Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16-årige Michael Feodorovitsch Romanov, hvilken blef stamfader för det ännu regerande kejserliga
huset. Michael slöt fred med Sverige i Stolbowa 1617 och med Polen i Viasma 1634. Så väl
Michael, död 1646, som hans son Alexei, 1646—1676, arbetade förnämligast på folkets höjande
i bildning samt handelns och industriens förkofran. Feodor Alexievitsch, 1676—1682, var
sjuklig men ädel; han gjorde slut på dittiis rådande rangstrider mellan bojarerna derigenom, att
han lät uppbränna alla deras urkunder och slägtregister, dem han infordrat under förevändning
att vilja granska desamma. Äfven han fortfor att arbeta på folkets hyfsning och industriens
framsteg. Vid sin död utsåg han till efterträdare sin 10-årige halfbror Peter, med förbigående
af sin äldre men sjuklige broder Ivan. Båda blefvo af bojarerna ntropade till czarer, men
regeringen sköttes af Ivans hersklvstna syster Sofia, ej utan skicklighet; men då hon försökte genooi
en sammansvärjning mörda Peter, som hon hatade och äfven började frukta, tillegnade sig Peter
1689 regeringen, Ivan trädde sjelfmant tillbaka och Sofia inspärrades i ett kloster.
Peter Ls ovanliga regentsnille sträfvade med ännu mera kraft och framgång
på den af hans företrädare begynta banan, att bland sitt folk infora europeisk
bildning och konstflit, och först med hans tid uppträder Ryssland såsom egentlig
politisk stat. Genom resor inhemtade han personlig kunskap om andra länders
seder, bruk och konstfärdighet, arbetade sjelf flera månader som
timmermans-lärling på ett skeppsvarf i Holland och hemsände till Ryssland konstnärer och
handtverkare af alla slag, såsom sitt folks lärmästare. En ny tideräkuing
infördes 1700, lika med det öfriga Europas, med årets början med Januari i stället
för September samt räkning från Kristi födelse i stället för från verldens skapelse.
Högsta andliga värdigheten indrogs 1701, såsom vådlig för sjelfherskarens makt,
och Peter förklarade sig sjelf for kyrkans patriark, i spetsen för ett kollegium
af biskopar for religiösa frågor. Ryssarne förbjödos att kalla sig czarens slafvar,
utan skulle benämnas undersåter; skägget skulle afrakas och tyska drägter
anläggas. Peters förnämsta syftemål var att erhålla kustländer, såsom bästa mediet
att utvidga handeln och inskaffa bildning. 1696 lyckades han från turkarna
er-öfra fästningen Azov vid Svarta hafvet, der strax anlades hamn vid Taganrok;
1700 anföll han svenska* besittningarna vid Östersjön och belägrade Karva, men
blef här den 30 No v. med 50,000 ryssar slagen af Karl XII, som hade blott
3,000 svenskar. Detta nederlag var Peters lycka, ty Karl, som föraktade en så
klen fiende, den han trodde sig när som helst kunna krossa, drog till Polen och
Sachsen, der han uppehöll sig i sex år; liäraf begagnade sig Peter, intog 1702
Ingermanland och böljade der 1703 anlägga staden Petersburg och sjöfästningen
Kronstadt, hvarjemte han 1704 intog Dorpat och Narv a samt inföll i Estland
och Liffland. Ändtligen 1707 återvände Karl mot Ryssland och segrade ånyo,
men Peter hade låtit förhärja do länder fienden ämnade genomtåga, så att stor
brist uppstod hos svenskarne; vid Pultava segrade Peter den 27 Juni 1709.
Med en ringa qvarlefva af sin här måste Karl fly till Turkiet, hvars sultan han
öfvertalade att förklara Peter krig. Denne blef också 1711, med en här af 80,000
man, vid Pruthströmmen af turkarna kringränd och så godt som fången, men räddades
af sin gemål Katarina, hvilken samlade alla nipper och dyrbarheter, som funnos i
lägret och erbjöd dem åt storvisiren, mot vilkor af fred. Den snåle turken kunde ej
motstå denna frestelse, utan mottog presenten och lät ryssarne passera. Emellertid
fick Peter ej allenast behålla sina eröfringar vid Östersjön, utan intog äfven
fasta platser i öster, fullbordade Sibiriens uuderkufvande; hans undersåter stego
till öfver 20 millioner. 1721 antog han titel af Kejsare och dog 1725. Med
skäl kallad ”den Store”, lemnade Peter till minne efter sin regering en ny
huf-vudstad, en nyskapad flotta, en fruktansvärd, disciplinerad krigshär, en mängd
nya städer och kanaler, otaliga uppodlingar, nya läroanstalter, lagar och seder.
Efter honom fick hans gemål, Katarina I, kejsarkronan, fullföljde Peters planer med
klokhet, rådighet och kraft i 2 år, samt dog 1727. Peter I:s sonson, Peter II, efterträdde
henne, men dog i kopporna 1730. Na tänkte den kufvade adeln återtaga de gamla bojarernas
välde, och valde Peter I:s brorsdotter, Anna af Karland, till kejsarinna; men deras beräkningar
misilyckades, ty Anna och hennes gnnstling Ernst Johan Biron, sedan upphöjd till hertig af
Karlund, herskade med verklig jernspira i tio år. Död 1740 hade Anna till kejsare utsett en
blott två månader gammal systerdotterson, Ivan, under Birons förmvnderskap; den nnge kejsa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
