Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norges Historia.
Under den dunkelhöljda forntid, som biifvit kallad Fabeltiden,
sammansmälter Norges historia med Sveriges, helst det sannolika är, att hela
Skandinaviska halfön biifvit befolkad af samma menniskostam. Först med Sagotidens
början begynner Norge ätt nämnas särskildt. Sagan omtalar att Oden skall här
hafva insatt sin son Säminger till konung. För öfeigt är större delen af
sagotiden här långt mera dunkel och vidunderlig, än Sveriges, och nästan allt hvad
man känner är, att landet varit deladt i en mängd småriken, med hvar sina
konungar. Af dessa hafva åtskilliga biifvit namnkunniga for af dem utförda
bedrifter, men någon tidsbestämmelse kan for dem icko uppgifvas. Bland dé mest
beryktade af dessa sagokonungar och stridskämpar namngifvas: Fritkiof, son af
en bonde, blef genom sina hjeltebodrifter konung i Sogn, landet vid Sognefjord,
och Itingerike; Starlcodder, vidtberömd för sitt mod och sin stora kroppsstyrka;
Half, Orvar Odd, med flere.
Först efter svenska konungen Ingjald Ulrådes död framstår Norges historia
i något klarare ljus. Sedan Olof Trätälja biifvit offrad åt gudarna, men den
dyra tiden likväl fortfor, blef äfven hans svåger, konung Solve i Solöer, dödad
och Olofs son, Halfdan Ilvitben, vald till konung efter honom. Genom giftermål
och eröfringar utvidgade denne sitt välde, så att han stiftade ett mäktigt rike i
sydvestliga delen af Norge, hvilket dock efter hans död åter sönderföll. En hans
efterkommande, Halfdan Svarte, stiftade goda lagar, för hvilkas uppfyllande han
med allvar vakado, och utvidgade äfven sitt välde genom några småkonungars
underkufvande. Yid 40 års ålder omkom han på det sätt, att då han vid
hemresan från ett gästabud skulle köra öfver Randsfjorden, brast isen under honom,
så att han drunknade. T)en vishet och rättskaffenhet, med hvilken Halfdan
Svarte regerat sina land, hade gjort honom så älskad af sitt folk, att de efter
döden delade hans kropp i fyra delar, på det hvart landskap skulle få behålla
sin del deraf Hans maka hette Ragnhild, och deras son blef Norges förste
egentlige konung.
Harald Hårfagre. Harald var endast tio år gammal då hans fader Halfdan
Svarte vådligen omkom. Detta ansågo grannfurstama såsom ett beqvämt tillfälle
att återeröfra sina förlorade land och tillintetgöra Ynglinga-ättens tilltagande
välde. De ingingo förbund med hvarandra och den unge Haralds land blefvo
från flera sidor angripna; men Harald hadc i en sin morbrodor, Gutorm, funnit
en lika trofast vän som klok rådgifvare. Med hans biträde blef ej allenast riket
med kraft försvaradt, utan alla fienderna efter hand öfvervunne och deras land
intagne, så att Harald inom kort tid var herskaro öfver nästan hela dot
sunnan-fjällska Norge. Denna lyckliga början var egnad att väcka en ärelysten och
modig ynglings håg till stora företag, och denna håg eldades ytterligare genom
en särskild tillfällighet: konung Erik i Hördaland hade en dotter, den sköna
Gyda, till hvilken Harald friade, men fick af henne det stolta svar, att endast
en öfverkonung kunde bli hennes make och att hon icke nedlät sig till att
förenas med en man, som åtnöjde sig med att blott vara småkonung. I stället att
förtörnas öfver detta svar aflade då Harald en ed, “vid den Gud, som hade skapat
honom och rådde öfver allt“, att han ej skulle klippa eller ansa sitt hår, innan
hela Norge var honom underdånigt. Han började genast sitt verk med att öfver
Dovre tåga in i det Trondhjemske Norge och derifrån vidare; många
under-kastado sig frivilligt hans välde, andra satte sig till motvärn men blefvo öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
