Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förklarade Norge helt enkelt för en dansk provins, med upphäfvande af dess
titel af konungarike, samt införde Lutherska läran i alla sina stater. Under sin
22-åriga regering besökte han ingen gång Norge. Han dog den 1 januari 1559.
Fredrik II, 1559—1588. Son till Kristian III, besteg han tronen efter
fadem. Han vårdade sig föga om Norge, hvilket led betydligt dels af krig mot
Sverige, dels af rofgiriga och orättvisa danska fogdar; blott en gång gjorde
konung Fredrik der ett kort besök. Han dog den 4 april 1588.
Kristian IV, 1588—1648. Såsom vid faderns död miuderårig, emottog han
sjelf regeringen först 1596. Mer än någon af sina företrädare blef han en fader
för Norge, der han styrde med mildhet och rättvisa. Bland annat lade han
grunden till Norges nuvarande och efter honom uppkallade hufvudstad Kristiania.
Lagarna fingo en tidsenlig förändring, Lutherska läran stadföstades och alla slags
näringar uppmuntrades och vårdades. Denne verksamme konung dog 1648.
Fredrik III, 1648—1670. Yid sin kröning beviljade hau adeln ökade
rättigheter, men sedan han i kriget mot svenska konungen Karl X Gustaf förlorat en
stor del af sina land, för hvilken motgång adeln och rådet beskylldes, blef
Fredrik af ständerna 1660 tillagd oinskränkt enväldsmakt. Under honom blef i
Norge postväsendet infördt. Han alled 1670.
Kristian V, 1670—1699. Under honom infördes grefve- och
friherrevärdig-heterua i Norge, livaijemte en ny altarbok och psalmbok antogos för
gudstjen-sten, äfvensom den nu gällande lagboken stadföstades samt gemensamt mål och
vigt framstäldes. Kristian V alled 1699.
Fredrik IV, 1699—1730. Förnämsta händelserna i Norge under denna tid
sammanhänga med Sveriges öden genom Karl XII:s krigsbedrifter samt slutliga
död utanför Fredrikshald. Fredrik IY dog 1730.
Kristian VI, 1730—1746. Denne saknade både själslyftning och kraft, och
gjorde sin regering mest märkvärdig genom slöserier, med statens medel och en
mängd småaktiga påbud rörande gudstjensten och helgedagarnes helighållande.
Norge besöktes blott en gång af Kiistian Yl, som dog 1746.
Fredrik V, 1746—1766. Den skrymtaktiga gudsfruktan, som fadern infört
i landet, blef nu utträngd af friare åsigter och nyttiga företag; vetenskaper och
konster, handel, bergsbruk, fabriker och alla andra näringar funno i Fredrik Y
en både nitisk och frikostig beskyddare. Han alled 1766.
Kristian VII, 1766—1808. Denne furste var af naturen själsslö och blef
slutligen fullkomligt sinnessvag, men förträlfliga ministrar gjorde dock hans
regering till en af de för landet lyckligaste; bland annat uppliäfdes 1800 den
hittills brukliga lifegenskapen. Till följe af Danmarks politiska förhållande till
Napoleon blef landet angripet af engelsmännen och dess flotta till större delen
förstörd den 2 april 1801. Den nu afslutna freden räckte till 1807, då
England, som fruktade att Napoleon skulle få danska sjömakten i sitt våld, lät
bombardera Köpenhamn och den 7 september derifrån bortföra hela dansk-norska
flottan; af det nu uppkomna kriget mot England fick norska handeln och sjöfarten
en svår stöt. En interims-styrelse upprättades nu i Norge, i följd af den för- ,
svarade kommunikationen med Danmark. Kristian YII afled den 13 mars 1808.
Fredrik VI, 1808—1814. Enda sonen af Kristian VII, hade Fredrik
alltsedan 1784 stått i spetsen för regeringen under faderns svaghetstillstånd; nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
