Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalmarunionen var icke upplöst, och prins Jolian, som efter faderns död intagit
Danmarks tron, gjorde i följd deraf anspråk äfven på Sveriges krona. Till denna
frågas afgörande hölls pä hösten 1483 ett möte i Kalmar, hvars beslut, kalladt
Kalmare llecess, väl förklarade unionens fortfarande bestånd och den redan
hyllade Johan såsom SAreriges konung, men lade nästan all makt i svenska
rådsherrarnas händer. Emellertid fortfor Sten Sture att regera, och landet prisade
lians visa styrelse; men de på liouom afundsjuka herrarna väckte snart
oroligheter, särdeles den sjelfrådige Ivar Axelsson Tott, som dock af Sten Sture så
kraftfullt tillrättavisades, att han förlorade alla sina besittningar ocli dog
landsflyktig i Danmark, fattig och föraktad; detta afskräckte för någon tid de öfriga
från dylika försök. Snart uppstodo äfven yttre fiender, i det de vilda ryssarne
inföllo i Finland med de förfärligaste härjningar. Landets försvar uppdrogs först
åt Erik Karlsson Yasa, derefter åt Erik Axelsson Tott och slutligen åt Knut
Posse. Dennes käcka motstånd kröntes med framgång. Yid ryssarnes belägring
af Yiborg slott nedstörtade en dag med förfärligt brak ett af fästningstornen,
hvilket skrämde fienden så, att han upphäfde belägringen och hals öfver liufvud
begaf sig på flykten. Detta har gifvit upphof till berättelsen om att Knut Posse
skulle hafva känt bruket af det då uppfunna krutet, och sprängt ryssarne i
luften, hvilken sägen sedan gått i historien under namnet Viboryska Smällen.
Danska stämplingar och svensk afund väckte slutligen missnöje; genom de mest
lumpna och orättvisa beskyllningar fick mali det slutligen så långt, att Sten
Sture på våren 1497 uppsades all tro och lydnad, samt svenska kronan tillbjöds
ät danska konungen Johan. Denne kom med en dansk här till Stockholm, och
sedan han utanför staden vunnit ett fältslag, afträdde Sten Sture frivilligt
regeringen och införde sjelf konung Johan i Stockholm, der han kröntes en månad
före jul 1497. Snart blefvo dock svenskarne missnöjda med regen tomby tet;
sommaren 1501 uppsades konung Johan tro och lydnad, och Sten Sture, som under
tiden i förläning haft hela Finland med flera vigtiga orter, återtog regeringen;
men denna blef hvarken lugn eller läng. Ständiga oroligheter fortforo, och Sten
Sture afled 1503.
34. Johan II, son till Kristian I, vanligen kallad konung Hans, var mild och
rättvis samt afböjde alla försök, som Stures afundsmän gjorde för att fä honom
straffad, och utnämnde honom i stället till rikshofmästare. Då de förnäma
herrarna funno sig icke hafva vunnit så stora fördelar, som de väntat sig af konung
Johans inkallande, voro de snart färdiga att åter fördrifva honom. I Danmark
regerade han till sin död 1513. Han hade ofta förklarat, att han “icke ville
bli hvarken fruktad af de ringare eller föraktad af de stora“; om sådant
tänkesätt vitnar hela hans lefnad, ty sjelfva hans fiender förmådde ej göra honom
några grundade beskyllningar, och allt livad som anförts, för att svärta hans
minne, qvarstår obevisadt. Hans gemål, Kristina af Sachsen, omtalas äfven
såsom en ädel och förträfflig q vinna; vid hennes kröning i Sverige, ett år
efter Johans, hyllades deras då adertonårige son, prins Kristian, till tronföljare
härstädes.
35. Svante Sture, son af Kils Bosson Sture (Katt och Dag) och sålunda icke
beslägtad med Sten Sture, valdes efter denne sistnämndes död till riksföreståndare,
och visade sig äfven värdig detta förtroende. Med allvar ocli kraft motstod lian
alla danska partiets försök att åter insätta konung Hans, afslöt en 60-årig fred
med ltyssland, samt vakade tillika äfven öfver rikets inre lugn och utveckling.
Han afied hastigt, af slag 1512. Bedan innan han blef riksföreståndare, var
han gift med 1 liana Gädda och hade med henne sonen Sten.
Svaute Stures oförmodade död satte alla sveuska fosterlandsvänner i bestörtning, helst de
med skäl fruktade, att de mäktiga partierna skulle begagna tillfället att bereda landets
fullkomliga undergång. Män beslöt derför att hålla dödsfallet hemligt och utfärdade i Svante Stures
narnu bref till rikets slottsherrar med uppmaning att de, emedan riksföreståndaren sjelf vore af
sjukdom förhindrad att befatta sig med styrelsen, ville under tiden lyda hans son såsom rikets
________________________________________________________________________________________________
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
