Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men han fattade dem om halsen och strypte dem. Genom Pallas’ bemcdling blidkades liere så,
att hon tog Herakles på sitt knä och bjöd honom sitt bröst; men då klåmde han detta så hårdt,
att hon ryckte tillbaka, hvarvid mjölken sprutade öfver himlahvalfvet och bildade den hvita rand,
som vi kalla vintergatan. Herakles fick - en utmärkt uppfostran, i alla slags vetenskaper och
ridderliga öfningar. Som yngling gick han en gång i en skog och öfverlade hvad lefnadssätt
han sknlle välja, då två qvinnor nalkades: den ena var Afrodite, med yppiga former och
lätt-färdigt väsende, föreställande Vällusten; den andra var Pallas, med ett ädelt och blygsamt
utseende, klädd i hvit drägt, utgörande en sinnebild af Dygden. Dessa båda försökte på hvar sitt
sätt att locka honom med sig; han valde Dygden, hvaröfver Afrodite ånyo förtörnades, så att då
Herakles, enligt Zeus’ dom, kom till Eurystheus, eggade hon denne så att han pålade honom
svåra värf, bland hvilka do mest namnkunniga kallas “Herakles’ tolf storverk". Efter dessas
utförande var han befriad från skyldigheten alt längre tjena Eurystheus. Han ntförde sedan flera
andra bragder. Han hade flera hustrur, af hvilka en hette Dejnnira; då hon skulle af Herakles
hemföras, hindrades de af eu flod, öfver hvilken centauren Nessus erbjöd sig att bära henne.
Herakles gick först öfver och då han säg sig om blef han varse, att Nessus, i stället att föra
Dejanira öfver floden, försökte att våldtaga henne; han sköt då en af sina förgiftade pilar i
centaureus kropp. När Nessus kände, att han skulle dö, gaf han Dejanira sin blodade tunika,
med tillsägelse, att om hon kunde förmå sin man att påtaga sig denna, skulle han sedan alltid
bli henne trogen. En tid derefter trodde hon sig hnfva skäl till att misstänka Herakles för
otrohet, hvarför hon skickade honom detta plagg, ined begäran ntt påtaga sig detsamma: knapt
var det gjordt, då han kände de förfärligustc plågor i kroppen af det gift tunikan innehöll;
köttet slets från benen och i fullt raseri byggde han ett bål, på hvilket han uppbrände sig sjelf.
Vid underrättelsen härom dödade Dejanira sig, af sorg och ånger öfver sin obetänksamhet.
Theseus. Han var oäkta son af konung Ægeus och konungadottren Æthra, hvars fader,
konung Pitthens, föregaf att Poseidon (Neptunus) besökt lians dotter. Eldad af berättelserna om
Herakles och hans bedrifter, följde Thesens samma lefnadssätt, genom att bekriga och förstöra
röfvare och skadedjur. Hans mest namnkunniga bedrift var följande: Konung Minos på Kreta
brakade hvart år offra sin vackraste tjur åt Posoidon, men en gång ville han icke skilja sigfråu
den bästa, utan offrade en sämre, hvilket Poseidon hämnado på det sätt, att han ingaf Minos’
maka Pasiphae en onaturlig kärlek till denna tjur. Denua hennes brånad gynnades af den då på
Kreta sig uppehållande konstnären Dsedalos, som befordrade hennes begär genom att förfärdiga
en ko af trä, i hvilken hon inneslöt sig. Frukten häraf blef ett vidunder, kalladt Minotaurus,
till hälften menniska, till hälften tjur. Dsedalos uppförde derpå den byggnad, som kallades
Labyrinten, hvars inre bestod af en sådan mängd om hvarandra slingrande gångar, att den, som
en gång kommit dit in, omöjligen kunde hitta ut igen; nti denna inneslöts Minotaurus och föddes
med menniskokött. De af konung Minos besegrade Athenarne måste hvart sjunde år skicka 7
gossar och 7 flickor till odjnrets föda. Tre gånger betaltes denna skändliga skatt, men fjerde
gången åtog sig Thesens att göra slut derpå; han for till Kreta och tillagade några starkt förgiftade
kakor. Konungens dotter Ariadnc fattade kärlek till den vackre ynglingen och gaf honom ett
nystan, af hvilket han fastade trådens ända vid ingången och begaf sig in i labyrinten, träffade
Minotaurus och kastade till honom sina kakor, dem odjnret sväljde och dog. Theseus återvände
och fann utgången med tillhjelp af tråden. Häraf kallar man eu mycket invecklad sak “Labyrint"
och sättet att utreda densamma “Ariadnetråd". Rätta förhållandet med denna saga är, att deD
vettgiriga Pasiphae af Dsedalos inhemtade kunskap om himlakropparna, särdeles stjernbilden Oxen ;
att ett på Kreta sig uppehållande grymt vilddjur besegrades och dödades af Theseus, samt att
Athenarne genom hans bemedling blefvo befriade från sitt beroende under Kretas konnng. Då
Theseus lemuade Kreta följde Ariadne honom, men på ön Naxos lemnade lian henne till pris åt
sorg och elände; der träffades hon af Dionysos, som gjorde henne till sin maka. Då Theseus
reste, gaf fadren Ægeus hans fartyg svarta segel, med tillsägelse att uppsätta hvita om han
lyckligt genomginge äfventvret; vid hemkomsten glömde Theseus detta, hvarför fadren, som trodde
att han var förgången, af förtviflnn störtade sig i hafvet. Theseus mottog nu regeringen, satte
Ättikas angelägenheter i bättre ordning, nedlade konungamakten och gjorde Athen till republik.
Han blef slutligen af en trolös vän störtad i bafvet.
De flesta af öfriga framstående grekiska personligheter från denna äldsta tid äro såväl till skapnad
som handlingssätt alltför fabelaktiga, för att förtjena plats i historien. Det är visst möjligt att vissa af den>
verkligen lefvat; andra äro påtagligen blott sinnebilder, alla framstälde efter den hos skalderna lierskande
lifliga inbillningskraften. Deras rätta plats synes alltså vara i dikten, hvarför de längre fram under
Mytologien skola omnämnas.
Kartag’0. Konung Pygmalion i Feniciska staden Tyrus, hade en syster
vid namn Dido, gift med en rik offerprest, som hette Sicheus; honom dödade
Pygmalion, lor att bemäktiga sig hans rikedomar, men Dido bedrog hans girighet,
i det hon samlade alla sin mans skatter och med dem begaf sig till sjös, åtföljd
af en stor mängd missnöjda Tyriska medborgare. De landade vid Libyen, på
Afrikas kust, der Dido 880 f. Kr. af konung Iarbas fick köpa ett så stort stycke
jord, som kunde intagas med en oxhud. Denna lät hon sönderskära i smala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
