Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
♦
ålder ovanlig lårdom i filosofi, historia med flere vetenskaper, samt förstod och talade, utom sitt
modersmål, äfven latin, grekiska, franska, tyska, engelska, hollåndska, danska, spanska och
italienska, samt hade äfven insigt i hebreiska och finska. Denna kärlek för vetenskaperna var
måhända förnämsta orsaken till hennes beslut att fråuträda regeringsbestyren, för att få mera tid
att lefva efter sin böjelse, ehuru deri ganska säkert ingick en dryg del fåfänga, medelst begär
att genom ett. så ovanligt steg förvåna verlden. Men hennes öfvergående till katolicismen är
och förblir en gauska svårtydd gåta. Att det ej skedde af öfvertygelse bevisas deraf, att hon ej
sällan dref uppenbart gäckeri med de katolska religionsceremonierna. — Då Kristina nedlade
Sveriges krona, erhöll bon af ständerna till årligt underhåll inkomsterna af öarna Gotland, Öland
och Ösel, städerna Norrköping ocb Wolgast jerote flere gods i Pommern, tillsammans beräknadt
till omkring 240,000 silfverriksdaler årligen. De första åren hon tillbragte i andra land väckte
hon öfverallt förvåning och beundran; de qvickaste måste stå tillbaka för hennes qvickhet, de
lärdaste för hennes lärdom. Det egna och oregelbundna i hennes uppförande ändrade dock sedan
åsigterna, så att hon blef ansedd, mera besynnerlig än stor. Ingen sörjde drottning Kristinas
affall mer än Axel Oxenstjerna, hvilken oaktadt alla hennes fel på sin dödsbädd vemodigt yttrade:
»Hon är dock den store Gustaf Adolfs dotter».
8. Karl X’ Gustaf rar son till pfalzgrefven af Zweibriicken J ohan Kasimir
och Karl IX:s dotter Katarina, och alltså blott på mödernet ättling af Vasahuset.
Han föddes i Hyköping 1622, erhöll god men tarflig uppfostran och kom vid
15 års ålder till domprosten i Upsala, sedermera erkebiskopen Lenæus. Han
bevistade sedan tyska kriget, der han tjente sig upp till öfverste, lefde från
1645 som privat man på Borgholm på Öland, blef på drottning Kristinas
förordande af ständerna utsedd till tronföljare 1649 och erhöll året derpå titel af
kunglig höghet, samt kröntes till Sveriges konung på eftermiddagen samma dag
Kristina nedlagt kronan, den 6 juni 1654. Kort derefter ankommo sändebud
från dåvarande polska konungen Johan Kasimir, Sigismunds yngre son, och
protesterade mot Karl Gustafs rätt till Sveriges tron, på hvilken han sjelf gjorde
anspråk såsom arf; men Karl Gustaf svarade: “Då Gud, Drottningen och Stän-
derna gifvit mig Svea Bikes krona, skall jag också veta försvara den mot hvem
det vara må“. Den krigslystne konungen rustade sig till anfall och Johan
Kasimir, som snart ångrade sitt förhastade steg, sökte förgäfves alla medel att
af-vända den hotande faran; hans sändebud, med uppdrag att återtaga den gifna
förklaringen och bedja om fred, blefvo hånfullt afvisade. Strax efter
midsommar kom Karl Gustaf med svenska hären till Polen, hvilket hela rike,
sönderslitet af inre tvister och fullt af förrädiska adelsmän, inom fem månader var af
Karl Gustaf intaget, på samma gång en afdelning svenskar under Magnus Gabriel
de la Gardie och Gustaf Adolf Lewenhaupt intog hela Litaven, livars invånare,
liksom polackarna, svuro svenska konungen trohetsed. Denna utomordentliga
krigslycka väckte kringliggande makters afund; ryska zaren, som beräknat att
för egen räkning få intaga Litaven, sände trupper in i Östersjöprovinserna, som
anstälde de ohyggligaste härjningar, men icke lyckades vinna några land. Polens
närmaste granne, kurfursten af Brandenburg, Fredrik Vilhelm, kallad den store
kurfursten, ville med vapenmakt hindra de segrande svenskarnes framsteg, men
blef af Karl Gustaf tvungen till förlikning och att ingå förbund till hans biträde;
härunder reste sig åter polackarna, och ehuru den häröfver förbittrade Karl
Gustaf öfvervann dem i slaget vid "Warschau i juli 1656, kom han likväl i
betydlig fara genom öfverallt uppstådda ströfpartier, som förorsakade svenskame
stora förluster, helst kurfursten drog sig tilibaka och lemnade dem ensamme.
Nu ansåg danska konungen vara rätta tiden att också vara med, förklarade
Sverige krig på sommaren 1657 och inföll genast i de svenska besittningarne.
Karl Gustaf, som insåg faran af att längre stanna i Polen, lemnade hastigt detta
land och stod, innan någon visste ordet af, med hela sin krigsmakt inom
Danmarks gräns, samt intog på några få veckor Holstein och $lesvig jemte hela
Jut-land; den starka och väl bevärade fästningen Fredriksodde intogs med storm.
Dén äregirige Karl Gustaf började då tänka på hela Danmarks eröfring och var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
