Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stare). Uti en af Zoroaster författad nrkund, kallad Zend-Avesta (det lefvande ordet), återfinnes
ifrågavarande religion, som ännu bekånnes af Zendfolkets afkomlingar Parsis eller Guebrerna, soin
bo i nuvarande Persien.
Babylonicrna. Mellan floderna Tigris och Eufrat är landet af den rikaste
bördighet; här grundades ett väldigt rike, som det uppgifves af Nimrod, Chams
sonson, hvilken äfven anlade staden Babel. Om detta äldsta Babyloniska riket
känner man föga annat, än att det mycket tidigt förlorade sin sjelfständighet
och lades under det i grannskapet befintliga Assyriska väldet.
Enligt Mose var det il detta land som den stora tornbyggnad företogs, hvilken häraf blef
kallad Babels torn, bvarifrån meuniskorna blefvo spridda åt andra håll; men om staden Babel
blifvit anlagd före eller efter denna tornbyggnad, derom känner man ingenting med visshet.
Assyrierna. Assyriska riket uppgifves vara stiftadt af Assur, Sems son,
som äfven skall hafva anlagt staden Ninive, tre dagsresor från Babylon.
Assyrierna voro djerfva och krigiska; under ärelystna konungar blef större
delen af Zendfolket underkufvadt och Babylonien med flera andra länder
intagna. En af dem, Ninus, som lefde omkring 1300 f. Kr., träffade på ett af
sin 9, krigståg en q vinna vid namn Seuiiramis, gift med en af hans höfdingar,
Menon; till henne fattade konungen kärlek. Menon dödade sig sjelf, men
Semi-ramis blef drottning.
Sagan berättar, att Semiramis bedt sin gemål att få regera i hans ställe i fem dagar; då
detta beviljades begagnade hon sin makt för att låta döda konnngen, hvarefter hon uppträdde
i mansdrägt och gaf sig nt för att vara Ninyas, hennes son, den hon till utseendet liknade.
Så behöll hon regeringen i 42 år; hon flyttade konungasätet från Ninive till Babylon, hvilken
stad hon förskönade sä, att den blef den största och yppersta i verldeu. Genom flera lyckliga
krig och eröfringar förstorade hon sitt rike betydligt, och beslöt att äfven underkufva Indien.
Vid floden Indus mötte henne Indiske konungen Stabrobates med en väldig här, uti hvilken
äfven funnos elefanter. Pör att äfven synas ega sådana lät Semiramis öfverkläda kameler med
svarta oxhudar, men denna list misslyckades; i slaget förlorade hon nästan hela sin här och
måste sjelf flyende begifva sig hem, der hon kort derefter dog, efter någras uppgifter mördad af
sin son Ninyas, som nu mottog regeringen.
Semiramis var till bördon okänd; Syriska gudinnan Derceto ansågs vara hennes moder. Hon hadc
såsom spädt barn blifvit funnon ocli sedan uppfostrad af några herdar, hos hvilka Menon träffat henne och
tagit henne till sin gemål. Efter döden dyrkades hon som gndinna, och dufvor voro helgade iit henne.
Ninyas försjönk snart i veklighet, lefde instängd med sina fruntimmer och öfverlemnnde
styrelsen åt Satraper (höfvitsmän); sådant lefnadssätt förde 27 Assyriska regenter, till dess
under Sardanapalus, den siste af dem, höfdingama gjorde uppror och hvar för sig förklarade
sig oberoende, sedan Sardanapalus uppbränt sig sjelf tillika med sina gemåler och sina skatter,
omkring år 840 f. Kr. Bibelns historia omtalar eu Assyrisk konungaätt, som börjar med Phul
och slutar med Assarhaddon; en af dessa, Tiglat Pileser, intog konungariket Damaskus, i Syrien,
och en annan, Salmanassar, förstörde Israels rike. Man har ansett dessa regenter hafva
tillhört ett nyare Assyriskt rike, men större skäl tinnes att antaga, det endast uamnförvexling
åstadkommit denna åsigt, och att Assarhaddon både till tid och person är densamme som
Sardanapalus, med hvilkens död det Assyriska väldet sönderföll och upplöstes. Af dess länder
upp-stodo då flera stater, af hvilka Medien och nya Babylon blefvo de mäktigaste. Uti den senare
finna vi något senare ett folk kalladt Kaldeer, sannolikt ett af Assyrierna såsom legotrupper
be-gagnadt bergfolk från Armenien, som efter rikets upplösning blef sjelfständigt; andra tro att med
benämningen Kaldeer förstods lärde och prester; emellertid blef en del af Babyloniska landet efter
dem kalladt Kaldeen.
Feniciema. Omkring år 2000 f. Kr. uppträdde pa Medelhafvets östra
kust ett folk under namnet Fenicier (Phoenicier), hvilka i historien förvärfvat
sig ett utmärkt namn för sin nyttiga verksamhet. Af landets tjenliga läge och
rikedom på skeppsvirke funno de medel att utveckla sina anlag för handel och
sjöfart, i hvilka båda näringsgrenar de snart öfverträffade alla den gamla tidens
folk. Till lands drefs handeln genom karavaner; till sjös besöktes ej allenast
länderna kring Medelhafvet, utan deras färder sträckte sig äfven till Tennöame
(Britannien) och Bernstens-lcusten (tyska kusten vid Östersjön).
I början fraktades Fenicierna som sjöröfvare, men blefvo sedan väl emottagua, emedau de
kringförde Österlandets dyrbara alster till andra länder och togo derifrån hvad dessa hade att
allåta; äfven blefvo konster, industri och åkerbruk genom dem bekanta. Bland deras vigtigaste
uppfinningar räknas Purpurfärg och Glas,• en herde aftorkade med ett tygstycke nosen på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
