Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvistigheter hotade i början att skada vetenskaperna, ty vissa af den nya lärans
bekännare förkastade hela det skolastiska systemet, således älven det goda deri
jemte det dåliga. Den en gång vunna tankefriheten dröjde likväl ej länge att
visa sina välgörande verkningar älven på tankens vetenskap; bland dem, som
liäruti utmärkte sig, torde följande förtjena omnämnas: fransmannen Micliél de
Montaigne, född 1533, död 1592, utgaf en bok kallad Essais, berömd för sina
djupsinniga tankar och nyttiga upplysningar; engelsmannen Francis Baco, lord
Vendam. född 1561, död 1626, gaf filosofien en ny riktning genom dess
hänvisande till naturvetenskaperna och erfarenheten; holländaren Hugo Grotius, född
1583, var en tid i svensk tjenst under Gustaf Adolf och Kristina, dog i Rostock
1645, efterlemnade många arbeten i religion, statsrätten m. m.; fransmannen
René Dcscartes (Cartesius), född 1596, död 1650, antog som grundsats att betvifla
allt inom tänkandets område, tilldess öfvertygande skäl bevisade ett tings sanning,
och hans system, som hade ett starkt inflytande på vetenskapen, väckte mycket
buller i den lärda verlden; engelsmannen Thomas Hohbes, född 1588, död 1679,
väckte mycket uppseende genom sina grundsatser i naturrätten, enligt hvilka
menniskorna i naturtillståndet befunno sig i ett fiendtligt förhållande till
hvarandra: Baruch Spinoza, son af en portugisisk handlande jude, född i Amsterdam
1632, utstött såsom otrogen ur judiska församlingen, död 1677, återförde allting
till dess första ursprung, Gud, hvarur alla verldens delar härleddes; Samuel v.
Pufendorf, född i Sachsen 1632, en tid juris professor vid akademien i Lund, död
i Berlin 1694, bestred Hobbes läror, undersökte nogare naturen hos moraliska
väsenden samt utvecklade och begagnade vetenskapligt de moraliska
grundbegreppen ; engelsmannen Isak Newton (se sid. 135) var den namnkunnigaste
naturforskare i sitt tidelivarf och gjorde många nya upptäckter, men stannade vid
tingens yttre verkningar, utöfver hvilka han ansåg menniskan icke kunna gå;
hans landsman John Ixtcke, född 1632, död 1704, förkastade läran om de
medfödda begreppen och ledde all kunskap från den sinnliga erfarenheten; Wilhelm
Gottfried leibnitz, född i Leipzig 1646, död 1716, bestred Lockes satser, antog
läran om tänkandets autoritet och beaxföetado dorjemte den naturliga teologien,
sambandet mellan själ och kropp m. m.. De af nu nämnde med flere tänkare
uppstälda stridiga åsigter och den deraf uppkomna osäkerhet i lärosatserna sökte
skotten David Ilume, född i Edinburgh 1711, död 1776, att mildra derigenom,
att han påstod alla menskliga kunskapers opålitlighet och yrkade tvifvelsmål uti
allting; men denna åsigt bestreds af Immanuel Kant, frun Königsberg, död
1804, hvilken i sin “kritiska filosofi’1 sökte grundlägga vära kunskapers visshot
genom en nogare kännedom af fömuftsförraögenketerna och deras gränser. Sodan
hans tid hafva de mest omtalade filosofer varit tyskarne Georg Friedr. Wilh. Segel,
Friedr. Wilh. von Schelling och Arthur Schopenhauer. — Vårt århundrades ryktbaraste
vetenskapsman är utan tvifvel engelsmannen Charles Darwin, hvars teorier om alla
lofvande organismers, äfven menniskans, härledning från en gemensam urform,
tyckas komma att gifva en helt och hållet ny riktning åt don moderna filosofien
och naturvetenskapen. Många flora finnas viil ännu, hvilka genom sina
vetenskapliga skrifter alltid komma att fortlefva inom lärdomons verkl; men här vilja
vi anföra blott ännu ett namn, nemligon svensken Benjamin Carl Henrik Jlöi/er,
filosofie professor vid Upsala akademi, född i Stora Skodvi socken i Dalarno 1767,
död 1812.
Bland nyare tidens vittra författare hafva foljamlo blifvit mest namnkunniga:
Uti Italien: ludovico Ariosto, född 1474, död 1533, har blifvit odödlig genom ett
episkt poem med titel “Orlando furioso"; Torguato Tasso, född i Sorrento i Neapel
1544, död i Rom 1595, mest ryktbar genom ett skaldestycke kalladt “det
befriade Jerusalem". Uti Portugal: luis de Camoens, född i Lissabon 1524, död
1578, har i sin “Os Lusiados" besjungit Qstindieris upptäckande. Uti Spanien:
Miguel de Cervantes-Saavedra, känd för sin satiriska roman "Don Quixote". Uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
