Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid blef det öfvervälde inom kyrkan, som biskopen i Rom erhållit, ’
ieke erkändt af alla. Biskopen i Konstantinopcl grundade en egen kyrka, hvari
grekiska språket fortfor att begagnas vid gudstjensten; denna kyrka har alltsedan
bibehållit sig, oberoende af alla andra, ocli fortfar ännu att under benämningen
grelcisk-katolsk omfattas af greker, ryssar jemte några andra folk.
Uti romerska församlingen antogs det egna tungomålet eller latinet till
kyrkospråk, ej allenast på stället, utan i alla de församlingar, som underkastade sig
dess myndighet, emedan alla vid gudstjensten brukliga böner och sånger
författades på detta språk och anbefaldes till begagnande älven på andra orter, utan
att få förändras. — Den hittills förHutna kristna tiden hade väl varit full af
oro, förföljelser, strider mellan olika åsigter, der äfven fanatism ocli religiöst
svärmeri förorsakat betänkliga uppträden; men under allt detta var det dock allvar
och inre lif i både tro och anda hos mängden af kristendomens bekännare. Då
läran nu syntes liafva vunnit stadga genom att äfven af öfverheten bli erkänd,
fortfor väl den första tiden att utgöra en efterklang af denna första och mest
intressanta, om också blodiga akt uti kristendomens drama; men snart
förändrtf-des dessa utsigter till mensklighetens förädling. Den myndighet öfver kyrkan,
som romerske biskopen erhållit, började innan kort att på det gröfsta sätt
missbrukas; Jesu lära blef allt mer och mer förgäten och undertryckt, och i dess
ställe uppkommo de mest förnuftslösa och rättsvidriga trossatser, diktade af p
resterna, naturligtvis med egna fördelar till hufvudsyfte. Den lära, som föreskrets,
fick den förut under biskoparnas stridigheter af hvarje segrande mening antagne,
benämningen Katolsk, ett grekiskt ord, som betyder allmän, och kallades “den
enda saliggörande kyrkan". Högsta öfverhufvudet, biskopon i Rom, lät. efter det
först i Alexandria uppkomna bruket kalla sig Päfre (af papa fader), eller
kristenhetens helige fader, hvilken alla måste lyda, emedan livad han sade var en
omedelbar ingifvelse af den Helige Ande och alltså yttradt af Gud sjelf. Det hade
varit bruldigt, att med benämningen kättare utmärka alla, som i religionsfrågor
hyste annan mening än det rådande partiets; detta skärptes nu alltmera; i stället
för den fria kristendomen uppstod en tvångskyrka, det sanna troslifvet förbyttes
till en ytlig verkhelighot, och kätterijagter intogo den kristliga kärlekens plats.
All forskning var syndig, och allt vetande,, som ej inhemtades i kyrkan och hos
presterna, var en liädelse, hvilken medförde evig fördömelse.
Bland den miingd trossatser, som sedermera uppstodo och gjordes gällande I103 det okunniga
folket, dels genom tydlig förvrängning af bibelns klara ord, dels genom egna godtyckliga tillsatser,
var en del särdeles framstående. Sedan den åsigteu blifvit stadgad, att Jesus Kristus var detsamma
som Gud sjelf, började han iifvon betraktas efter samma begrepp som en verldslig despot, hvilken
ingen simpel person vågade direkte tilltala, utan livad som önskades framfördt måste gå genom
furstens embetsmiin eller närmaste omgifning. Alla, som autingen varit i närmare beröring med
Jesus eller sedermera gjort uppoffringar till hans ära, ansågos stä i hans intimare vänskap; blaud
dessa var naturligtvis hans egen moder den förnämsta, till hvilken man således kunde vända sig
med hopp om att få sinn böner hörda. Följden af denna troslära blef rent afguderi, emedan
bilder af personer, dem pftfven förklarat såsom helgon, blefvo formligen dyrkade såsom förebedjare
hos Gud. Särdeles vedervärdig var den vidskepelse, som bedrefs med Marias namn; hon kallades
Guds moder, gudaföderska, den heliga juugfruu, som sjelf var född utan synd ocli alltid behöll
sin jungfrudom, oaktadt liou, enligt bibelus klara vittnesbörd (Mnttk. 13: 55., Marc. 6: 3, med
liere ställen) utom Jesus hade fyra nnmngifua söner och äfven döttrar, hvilkas antal och namn
doek icke stå utsatta. Såväl böner som lofsånger stäldes till bilder af Maria eller något annat
helgon. Särskilda fester ocli lielgedagar inrättades, för att årligen liras till sådana personers ära.
och derigenom skulle deras bevågenhet vinnas. Synnerligen förtjenstfullt för vinnande af
himmelriket var att läsa Pater noster (fader vår) och A ve Maria (Marias helsning); denna senare lydde
sålunda: «Hell dig Maria, fnll af nåd! Herren är med dig. Välsignad du ibland qvinnor, ocli
välsigaad din lifsfrnkt, Jesus Kristus! Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare nu ocli i
vår dödsstund! Amen!« För att kunna beräkna, huru många gånger man läst dessa böner, och
huru stor himlens nåd derigenom blifvit förvärfvad, hade man ett så kalladt Radband-, äfven
be-uäinndt Rosenkrans, som bestod i ett visst antal större och mindre kulor, uppträdda j.u ett snöre;
vid hvarje bön, som lästes, släpptes en sådan kula ned mellan fingrarna, en större för ett Pater
noster och en mindre för hvarje Ave Maria. En sådan invigd rosenkrans var derjemte ett säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
