Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
remmar, och pä ilen med dessa inneslutna jorden byggdes nu en borg och en stad
som kallades Kartago (Karathad-hadtha: Nya staden). Platsen var väl Arald,
med en ypperlig hamn. jjjtaden styrdes af Dido, så länge hon lefde, men
om-nämnes derefter aldrig annat än som republik, styrd af embetsmän kallade Suffeter
(domare). Snart tillväxte Kartago så, att dess rörelse i vidsträckthet
öfver-träffade moderlandet Penicien; här samlades ofantliga rikedomar, men äfven
området utvidgades genom eröiringar; större delen af Afrikas medelhafskust lades
under Kartagos välde, och i Medelhafvet intogos Sardinien, Korsika, Baleariska
öarna och Malta; större delar af Sicilien och Spanien, särdeles de forna
Feni-ciska kolonierna, föllo äfven under Kartagos välde. Emellertid hade utflyttade
Greker nedsatt sig på Sicilien och der bildat kolonier samt anlagt städer; bland
dessa utmärkte sig isynnerhet Syrahesa, som först var republik men år 490 f.
Kr. förvandlades till konungarike af Gelon, som tillvällat sig högsta makten och
regerade så väl, utt han ansågs som mönster för alla regenter. Tinder honom
uppnådde detta rike ett blomstrande välstånd och stora rikedomar. Kartagerna
ville bemäktiga sig den sköna och fruktbara ön Sicilien och hadc här anlagt ett
nybygge, samt skickade en väldig här, hvilken landsteg på kusten, anförd af en
öfvad fältherre vid namn Hami/kar. Gelon angrep dem med sina Greker och
segrade; men Kartagerna förnyade flera gånger sina oroligheter med Sicilianska
staterna, och dessa försök föranledde slutligen hela Kartagos undergång, emedan
det invecklades i krig med de mäktiga Bomarna, med hvilka Karthagos historia,
så vidt den är känd, frän denna tid sammansmälter.
Kom. De folk, som i äldsta tider bebott Italien, uppgifvas vara af olika
stammar, och härvid namngifvas Amoner, Sabeller, Sieuler, TJmbrer och Latiner,
jemte från Grekland undanträngda Pelasger, här kallade Tyrrliener. Vid tiden
för Trojanska kriget voro här tvänne mäktiga stater, Etrurien och Latium. Den
förste konung som namnes i Etrurien var Janus, hvilken efterträdde Satumus,
och bägge dessas regeringar kallas Italiens gyllene tid. -— Uti Latium regerade
konung Latinus då Trojanen -.Eneas med sina följeslagare dit anlände; dessa
blefvo väl mottagna, och Æneas blef gift med Latini dotter och efterträdde sin
svärfader i regeringen. Hans son Julus anlade staden Alba Lomja, och denna
ätt regerade” här i flera århundraden. En af dessa konungar, Procas hade två
söner, Numitor och Amulius. Den yngre dref sin bror från tronen, dödade
hans son och vigde hans dotter, Rliea Sylvia till Yestal (prestinna i gudinnan
Vestas tempel, hvilken borde förblifva ogift); men hon bröt sitt kyskhetslöfte
och blef moder åt tvillingarna Romulm ocli Ilemus, hvilkas fader påstods vara
krigsguden Mars. Amulius lät kasta baraen i Tiberfloden, men de upptogos af
en herde vid namn Faustulus och uppfostrades af hans hustru Lupa, af hvilket
namn uppkom sagan att de diat en varginna. Då de uppväxt, igenkändes de af
sin morfar Numitor; de satte sig sedan i spetsen för herdarna, afsatte Amulius
och återgåfvo tronen åt Numitor, som till tacksamhet gaf dem tillåtelse att
anlägga en stad på det ställe, der de blifvit upptagna ur vattnet Första
grundläggningen skedde d. 21 April år. 753 f. Kr.; staden kallades Roma eller Rom,
och Bomarna började med denna dag sin tideräkning. — Under stadens byggande
företog sig en dag Bemus att hoppa öfver den ännu icke färdiga stadsmuren för
att drifva gäck med brodern; Bomulus blef då_ vred och dödade Bemus, samt
blef sålunda ensam konung. För att få sin stad befolkad gaf Bomulus tillåtelse
för hvem som ville att fritt bosätta sig der; många både fria och slafvar
begagnade sig häraf, men de flesta af dem saknade hustrur; Bomulus lät då
anställa festliga lekar, till hvilka kommo folk från alla kringliggande orter,
der-ibland äfven en mängd qvinnor; dessa blefvo då bortröfvade och hemförda af
stadsboarna. De flesta voro af Sabinernas tappra stam, och deras manliga
anhöriga, ville hämnas genom krig, men qvinnorna, som under tiden fattat kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
