Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
födingar, ander det hans Östgöter, såsom främlingar, belönades med andelar i jorden samt vapnens
ära. Konster och vetenskaper gynnades och uppmuntrades på det högsta, ehnin kejsaren sjelf ej
en gång knnde skrifva sitt namn, ntan tecknade dess första bokstäfver (Theod) efter en i trä
utskuren form. De olika religionsbekännarne fingo hvar ocb en fritt vidblifva sina meningar,
något i dessa tider oerhördt. En enda handling fördunklar denne af samtid och efterverld
berömde mans regering: på obevista anklagelser om förrädisk brefvexling med Konstantinopolitanska
hofvet lät han döda sitt förnämsta biträde i regeringen, den lärde och redlige Boethius samt
dennes svärfader Symmackus. En feber slntade kort derpå hans lif.
Efter Theoderiks död började Östgöternas välde i Italien att forfallal och då
hans ätt 535 utslocknat, inföllo Grekiske kejsarens härar i dessa länder och efter
åtskilliga skarpa strider intogo de hela riket 553. Kort derpå ankom en
Germa-nisk stam, som kallades longobarder; dessa inträngde 568 i Italien, under sin
anförare Alboin, togo i besittning landets norra del, hvilken efter dem fick namnet
Lombardiet. Här upprättade dessa ett sjelfständigt rike, som sedan fortvarade i
206 år.
Emellertid hade en annan Germanisk stam, Frankerne, som under de stora
folkrörelserna redan 437 inträngt i Gallien, der fattat fast fot och upprättat ett
eget rike. Dess konung Meroveus blef stamfader for den första konungaätten, som
kallades den Merovingiska; hans sonson Clodvig öfvervann ömsom med list och
våld de i Gallien varande folkslag, och lade grunden till Franska riket samt blef
den mäktigaste regent i Europa, antog kristendomen och dog 511. Hans
efterkommande voro svaga och sinsemellan oeniga, samt lemnade regeringen åt sina
hofmästare, som voro rikets högste embetsmän. En af dessa, Pip in af Heristall,
gjorde sin värdighet ärftlig, och hans sonson Pip in den Lille erhöll äfven kronan
752, då den siste af Merovingiska ätten, Childerik, blef afsatt. Lougobarderna
försökte intaga hela Italien, och deras konung Astol/ hotade Kom, då den nu
mäktig vordne biskopen i Kom (påfven) begärde Frankernas hjelp; Pipin drog till
Italien, slog Astolf 756 och intog äfven det land Grekiska kejsaren der ännu
innehade, hvilket han skänkte åt påfven och kyrkan. Pipin dog 768 och lemnade
regeringen åt sina söner Karlman och Karl, af hvilka den förre afled 771. Karl
den store, nu ensam Frankernas konung, blef en af de mest utmärkta regenter,
historien kan uppvisa. Han började sin bana mot Longobarderna, hvilka ånyo
hotat påfvens område; Karl tågade öfver Alperna 774, öfvervann Longobarderna,
tog deras konung Lesiderius till fånga, lät utropa sig till konung af Lombardiet
och tvang, dervarande nästan sjelfständiga hertigar att erkänna sitt
öfverlierr-skap. Derefter intog han Tyskland och sträckte sina vapen långt in i Ungarn,
der vilda folkslag nedgjordes och deras röfvareborgar förstördes. Uti Spanien
eröfrade han en stor del af nuvarande Xavarra och Katalonien. Långvarigaste
striden hade han dock mot de i norra Tyskland boende Sachsarne, hvilka han
önskade öfverföra till kristendomen; först efter 32 års härnadståg lyckades han
öfver-vinna detta krigiska, frihetsälskande och för sin gamla gudalära svärmande folk.
Juldagen år 800 blef Karl uti S:t Peters kyrka i Kom af påfven krönt till Romersk
kejsare, och denna värdighet sålunda ännu en gång upplifvad. Härefter lefde han
14 år. så att han regerade inalles 43 år; han dog 814, 72 år gammal.
Karl den Stores monarki var den största, som efter Romerska rikets fall fnnnits iEnropa;
Grekiske kejsaren erkände honom för sin like. Men mer än hans lyckliga krig och stora makt,
hafva hans visa regeringsåtgärder, hans omsorg för lag och ordning i sitt rike samt haDS kärlek
för konster och vetenskaper, skaffat honom ett odödligt namn i verldens häfder. Förut hade
monarkernas vasaller, d. v. s. de olika provinsernas höfdingar, plågat hvarandra med onpphörliga
inbördes krig; nnder Karls kraftfulla spira npphörde alla sådana. För att viunn enhet i
förvaltningen npphäfdes alla hertigdömen och riket indelades i grefskap; i hvart och ett sådant tillsattes
en grefve, som var regeringens ombnd samt distriktets anförare och domare. Om åkerbrukets
flor och landets försköning hade han den största omsorg, öfversåg sjelf hvarje dag räkningarne
från sina landtgårdar och underhöll sitt hof med deras afkastningar. Vetenskaper och konster
egnade han sin varmaste hyllning, uppmuntrade och belönade alla sådana, hvar oc)> hos hvem de
fnnnos. Sjelf lärde han sig grekiska ocb latin samt lät ntarbeta en tysk grammatik. Skolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
