Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sters lära upptogs begreppet oro ett godt och ett ondt andeväsende, och från andra religioner
gjordes vissa pnnkter till öfverläggningsämne; sådana frågor afgjordes genoro omröstning, och
många af våra ännn gällande trosläror hafva på detta sätt blifvit invoterade och bestämda.
Sedan kejsar Constantinus den Store år 312 offentligen förklarat sin
öfver-gång till kristna läran och tagit alla dess bekännare under sitt beskydd, upphörde
väl yttre förföljelser; men striden inom kyrkan fortfor med ökad bitterhet.
Bi-skopame i Jerusalem, Bom, Antiokia, Konstantinopel och Alexandria läto alla
kalla sig patriarker, ansågo sig förmer än andra biskopar, och hvar och en af
dem gjorde anspråk på att anses såsom de andras öfverhufvud. I början syntes
ett slags företräde böra beviljas biskopen i Jerusalem, emedan församlingen der
haft Jesu egen broder Jakobus till föreståndare; men i den förstörda staden
kunde biskopsvärdigheten icke länge hållas vid makt. Bomerskc biskopen deremot
grundade sin företrädesrätt på den här förut omnämnda sagan, att aposteln
Petrus skulle varit denna församlings första styresman och här lidit martyrdöden.
Det finnes ingen historisk visshet om, att Petrus någonsin var i Kom, ännu
mindre der bildade eller förestod någon kristen församling; men den nu der varande
biskopen, Stivester, var särdeles nitisk att återupplifva denna gamla sägen och
lyckades älven att fa den antagen såsom obestridlig.
Bland den mängd olika åsigter i trossaker, som redan vid biskopsväsendets ntbildning
uppstått och sedan varit föremål för tvister, var läran om gudorosväsendet. Den åsigten hade allt
mer och mer vnnnit insteg, att Kristus borde anses lika roed Gud sjelf, hvilket påtagligen var ett
af biskoparnas påfund, emedan Jesus alltid sagt sig vara sänd af Gud, men aldrig yttrat, att han
sjelf var Gud, samt apostlarna och de första kristna äfven vördat honom endast såsom ett Guds
sändebnd till menniskors lycksalighet. Ännu funnos dock de, som vidhöllo denna enkla lära,
bland hvilka en presbyter Arius i Alexandria vågade offentligen uppträda och förkunna densamma.
Biskoparna, som ej kunde tåla, att en underordnad dristade sig predika hvad de ej föreskrifvit,
sammanträdde i Alexandria 321, då Arius såsom irrlärig afsattes från sitt embete; detta väckte
folkets förtrytelse, och en förfärlig oro uppstod i alla landsändar, hvilket föranledde kejsar
Constantinus att till frågans lösning sammankalla ett allmänt kyrkomöte. Detta, det största och
namn-kunnigaste historien känner, sammanträdde år 325 i Nicæa, en stad nti landet Bithynien i Mindre
Asien. Hit kommo ej miudre än 318 biskopar, förutom andra andliga från alla då varande kristna
församlingar. Den dervid efter många öfverluggningnr, hot, lockelser och intriger slutligen genom
röstning bestämda trosformeln blef: »Vi tro på en enda Gud, en fader allsmäktig, skapare af alla
ting, synliga och osynliga. Och på en enda herre Jesum Kristum, Guds son, född af fadren
en-född, det är af fadrens viisendo, Gud af Gud, ljus af Ijns, sann Gud af sannan Gud, född, icke
gjord (skapad), jemlik med fadren, genom hvilket allt är vordet både i himmelen och på jorden,
hvilken för oss menniskor och för vår salighet (välfärd) hr ned^rstigen och blifvit kött och vorden
menniska och vardt lidande och är uppstånden på tredje dagen, uppfaren till himlarna och
kommande att döma lefvande och döda.» Genom denna obestämda och intet sagaude trosartikel hadc
man gjort Gud så delbar, att han framstod i två väsenden; men om den Helige Ande bestämdes
här ingenting. Väl hade redan från kristendomens början talats om en helig Guds ande, men
endast såsom en gåfva af Gud till de troende: först efter Nicæiska mötet kom man på den tanken,
att göra äfven honom till en särskild person i gudomen, och denna idé verkliggjordes vid ett nytt
kyrkomöte i Konstantinopel år 381, der Nicæiska mötets trosbekännelse antogs och utvidgades
snmt fick det. tillägg, att »den Helige Anda var en tredje person i gudomsväsendet, icke född,
utan af fadren utgående och lika dyrkad med både fadren och sonen.» Detta sålunda genom olika
meningars sammanjemkning och omröstning tillskapade begrepp om en treenig gudom har derefter
bibehållit sig i kristendomen och ända till våra dagar.
Kejsar Constantin, som på alla sätt ville gynna den nya läran, upplät åt
presterna plats i sitt råd, hvarigenom dessa erhöllo äfven politisk myndighet, och
biskopen i Bom, som här blef en betydande person, underlät icke att utvidga
och stadga sitt välde. Yid kyrkomötet i Konstantinopel 381 medgafs hans
företräde så vida, att innehafvaren af “Petri stol“ tillerkändes afgörande domsrätt
i alla kyrkliga frågor. Nu var grunden lagd till ett för kristna läran högst
för-derfligt prestvälde. Bomerske biskopen kallade sig “Kristi ståthållare på jorden",
med anledning af en godtycklig tolkning af Jesu yttrande till Petrus, Matth. 16: 18,
att han på honom skullo bygga sin torsamling. Det är äfven för det mest
enfaldiga förstånd solkart, att Jesus med detta yttrande till Petrus afsåg hans
blif-vande verksamhet för läran och alldeles icke hans stoft eller hvar detta förvarades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
