Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tudes, ofta genom den smartfullaste död, smä späda barn stektes lefvandc, med flere ohyggligheter.
Att Gud sjelf skulle bli menniska, är ej heller någonting nytt eller ensamt tillhörande kristendomen ;
alla religioners bekännare anse sina lärors första förkunnure vara Gnd sjelf i menniskogestalt, eller
åtminstone en af Guds heliga anda uppfyld menniska. Hersklystnad, äregirighet och egennvtta
hafva i alla tider och bland alla folk födt missbruk af äfven de visaste, och nyttigaste
iurättniu-gar; läran om Gnd och hans väsende kunde härifrån så mycket mindre bli undantagen, som denna
i oupplysta tider, mer äu allting annat, utgjorde ett lätt medel till erhållande af makt, anseende
och andra fördelar. Sa snart på något ställe så många menniskor bosatt sig, att de bildade ett
samhälle med gemensam gndstjeust, voro de utsedda religionslärarne genast färdiga att på alla sätt
de kunde npptänka till egen fördel inverka på den okunniga hopen. Hvarje ovanlig händelse blef
godtyckligt uttydd, under föregifvande af uppeubarelse från andeverldeu, och hvad sålunda föragafs
blef af en tanklös och vidskeplig allmänhet unlnget såsom af Gud sjelf förkunnadt. På sådant sätt
uppstodo nya trossatser och i följd deraf äfven nya ceremonier vid gudstjensten, mer och mer
nfvikande från den första enkelheten. Egna tillställningar, som genom sin oförklarlighct väckte
förvåning, voro de vanliga medlen till bevis på religiooslärnrnes omedelbara samband med det
högsta väsendet och såsom följd deraf deras yttrade meningars ingifvelse af Gud sjelf. Att härvid
begingos de gröfsta bedrägerier, så snart fråga var om egna fördelar, bevisas af alla historier,
der prester omtalas; se t. ex. berättelsen om Bel i Babel. Den sålunda pä otaliga sätt förvända
och vanstälda läran om en allsmäktig Gud och menuiskornas förhållanden till honom blef under
tidernas lopp af uppträdande kraftfulla och rikt själsbegafvade man rensad från sitt gröfsta slagg,
och menskligheten förlossad ur prestdespotismens nesliga och hårdt tryckande bojor. De af
sådana män, som blifvit mest namnkunniga, äro, i äldsta tider Brahma, Moses, Buddha, Fohi och
Zqroaster; senare Kristus och Mohammed, samt sist Luther. Härtill kan äfvcti läggas gamla
testamentets profeter samt greklands vise, hvilka hvar i sin mån medverkat till det eviga
gudaväsen-dets rätta kännedom.
Efter denna korta öfversigt af religionsväsendets första uppkomst och derefter genomgångna
öden, skola vi nu anföra en närmare åskådning utaf några af de olika grenar, hvaruti detta
väsende utvuxit, de särskilda religionernas första uppkomst, deras hufvudsakliga trosläror samt de
vid gudstjensterna brukliga handlingar, så vidt allt sådant blifvit oss bekant.
Brahiuanska Religionen. Denna lära, som bekännes uti Indien, är af
nuvarande trosläror den äldsta på jorden ocli troligen en af de äldsta, som
någonsin funnits. Den bar sitt namn af Brahma, som på landets språk betyder Gud
såsom Skapare, hvilken tros vid skapelsens början hafva i synlig måtto vistats
på jorden och då stiftat denna religion samt sjelf skrifvit de fyra böcker, Vedas,
som innehålla dess urkunder. Påtagligen har i urtiden en snillrik person
författat dessa böcker, hvilka äro skrifha på ett föråldradt sauskritspråk, och bestämt
sättet för en derefter inrättad gudstjenst samt sedan efter döden sjelf blifvit
ansedd som gud och fatt skaparens namn. Skapelsehistorien är här följande: Den
osynligo guden danade först vattnet och gaf detta dess rörelse; af denna rörelse
bildades ett guldägg, skinande som tusen solar, och i detta föddes Brahma. Sedan
han i ett antal år legat i ägget, tänkte lian på sin egen natur, delade sin boning
i två lika delar och skapade af dessa himmel och jord. Sedan han ordnat allt
hvad som härpå finnes, lät han ur sin egen kropp utgå fyra slags menniskor,
nemligen ur sitt hufvud Brahminen, bestämd att leda och undervisa
menuisko-slägtet, alltså vara prest, läkare, domare o. s. v.; ur sin arm Kshatryas, för att
såsom furste eller krigare beskydda och försvara slagtet; ur sin mage Vaisyas,
hvilken såsom handlande och jordbrukare skulle föda menniskorna, samt ur sina
fötter Sudras, bestämde att som arbetare tjena och lyda de öfriga.
Brahminernas heliga bok börjar med följande ord: “Det gifves blott en enda
Gud, Brahma, allsmäktig, evig, allestädes närvarande, den stora själen, af hvilken
alla öfriga gudar äro endast delar.“ Häraf synes, att grunden för deras religion
är tron på en enda gud; men Yedas sånger äro likväl icke stälda direkt till
honom, utan till skapade ting, såsom solen, månen, stjernorna, jorden, elden o. s. v.
Skälet till denna motsägelse ligger i de förändringar eller reformationer, denna
lära undergått. Man har beräknat, att don första Yeda blifvit skrifven omkring
2000 år f. Kr., eller ungefär vid Abrahams tid; vid pass 1500 f. Kr. blef hela
denna trosurkund omarbetad från sitt numera föråldrade språk och satt i en ny
form uti ett sammandrag ur alla fyra Vedas, som erhöll benämningen Vedanta.
Omkring 600 år senare, på 900-talet f. Kr., uppträdde en annan kommentator af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
