Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
just i begrepp att vidtaga åtgärder för liäreus öfverförande till ön Fyen, då
naturen sjelf kom lionom till hjelp, i det på nyåret 1658 inträffade en så skarp
köld, att de mellan danska öarne varande sunden, de s. k. Bälten, tillfröso och
belädes med så stark is, att hären på den kunde komma öfver. Den 30 januari
skedde tåget öfver Lilla Balt till Fy en och några dagar derefter under ledning
af den snillrike general-qvartermästaren Erik Dahlberg öfver Stora Bält, så att
den 12 februari hela hären var i land på Seeland. Nu skyndade den förskräckte
konung Fredrik III att erbjuda fred, och ehuru Karl Gustaf lätt kunnat intaga
Köpenhamn och dermed hela riket, hvartill han äfveu af sina fältherrar
tillråddes, ingick han dock på freden i Roeskilde, hvarigenom Danmark till Sverige
afträdde landskapen Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän, Trondhjems län i
Norge samt öarna Bornholm och Hvcn, hvarjemte den förut vid Torstenssons
seger öfver danskarne under tyska kriget betingade tullfrihet i sundet och Bälten
för alla svenska fartyg nu på det kraftigaste stadfästades. Karl Gustaf ångrade
sedan att han ej begagnade tillfället att fullkomligt underkufva Danmark och
anföll detta rike ånyo i augusti samma är; men nu hade lyckan vändt sig och
danskarne försvarade sig med förtviffadt mod, understödde af Sveriges nya
fiender, kurfursten af Brandenburg, Tyska kejsaren samt Holland. Den tappre och
krigslystne konungen fortsatte dock striden och intog fästningen Kronborg, men
en stormning på Köpenhamn natten emellan den 10 och 11 februari 1659 blef
afslagen. I början af följande året sammanträdde ständerna i Göteborg, der
konung Karl Gustaf mötte dem, men efter blott några veckors sjukdom helt
oförmodadt dog, den 13 februari 1660. Hans gemål var holsteinska prinsessan
Hedvig Eleonora, med hvilken han hade ett enda barn, sonen Karl.
På en, året efter Karl Gustafs tronbestigning, hållen riksdag fordrade de
ofrälse stånden, att de genom drottning Kristinas slösaktighet förlorade
krono-godsen skulle åter indragas till kronan; konungen insåg sjelf nödvändigheten af
detta steg, men adeln satte sig naturligtvis deremot. Det beslöts då en så kallad
fjerdepartsräfst, d. v. s. att till kronan skulle indragas fjerdedelen af alla de gods,
som blifvit bortskänkte sedan Gustaf II Adolfs död, äfvensom så kallade
“omistande lägenheter“, såsom kronans slott och fästningar, krutbruk, ladugårdar,
ängar, parker, fiskerier och qvarnar, samt till boställen och löner anslagne
hemman. Detta beslut kom aldrig till verkställighet, i följd af de upphörliga krigen.
Som tronföljaren prins Karl vid faderns död var blott på femte året
gammal, måste åter en förmyndareregering tillsättas, hvilken äfven nu blef de fem
högsta riksembetsmännen, med enkedrottningen till ordförande. Första åtgärderna
blefvo att söka få slut på de förödande krigen, hvilket äfven lyckades; i Oliva,
ett kloster nära Danzig, afslutades, den 3 maj 1660, fred med Polen, tyska
kejsaren och Brandenburg, livarvid Johan Kasimir för alltid afsade sig sina
anspråk på svenska kronan och Sverige utom sina tyska besittningar äfven fick
behålla Estland och norra Livland; den 27 maj s. å. undertecknades fred i
Köpenhamn, livarvid Boeskildeska freden bekräftades och endast Trondhjems län i Norge
äterlemnades samt ön Bornholm utbyttes mot några, danska adelsmän tillhöriga,
gods i Skåne; med Kyssland ingicks fred i Kardis den 23 juni 1661, livarvid
allt återstäldes på samma fot som före kriget och fri handel skulle mellan de
båda rikena få ega rum. Att det nästan på branten af sin undergång stående
Sverige kunde erhalla så fördelaktiga fredsvilkor kom sig dels deraf, att man
fruktade reta det välkända svenska lijeltemodet till någon förtvitlad
ansträng-ning, dels ansågo Frankrike, Holland och England för sig fördelaktigast, att
Sverige fortfor att vara mäktigast i norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
