Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mottagna. De katolska borgarne i Paris, jemte kofvets garde, fingo i tysthet
order att rusta sig, och på natten till Bartholomeidagen, den 24 Aug. 1572,
öfver-föllos de oförberedda protestanterna och ett allmänt mördande begynte. Konungen
lärer sjelf från slottet hafva skjutit på sina flyende undersåter. Endast i Paris
mördades mer än 6,000 menniskor, deribland den vördnadsvärde Coligny; men äfven
till alla ståthållare i provinserna voro dylika befallningar utgångna, sd att under
denna natt i Frankrike föllo öfver 30,000 offer, andra säga ända till 70,000. Bland
protestanternas anförare skonades endast konung Henrik af Xavarra och prinsen af
Condé, mot vilkor att de öfvergingo till katolska läran. Denna skamfläck i
mensklig-hetens historia kallas vanligen Parisiska Bröllopet eller Bartholomei-Natten. Påfven
och Filip II i Spanien anstälde högtidligheter och tacksägelsefester i anledning af
denna händelse, men hela det öfriga Europa hörde den med rysning och afsky, och
isynnerhet önskade don ädle kejsar Maximilian II, Karl IX:s svärfader, att hans
måg skulle i förtid underrättat honom derom, då denna fasansfulla illbragd aldrig
skulle egt rum. Emellertid vunno katolikerna ingenting uti sin beräkning att på
detta sätt tillintetgöra protestanterna, ty fulla af ädel harm och brinnande af begär
att hämnas sina mördade bröder, grepo dessa nu allmänt till vapen, nedgjorde de
kungliga härarne och tvungo hofvet att 1573 ånyo bevilja dem religionsfrihet.
Karl IX dog den 30 Maj 1574 och efterträddes af sin bror Henrik ]II, året förut
vald till konung i Polen. Han fortsatte förföljelserna mot protestanterna, men utan
framgång, ty under hans bror Frans hade bildat sig ett annat parti, som utan
afseendo på religion fordrade ändring i regeringssättet och Katarina af Medicis
skiljande från regeringsärendena. Denna ränkfulla furstinna dog den 5 Jan. 1589,
och samma år, den 1 Aug., blef hennes son, konung Henrik, mördad, hvarpå
Henrik IV, konung af Navar ra, erhöll Frankrikes krona och blef här den förste
konung af huset Bourbon. Äfven han måste uthärda strider mellan
religions-partierna, och fastän han strax efter Karl IX:s död öfvergifvit den honom
Bar-tholomeinatten påtvungna katolicismen och återgått till sina fäders tro, den
reformerta, ansåg han sig böra, for att få slut på de fanatiska religionsstriderna
och derigenom spara sina undersåters lif, ånyo antaga katolska läran, hvilket
skedde i S:t Denis den 24 Juli 1593. Sedan han derefter lyckats erhålla något
lugn, utfärdade han, den 20 April 1598, Ediktet i Nantes, genom hvilket
protestanterna erhöllo fri religionsöfhing och lika rättigheter med katolikerna; endast
i Paris, samt der hofvet vistades, skulle ingen protestantisk gudstjenst få ega
rum. Det genom de långvariga krigen sönderslitna Frankrike blef nu af Henrik
IV, biträdd af sin kloke vän och rådgifvare, hertigen af Sully, åter satt i
väl-ståäd; en mängd inrotade missbruk och underslef afskaffades, alla slags näringar
understöddes och förbättrades, konster och vetenskaper befordrades, krigsmakten
sattes i ett aktningsbjudande skick och snart spridde sig välmåga och öfverflöd
till alla samhällsklasser. Denne af sitt folk högt älskade konung mördades i
sin vagn på gatan, den 14 Maj 1610, med en dolk af en ung man vid namn
Ravaillac, som låtit af Jesuiterna inbilla sig, att han skulle med säkerhet förtjena
himmelens salighet genom att döda den kätterske konungen,
Likasom i audra länder ledde religionskrigen äfven i Frankrike till rysligheter, dem historien
häpnar att omtala. De protestanter, som kommo i katolikernas våld, läto dessa förbränua, flå
dem lefvande, steka dem i kalkugnar, binda dem vid hästsvansar och släpas till döds med flera
plågosätt; protestanterna deremot nedrefvo de katolska kyrkorna, söndertrampade helgonbilderna,
brandskattede presterna och nppträdde munkars afskurna öron på trådar till halsband. Tro och
redlighet voro försvunna och alla band slitna; drifna af religionsfnnatism utlemuade fäder sina
barn, bröder sina systrar. Till råga på eländet blandade sig främmande makter i striden; de
protestantiska Tyskarna bistodo Hugenotterna, under det Spanien skickade sina bärar till
katolikernas hjelp, så att främlingar och infödda täflade om att ödelägga landet. Då Henrik IV blifvit
konung, men ännu bekände reformerta religionen, styrdes Paris af ett katolskt förbund kalladt
De Sextons Liga, hvilket i en kättersk konung sågo ett ondt, värre än någonting annat. Henrik
inspärrade staden, tillbjöd invånarne nåd och glömska af det förflutna, men heldre än att lyssna
härtill utsatte de sig för hungerns alla fasor. Man malde mjöl af på kyrkogårdarna hopplockade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
