Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utomordentliga klokhet, rådighet och beundransvärda själsnärvaro räddade han sig
dock ur alla svårigheter, bibehöll sig på tronen och dog sotdöd i Bergen 120:2.
Såsom regent utmärkte han sig genom sans, mildhet och rättvisa.
Jlålcon, 1202—1204. Genast efter Sverres död blef denne hans son vald
till konung. Han förlikte sig med prestema och kom snart i lugn besittning af
tronen samt blef fnycket älskad, men dog efter halftannat års regering, förgiftad
af sin styfmoder Margareta, svonska konungen Erik den Heliges dotter.
(rutorm Sigurdsson, 1204. Han var Håkons brorson men endast 4 år gammal,
hvarför regeringen fördes af en Sverres systerson Håkon Galen. Äfven den unge
Gutorm dog af gift, efter att blott i åtta månader haft konungatitel.
Inge Bårdsson, 1204—1217. Äfven han var Sverres systerson och halfbror
till Håkon Galen, hvilken också eftersträfvade konungavärdigheten. Nu hade
baglorna ånyo börjat sina oroligheter, och mellan dem och birkebeinerna
före-föllo oupphörliga strider, så att mycken osäkerhet rådde i landet. Slutligen
blefvo de dock förlikta, och landet fick lugn, hvilket dock var på väg att åter
störas af den ärelystne Håkon Galen, hvilkens begär efter kronans glans var så
starkt, att han till och med eftertraktade broderas lif. Lyckligtvis dog Håkon,
innan några oroligheter utbröto. Den fromme’ och älskvärde Inge afled 1217.
Hakon den Gamle, 1217—1263. Han var son till Sverres son Håkon, men
lodd efter faderns död. Då Inge dog, funnos ej mindre än fyra, som ansågo sig
ega rätt till tronen, nemligen Inges son Gutorm, Håkon Galens son Knut och
Inges halfbroder Skule Jarl, jemte ofvannämnde Håkon, hvilken af de Sverreska
ätten tillgifna birlcobeinerna erhöll företräde framför sina medtäflare. Dessa
läto emellertid icke så lätt afspisa sig, utan väckte ständiga oroligheter, hvarvid
särdeles Skule Jarl visade sig oförsonlig. Den fredsälskande Håkon beslöt
derfor att liänskjuta frågan till allmänhetens afgörande, och sammankallade det första
riksmöte i Norge år 1223; Håkon förklarades härvid vara närmast berättigad
till Norges krona, men Skule Jarl fortfor likväl att visa sig missnöjd och höjde
till och med upprorsfanan, så att kraftiga steg måste mot honom vidtagas.
Slutligen blef han dödad 1240, och med honom upphörde de inbördes krig, som allt
ifrån Sigurd Jorsalafars tid rasat i Norge. Konung Håkon lät kröna sig af ett
påfligt sändebud, kardinalen Vilholm äf Sabina, 1247. Under hola sin 46-åriga
regoring undvek konung Håkon att blanda sig i utländska strider, och freden
användes till befrämjande af undm’såternas lycka och landets förkofran. Island
och Grönland, hittills sjolfständiga republiker, kommo 1262 under Norges
herradöme. Så väl till inre kraft som yttre anseende stod detta rike under Håkons
regering på sin största höjd, och de flesta af Eui-opas furstar sökte hans
vänskap. Tillnamnet don gamlo fick han af sin långa regering. Han dog på
Orkn-öarno 1263, 59 år gammal.
Magnus lag abote, 1263—1280. Yid Håkons död besteg denne hans 26-årige
son den väl ansedda norska tronen. Magnus förvärfvade sig sitt hedrande
tillnamn (lagförbättrare) genom sin vård om lagarne och den inre ordningen,
hvar-ibland tortjenar nämnas införandet af det så kallado Hirdskrå, som utgjorde ett
slags grundlag och bestämde embetsmännens tjenstepligter. För öfrigt var
Magnus en mindre berömlig regent, under hvilken riket förlorade en stor del af det
yttre anseende, som den driftige fadern förvärfvat det, hvarjemte presterskapots
förmåner af honom betydligt förstorades. Han afled 1280.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
