Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ehuru de voro döpta. Försök att kufva Nederländerna misslyckades. Under hans sou och
efterträdare Filip IV, 1621—1665, syntes Spanien i början åter vilja höja sig till kraft och inflytande
på de Europeiska statshändelserna. Finanserna npphjelptes genom indragande af öfverflödigo
embeten och anläggning af nya tullar; men genom jesniternas inflytande biträddes österrikiska
kejsaren Ferdinand med hjelptrupper uti 30-åriga kriget, utan att Spanien deraf hade någon
nytta; krig fördes i Nederländerna, men tanken på deras underkufvande måste öfvergifvas; i
Catalonien ntbröt 1640 ett uppror, som varade i 12 år. Den 1 Dec. 1647 förklarade
Portugiserna sig fria från Spaniens öfvervälde och utropade Johan IV af Braganza till sin konung, utan
att under påföljande 28 års strid kunna ånyo underkufvas. I Neapel reste sig folket 1647 och
kunde blott med möda stillas. Under allt detta måste Spanien uthärda oupphörliga krig mot
Frankrike, hvartill 1657 äfven kom England, så att Spanien vid Pyreneiska freden 1659 måste
ytterligare afträda betydliga delar af sina besittningar. Under Filips son, Karl II, 1665—1679,
förföll riket alltmera; då han dog utan arfvingar och österrikiska huset med honom utgick i
Spanien, uppstod ett successionskrig mellan flera kronpretendeuter, hvilket slöts genom freden i
1Jtreclit 171-5, då hertig Filip af Anjou, franske konungen Lndvig XIV:s sonson, erhöll Spaniens
krona under namn af Filip V. Denne var overksam och tidtals sinnessvag, men genom goda
ministrar började landet och dess styrelse förbättras, hvilket ytterligare fortsattes under Filips
verksamme och fredlige son, Ferdinand VI, 1746—1759; han inrättade en akademi för bildande
konster, upphjelpte åkerbruket och befordrade öfriga näringar samt förbättrade
beskattnings-väsendet. Han efterträddes af sin bror, förut konung af Neapel, Karl Hl, 1759—1788; äfven
han fortsatte rikets inre förbättring, men deltog äfven i yttre krig, hvarigenom Spanien väl erhöll
Minoica och Florida, men statens skulder ökades. Hans son och efterträdare Karl IV, som
regerade vid Franska revolutionen, var såsom regent sin fader betydligt underlägsen.
Frankrike. Äfven detta mäktiga rike erfor vid nyare tidens början alla
de rysligheter, som et,t på en gång religiöst och borgerligt krig medför. Ludvig
XII efterträddes af sin svärson Irans I, 1515—1547, en man af äregirigt och
ridderligt sinne. Under de krig, han förde mot kejsar Karl V, började han äfven
religionsförföljelser mot de protestanter, som uppsiodo i Frankrike och kallades
Eugenotter. Hans son Henrik II, 1547—1559, fortsatte samma förföljelser, deruti
kraftigt biträdd af hertigarne af Guise, en gren af Lothringska huset, lika
utmärkta för personliga egenskaper som sin fanatiska ifver för katolska religionen.
Dessas inflytande ökades än mer, då deras systerdotter, Haria Stuart af Skottland
blef förmäld med Henriks son och efterträdare Frans II. Svag till kropp och
själ afled Frans redan 1560 och efterträddes af sin broder Karl IX, då blott 10
år gammal, hvarför regeringen tillföll hans moder, Katarina af Hedici, ett
fruntimmer, som fått sitt namn brännmärkt med vanheder i mensklighetens historia.
Med ett utmärkt snille förenade hon en gränslös ärelystnad, för hvars
tillfredsställande alla medel voro henne likgiltiga: öppet våld, bedrägeri, mened, lönmord,
förgiftningar, allt användes utan betänkande, blott hennes ändamål uppnåddes.
De katolska Guiserna och de reformerta Hugenotterna voro två partier, som lågo
i öppen strid mot hvarandra, och drottning Katarina gynnade än det ena, än
det andra af dem. Hugenotterna hade till anförare en prins Ludvig af Conde,
hvilken såsom härstammande från Bourbonska konungahuset äfven hade anspråk
på tronen, samt en amiral Coligny. Under striderna mellan dessa och katolikerna,
anförda af Guiserna, uppstodo många hvälfningar; Katarina försäkrade flera
gånger protestanterna om religionsfrihet, men bröt snart sina löften; prinsen af
Condé blef genom ett nedrigt lönmord dödad, i Mars 1569, hvarvid högsta
befälet öfvertogs af hans 16-årige brorson Henrik, konung af Navarra, under Colignys
ledning. Slutligen fann sig franska hofvet nödsakadt att den 8 Aug. 1570 ånyo
bevilja Hugenotterna religionsfrihet och åt dem utrymma åtskilliga fästningar.
Nu fick riket ett par års lugn, men i Katarinas själ glödde en outsläcklig
liämd-lust mot Hugenotterna, som gäckat hennes planer. Med äkta qvinlig italiensk
förställning förberedde hon sitt uppsåts utförande, slösade ynnestprof på
Hugenot-ternas anförare, kallade Coligny till hofvet och gaf honom plats i statsrådet, samt
föreslog ett giftermål emellan den unge konung Henrik af Navarra och sin dotter
Karl IX:s syster, Margareta. Till dessa förmälningshögtidligheter infunno sig de
intet ondt anande Hugenotterna i stor mängd och blefvo med skenbar vänskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
