Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11. Kagvald Knaplwfde (kort om hufvudet; namuet uttydes afven “knaparnes
eller lifvaktens höfding“), son af en Olof Näskonung. Det var brukligt, att en
nyvald konung strax efter sin uppköjelse gjorde en resa genom rikets alla
landskap, för att låta sig af folket liyllas och erkännas, hvilken färd kallades hans
eriksgata. Då Ragvald på denna sin resa kom till Karleby-Långa i
Yestergöt-land blef han der i ihjälslagen, år 1135.
1*2. Sverker, son af Kol eller Erik Arsäll, blef derefter vald och i hela riket
erkänd som konung. Under hans tid blef kristendomen stadfästad inom hela
landet, och flere kloster anlades, hvaribland nämnas Nydala i Småland, Yarnhem
i Yestergötland och Alvastra i Östergötland. Det första kyrkomöte i Sverige
hölls i Linköping 1152, då påfveväldet grundlädes af den ditsände kardinalen
Nicolaus Albanensis, hvilken utverkade en allmän skatt till påfven, under namn
af S:t Peters penning. Prester och munkar erhöllo stora förmåner framför andra
menniskor, och det dittills varande bruket bland allmogen att alltid gå
beväpnad förbjöds. — Oroligheter inom landet fortforo ännu, och danske konungen
jSveir Urate. gjorde försök att inkräkta riket, men blef tillbakadrifven af bönderna
i Småland. Konung Sverker blef ihjälslagen af sin stalldräng nära vestra
Toll-stad i Östergötland, då han 1156 var på väg till julottan i Alvastra.
Från konung Sverkers tid har sägnen bibehållit följande händelse: Då en af danska ko-
nungen Sven Grate utsänd här ankom till Värend i Smålaud, voro alla karlar ute mot tiendeu
på andra håll och endast qvinnor hemma. En nng flicka, vid namn Blända, fattade då ett
hjelte-modigt beslut: hon sammankallade alla qvinnor i trakten, rnen som dessa ej vågade möta fienden
i öppen strid, tillställde hon ett krigsputs: ett läger inrättades, hvari många stora bord fullsattes
med mat och öl, hvarefter Blända med sina kamrater gömde sig i skogen der bredvid.
Danskarna, som kommo till det öfvergifna lägret, åto och drucko, tills de blefvo rusiga och somnade,
då de af qvinnorna öfverföllos och dödades. Till minne af denna bedrift fingo Värends qvinnor
lika arfsrätt med männen, rättighet att på sina bröllop begagna trummor och krigsmusik samt,
vid arfskifte, syster rätt att behålla fastighet framför broder.
13. Erik den Hflige^ i senare tider af missförstånd kallad den IX, son af
Jed-vard Bonde och Blot-Svens dotter Cecilia, nu af uppsvearne vald till konung,
var en ganska berömvärd regent, rättrådig och foglig; han förbättrade lagarne,
inskränkte herrarnes makt, men lisade allmogen och svarade, då folket erbjöd
sig att till honom betala större skatt: “jag har nog af mitt, behållen I edert,
kanhända skolen I framdeles behöfva det.“ Särdeles arbetade han för
kristendomens befrämjande, och hans nit härför öfvergick till vidskepelse. I sällskap
med biskop Henrik i Upsala gjorde han en härfärd mot hedningarne i Finland,
hvars södra del då lades under Sverige på samma gång, som kristendomen der
infördes. — Kristi liimmelfärdsdag år 1160 bevistade han gudstjensten i Upsala,
då en af hans tjenare instörtade med underrättelsen att en dansk prins, Magnus
Henriksson, oförväntadt ankommit med en krigshär. “Låt mig höra messan till
slut,“ svarade konungen, “det öfriga af gudstjensten torde jag få fira annorstädes“.
När konungen, omgifven af några få män, utkom, blef han efter ett skarpt men
kort fäktande öfvervunnen, tillfångatagen och strax derpå halshuggen. Legenden
säger att den källa, som bär S:t Eriks namn, uppsprang der hans hufvud föll.
Ehuru ej af påfven kanoniserad blef Erik dock ansedd som helgon och Sveriges
skyddspatron, hans fana blef riksbaner och hans bröstbild utgör ännu i dag
huf-vudstadens vapen. Hans ben, inlagda i ett silfverskrin, förvaras ännu i Upsala
domkyrka.
14. Karl, Sverkers son, hade af östgötarna blifvit vald till konung efter
faderns dö3l DaTlrniT^fick höra att konung Erik blifvit mördad skyndade han
med en* stark här till Upsala, för att straffa mördaren; med honom förenade sig
Helsingarne, anförde af Fale Bure. Magnus Henriksson med hela sin här blef
då i grund plagen, och af bytet uppbyggdes sedan på stället en kyrka som
kallades DanmarE Karl, som efter slaget blef hela rikets regent, var den förstö
som kallade sig Svea och Göta konung. Han var äfven den’ förste konung i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
