Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjöskum är en matt, ogenomskinlig, något seg stenart, till färgen hvit, något
.gul eller- rödaktig; den bästa fås från mindre Asien, men lian träffas äfven uti
Mähren, Spanien, Levanten m. tl. st. Dess bruk till piphufvuden är bekant.
Arniant och Asbest träffas mest i serpentinlager, består af fina böjliga trådar,
mjuka som bomull, lätta så att de ilyta på vatten, gråaktigt hvita och
silkesglän-sande; kunna spinnas och med väfning eller stickning förvandlas till tyger, som
i eld icke brinna, utan renas och bli hvitare; ofta brända bli de dock hårda och
sköra. Begagnas äfven till oförbränneliga lampvekar. Af trådarnas naturliga
sammansättning kallas dessa stenarter ömsom Berglin, Bergläder, Bergkork m. m.
Tunsrjord kallas äfven llaryt, har sitt namn af sin ovanliga tyngd, är ett
hvitt pulver, tjenligt till målarefärg. Förekommer mest svafvelsyrad under namn
af Tungspat, som är en färglös genomskinlig kristall. Finnes äfven i den så
kallade Bologneser-stenen (först funnen vid Bologna i Italien), som är grå och
har den egenskapen att lysa i mörkret, om han förut upphettas och hålles i ljus.
Strontianjord ingår som beståndsdel i några mindre allmänna kristalliska
stenbildningar; har sitt namn af orten Stron tian i Skottland.
De vetenskapliga eller latinska namnen p& stenarterna äro här uteslutna, af det skäl, att
de allmänna och här bcgat(imde namn för de allra flesta äro just dessa latinska namn, med
latinska ändelserna utbytte mot svenska; s& heter t. ex. Rubin Rubinus, Satir Saphirvs o. s. v.,
hvarför deras återupprepande ansetts minst sagdt onödigt.
Andra Klassen; /Unit«?»• (JSalia). Med detta namn betecknas sådana
mineralier, som i eld antingen smälta eller röka och sönderfalla, men icke brinna, i
vatten upplösas eller smälta, och på tungan lemna mer eller mindre skarp smak.
Huru sådana uppkomma omnämnes å sid. 220.
Syresalter innehålla alltid syre i förening med andra kroppar. Sådana äro:
Salpeter (Nitrum) består af salpetersyradt kali, och är alltså ett alkaliskt
salt; uppkommer af djuriska ämnens förruttnelse, och träffas aldrig djupt i jorden,
icke heller i vatten. Boredes hos oss genom kokning af urinblandad jord, men
träffas färdigbildad i grottor och på murar i Ostindien, Spanien, Amerika med
flera ställen. Dess mångfaldiga bruk äro bekanta.
Alun (Alumen) består af svafvelsyra, kali och lerjord; finnes färdigbildad vid
Tolfa i Italien, men erhålles mest genom utlakning ur en stenart kallad
alun-skiffer; användes så väl i medicinen som i många fabriker och handtverkerier.
Borax är Borayradt natron, genomskinlig och flottgläusande, till smaken
sötaktig men alkalisk; samlas i Tibet och kommer oren till Europa under namn af
Tinkal; finnes rikligt på ett ställe i Toscana; renad kallas han Borax och begagnas
vid lödningar, glaseringar m. m.
Vitriol är svafvelsyra med någon metalloxid, alltså ett metallsalt; efter sin
bas får han namn; företer olika färger: Jern-vitriol är grön, Koppar-vitriol är blå
och Zink-vitriol är hvit. Förekommer stundom i bergverk, men beredes mest genom
konst: begagnas i medicinen, äfvensom af färgare, kattuntryckare och målare.
Bittersalt, allmännast bekant under namnet Engelskt Salt, innehåller
svafvelsyrad talkjord, och är således ett jordsalt. Träffas utvittradt på många jord-och
stenarter, och finnes upplöst i många källor, der det bildar så fealladt Bittervatten.
Hyttjas i medicinen samt vid tygers färgning och tryckning.
Glaubersalt är svafvclsyradt natron, grå- och gulhvitt, halfgenomskinligt och
glasglänsando; träffas äfven vittradt ur jorden och vissa stenar, särdeles i
Rysslands stepper, samt i källors vatten. Användes i medicin samt af spegolmakare.
Soda är kolsyradt natron, fås genom förbränning af vissa växter, men
upp-hemtas äfven från bottnen på flera sjöar i Ungarn, då vattnet om sommaren
borttorkar. Begagnas vid såpsjuderier, glaseringar, färgerier m. m.
Pottaska är kolsyradt kali, som fås genom utlakning af vanlig brännaska;
begagnas bland annat äfven vid beredning af glas, såpa och tvål.
Haloidsalter äro sådana, uti hvilka väte ingår såsom den ena beståndsdelen.
Af sådana anföras här endast följande tvänne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
