se sid. 172).
Fosforsyrad Kalk utgör förnämsta beståndsdelen i alla djurkroppars ben.
Talkjord (Ta/cum), äfven kallad Magnesia, är så lös, att hon med fingrarna
kan sönderkramas till fint pulver, som kännes fett eller talgaktigt; fräser för sy ror
liksom kalkjord, men är oföränderlig i eld. Talk ingår som beståndsdel i åtskilliga
salter men är for öfrigt mindre ymnig i naturen. De stenarter, i hvilka den
utgör någon hufvudsaklig beståndsdel, äro följande:
Serpentin, äfven kallad Talgsten, är vanligen grönaktig, men träffas äfven med
andra färger, stundom blandade; någon gång halft genomskinlig. Låter lätt tälja
och svarfva sig, men är temligen oföränderlig i luft, vatten och eld, hvarför Kan
användes till kokkärl, mortlar, bläckhorn m. m. Finnes i Medelhafsländerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>