Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uti cn hinna, kallad bukhinnan, hvaraf kröset eller tarmkäxet äro särskilda delar. — Ur flera
körtlar afsöndras vatten, oeli genom blodets syrsättning och omlopp samt vid matsmältningen
alstras värme, s& att alla inolfvorna jemt befinna sig i en för deras verksamhet nödvändig
fnktighets- och viirmegrad.
Röst-organen torde slutligen äfven fortjena omnämnas; de tillhöra
närmast andnings-organen, emedan ljud kunna uppkomma vid luftens in- och
utand-ning. Uti det s. k. druphufvudet, beläget i öfre ändan af luftröret, sitta tvänne
band, hvilka mellan sig bilda en springa; dessa band kunna vid luftens passerande,
genom springan komma i en dallrande rörelse, hvarvid ljud uppkommer, på lika
sätt som då luft blåses i röret på en klarinett, eller uti en skåra i ett halmstrå.
I den mån denna öppning är stor eller liten, blir rösten grof eller fin. Det
sålunda uppkomna ljudet blir sedan genom tungans och de öfriga mundelarnas
rörelser och ställningar ordnadt innan det utgår öfver läpparna.
Denna korta och knapphändiga beskrifning på menniskokroppen kan i viss
mån tillämpas på andra djur, med den olikhet, som härflyter från särskilda
djur-slägtens lefnadssätt, födoämnen m. m. Så äro t. ex. de ben, som motsvara tårnas
och fingrarnas, hos idislarna sammanvuxna till två, hos hofdjuren till ett; foglarna
hafva frambenen förvandlade till vingar, fiskarna alla extremiteterna till fenor
o. s, v. Äfven de inre oi-ganen förete många olikheter, och blifva allt enklare
hos de lägre djurklasserna: hjertat är hos amfibierna enkelt, så att blott en del
af blodet blir syrsatt; hos insekter och maskar antydes det endast genom en
gröfre åderstam i trakten af ryggen och halsen. Hos foglarna öppnar sig
uringången i ändtarmen, så att blott en yttre öppning finnes; hos stråldjuren finnes ej
en gång någon sådan, utan det till näring odugliga af den intagna födan utkastas
samma väg det inkommit, nemligen genom munnen!
Kännedom om kroppens inrättning och dess särskilda delam verksamhet är
cj allenast nöjsam, utan äfven i många fall nyttig: den lär oss att bruka den
rätt, undvika hvad som är skadligt och sålunda bidraga till vårt välbefinnande.
Kroppens näring består ej ensamt i mat och dryck, och onyttiga eller skadliga
ämnen bortgå ej ensamt vid de naturliga uttömningarna, utan sådant sker
der-jemte äfven vid en beständig vexelverkan genom hudens porer, och liäraf lära
vi nödvändigheten att vistas i frisk luft och hålla huden ren; musklerna
förslappas lika väl af overksamhet som öfveransträngning, och häraf inse vi nyttan
af jemn men måttlig sysselsättning; öfverfylles magsäcken med födoämnen, så
kunna dess vätskor, ej tillräckligt lösa och sammanblanda dem, följaktligen komma
de ej kroppen till godo, utan stocka sig och förorsaka hvarjehanda sjukdomar,
och häraf finna vi behofvet af måttlighet i mat och dryck. De ömtåligaste
delarna, på hvilka lifsverksamheten mest beror, såsom hjernan, hjertat, lungorna
m. m., har naturen sjelf på det omsorgsfullaste förvarat inom starka beklädnader,
och härigenom på det tydligaste sätt visat nödvändigheten af att dessa delar
hafva nödigt utrymme, följaktligen skadligheten af trånga klädesplagg, i
synnerhet snörlif eller annat dylikt, som spänner och trycker kroppen och derigenom
verkar störande på dess förrättningar. Blodådror och andra kärl sammankrympa
och skadas af köld och hastigt ombyte af temperatur, och häraf förklaras
uppkomsten af snufva, hosta och andra krämpor, förorsakade af förkylningar. Med
få ord: kroppen kan finna sig väl endast vid sådant lefnadssätt, som naturen
sjelf bestämt, och blott i en frisk kropp kan bo en sund och verksam själ;
sålunda väcker kunskapen tanken på Skaparens afsigt med vår tillvaro.
Du liafver mina njurar i dine makt; Du vatt öfver mig i moderlifvet. — Jag tackar Dig
derföre, att jag underliga gjord är: Underlig äro din verk, det besinnar min själ väl. — Mine
ben voro Dig intet fördolde, dä jag uti det hemliga gjord var. — Ps. 139: 13, 14, 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
