Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prins Moritz dog 1625, hvarefter hans broder Fredrik Henrik blef republikens ståthållare,
samt efterträddes af Vilhelm II. Efter dennes död 1650 beslöto de afundsjuka aristokraterna,
till folkets missnöje, att ingen prins af Oraniska huset mer skulle bli ståthållare, utan styrelsen
ske genom deputerade, kallade General-Stater, med en s. k. rådspensionär till ombud. I följd
af de sålunda splittrade krafterna ansåg sig Ludvig XIV efter freden i Aachen lätt kunna kufva
detta land; dåvarande rådspensionären Jan de Witt, som af folket ansågs vara skuld till
kriget, blef vid ett upplopp söndersliten, och samma öde träffade hans bror, sjöhjelten Comelis
de Witt. ’ På folkets begäran blef åter en prins af Oranien, under namn af Vilhelm III, den
27 Juli 1672 utropad till ståthållare. Lik sin store stamfader räddade han Holland samt blef
äfven konung i England. Efter hans död 1702 blef ståthållareplatsen obesatt till 1747, då
republiken ånyo öfverfölls af fransmännen, hvarvid en ättling af Vilhelm l:s bror, Vilhelm IV,
tillträdde platsen och räddade republiken, hvilken ännu en gång uppblomstrade; men ett
anti-Oraniskt parti fortfor att tillställa inre oroligheter och föranledde slutligen landets intagande af
fransmännen 1796.
Nederländernas historia visar ett talande exempel på hvad ett fritt folk genom arbetsamhet.
enighet och ordning kan förmå öfver sjelfva naturen, men derjemte huru afundsjuka och oenighet
bland de mäktiga kunna störta det mest blomstrande rike i elände. Större delen af detta land
har småningom blifvit inkräktadt från hafvet och genom dammar skyddadt för öfversvämningar.
Här hade menniskoverksamheten redan tidigt stigit till sådan höjd, att under senare hälften af
medeltiden största delen af Europa härifrån försågs med manufakturvaror. Briigge, Gent och
Antwerpen räknades bland Earopas herrligaste städer; Antwerpen gjorde flera handelsaffärcr på
en månad, än det lysande Venedig på hela år. Också hopades här ofantliga rikedomar och ett
allmänt välstånd herskade. Holland blef ett handelskontor, der ej allenast Europas skatter
strömmade tillsammans, utan dit äfven Ostindiens och Amerikas rikedomar, i följd af Filip II:s
okloka åtgärder, sedermera direkte inflöto. Allt detta blef till stor del rof för andra makter,
till följd af dels religionsstrider, dels och hufvudsakligast adelns småsinne och afundsjnka,
hvar-igenom krafterna till yttre fienders besegrande blefvo splittrade. Sedermera uppträdde England
och tog företrädet i så väl industri, som isynnerhet sjöfart, hvilket allt småningom försvagade
republiken och undergräfde dess bestånd.
Uysslaild. Ivan III:s son Vassili IwanoviUch, 1505—1534, fortsatte
faderns plan att förena alla do smärre ryska furstendömena under sin spira,
och började antaga benämningen ”Alla Ryssars Sjelfherskare” jemte titel af
”Czar” hvarmed ryssarne hittills utmärkt endast kejsaren i Konstantinopel samt,
under mongolernas herravälde, deras khan. Hans son Ivan IV Vassilievitsch,
1534—1584, intog sista qvarlefvan af mongoliska väldet i Europa, Kasan 1552
och Astrachan 1554, samt började 1579 eröfringen af det öster om TJralbergen
liggande Sibirien. Hans inkräktningsförsök åt vester utföllo mindre lyckligt, ty
östersjöprovinserna försvarades med kraft af Svärdsriddare-Orden, samt af Sverige
ooh Polen. I det inre försökte han åstadkomma europeisk bildning, anlade det
första boktryckeri, utgaf en kyrkolag, ”de hundra hufvudstyckenas bok”, 1550,
samt en civillag, ”domboken”, året derpå; inkallade lärde och konstnärer,
befordrade handel och näringar m. m. Allt detta åstadkom dock blott en liten
gryning till kultur.
Ivans son Feodor, 1584—1598, var from, men svag; regeringen fördes af hans svåger
Horis Godunov, med både talang och skicklighet; Sibiriens eröfring fortsattes och inom riket
tillsattes cn egen rysk patriark, hvarigenom ryska kyrkan kom i mindre beroende af
Konstantinopel. Feodors yngre broder Dimitrij (Demetrius) dog, som det troddes förgiftad af Boris.
Med Feodor utgick Rurikska ätten och Boris blef vald till czar, samt visade genom klokhet,
rättvisa och välgörenhet sig värdig denna ära. Helt oförmodadt uppträdde en munk, hvars rätta
namn skall varit Grisclika Otrepiev, och föregnf sig vara den som död ansedde prins Demetrius.
Denne djerfve äfventyrare lyckades vinna så stort anhang, att hvarken Boris, död 1605, eller
hans son Feodor förmådde motstå honom; han blef samma år krönt till czar, men mördades
året derpå. Flera falska Demetrier uppträdde och åstadkommo oroligheter, hvarjemte riket
hotades af svenskar och öfversvämmodes af polackar. 1611 valdes till czar svenske prinsen Karl
Filip, Gustaf Adolfs bror; men då han dröjde att infinna sig, grepo ryssarna allmänt till vnpeu
1612 oeh utdrefvo polackarne, hvarefter de 1613 till czar ntsågo Ivnn II;s dotterson, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
