Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pan, skogsguden, härstammade från Egypten, men gjordes af Grekerna till
son af Merkurius och nymfen Dryope, andre säga Penelope, Ulysses’ maka, som
denne gud besökt under skepnad af en hvit bock. Han antages vara densamme
som Romarnes Faunus och var egentligen en symbol af naturen i allmänhet, men
i synnerhet af såväl vilda som tama djur, alltså herdars och boskaps beskyddare,
i följd hvaraf alla fält, bestämda till betesmarker, voro helgade ät honom.
Flöjten och krigstrumpeten tillskrifvas hans uppfinning. Då han en gäng var
med på ett krigtåg, och hela hären plötsligt omri ngades af fiender, rådde Pan
sina män att alla på en gång upphäfva ett högt skri; då detta skedde, blefvo
fienderna så förskräckta, att de ögonblickligt flydde. Härifrån härleder sig
uttrycket “panisk förskräckelse" om någon hastigt och utan orsak uppkommen rädsla.
Pan eller Faunus afbildas såsom en man med ovårdadt hår och skägg, kroppens
nedre del liknar en bock, hvarjemte han har spetsiga bocköron och korta
bockhorn. I ena handen håller han en herdestaf och i den andra en flöjt.
Om flöjtens uppfinning berättar sagan, att Pan en dag mötte nymfen Syrinx och sökte vinna
hennes kärlek, men hon flydde för honom; Pan sprang efter henDe, ända lilldess hon af en flod
hindrades att komma undan; stående i vattnet vid stranden, anropade hon nymferna, sina systrar,
om hjelp, och när Pan nalkades och ville omfamna henne. \ar hon förvandlad till ett vassrör.
Då vinden blåste härpå, fick han höra ett klagande läte, hvaraf han föranleddes att af sådana rör
förfärdiga en pipa, hvari han genom blåsning knnde framkalla toner. Dessa ansåg han så sköna,
att han utmanade Apollo till täflan i musik och bestämde cu sin vun, konung Midas, till
prisdomare. Denne fäide ulslagct till Pans förmån, hvilket Apollo humuudes derigenom, att han lät på
Midas utväxa ett par åsneöron, hfidas försökte med bindel om hnfvndct dölja detta lyte; men det
upptäcktes af hans barberare, hvilken icke vågade för någon inenniska förråda hemligheten, men
kunde likväl icke tiga, utan gräfde en grop i jorden, deri han hviskade tiere gånger: «Midas har
åsneöron«; gropen igentäckte han; men på stället uppväxte sedan vass, hvari, då vinden rörde den,
samma ord kunde höras.
Fatua eller Fauna, syster och maka åt Pan eller Faunus, kallades den goda
gudinnan; vid fester till hennes ära fick ingen af mankön vara närvarande.
Sylvanus, vilda skogars och jägares gud, uppgifves än som son ät Faunus,
än som samma person, hvilken hans bilder likna till skapnaden, men liafva andra
attributer. Sylvanus har en krans af tallbarr och kottar kring hufvudet, en
trädgårdsknif i handen, en hund vid fotterna och träd vid sidorna.
Priapus, trädgårdarnas gud, son af Bacchus och Venus, var en symbol af
växtlifvets fruktbarhet. Hans bild, som uppstäldes i trädgårdar, vinberg m. m.,
åtföljdes vanligen af en fruktkorg, en skära, en fogelskrämma o. s. v.
Vertumnus, sinnebild af årsskiftena, och Pomona, hans maka, symbol af den
mogna frukten, voro trädfrukters och kryddgårdars gudomliglieter. Vertumnus,
som kunde antaga hvarjehanda skepnader, förestäldes vanligen som en ung man,
med en krans af åtskilliga örter och en drägt, som betäckte honom blott till
hälften; i venstra handen håller han frukt och i den högra ett fyllhorn.
Pomona afbildas än sittande på en stor korg, full med blomster och frukter, med
några äplen i venstra handen och en gren i den högra; än stående, klädd i en
fotsid robe, som hon framtill uppskörtar för att deri lägga äplen och grenar af
äpleträd; stundom synes hon krönt med rankor och med en fruktkorg i handen.
Syhaner var en allmän benämning på små landgudar, med hvardera sina
verkningskretsar och sysselsättningar. Bland sådana märkas: Fauntr, söner och
ättlingar af Faunus, vistades på fälten och i skogarna och forestodo åkerbruket;
Satyrer, söner af Bacchus och najaden Jxicæa, hvilken han gjort pirum genom att
till vin förvandla vattnet i en källa, der hon brukade dricka; dessa voro elaka
och kättjefulla varelser, mest vådliga for lierdinnor; Silener, ålderstigna Satyrer,
afmålades alltid såsom druckne; Paner, hvilkas öfvcrliufvud var Pan, gudar för
jägare, skogar och fält; Ægipaner, söner af Pan och nymfen Æga, invånare i
skogar och berg: Tilyrer, dansande och spelande skogsandar.
Alla dessa rasen voro allegoriska framställningar r‘ iandtlifret, och afbildas mer eller mindre
i form af djur; anledningen härtill synes påtagligen vara dels apor, som emellanåt visat sig, dels
herdar, som roat sig med att uppträda, klädda i djurshudar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
