Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nymfer. Med detta ord, som egentligen betyder “nygift flicka" eller brud,
utmärktes q vin liga gudomligheter till så stort antal, att de under olika
benämningar funnos i hela skapelsen. Uranior (himmelska) styrde himlasferen; bland
vattennymfer voro de förut omnämnda Oceanider, Nereider, Najader, Potamider och
Limnacider-, bergsnymfer hette Oreader, skogsnymfer Dryader, till hvilka räknades
Hamadryader, livaraf en tillhörde hvarje träd och föddes och dog med detta; de
nymfer, som beherskade dalar och lundar, kallades Napeeer; ängarnas Lemniader.
Nymferna ansågos väl icke odödliga, men mycket långlifvade, ty de lefde i 9,720
år. De afbildades alltid som unga flickor, livardera försedd med de attributer,
som voro tjenliga för hennes vistelseort.
Terminus, gränsers och ägoskilnaders gud och beskyddare, afbildades såsom
en upprest fyrkantig sten eller trästock, någongång försedd med menniskohufvud,
men alltid utan armar och ben, häntydande på att han icke bör flytta sig.
Themis, rättvisans gudinna, dotter af Uranus och Titæa (himmelen och
jord-den), • var den första, som gaf gudasvar, en rättighet, som sedan tillades Apolio.
Hon albildas än som en vacker jungfru med mild blick och sedesam hållning, än
som en vördig matrona med sträng uppsyn. Hon igenkännes på en våg, som hon
håller i ena handen; i den andra liar hon ett svärd, en spöknippa eller ett öga.
Komames Jmtitia synes vara densamma som grekernas Themis.
Astræa, redlighetens gudinna, dotter af Jupiter och Themis, nedsteg till
jorden under gyllene åldern, men lemnade sedan först städerna och derpå älven
landsbygden samt uppfor till himmelen, der hon nu utgör stjembilden Jungfrun.
Astræa förblandas ofta med Themis, helst dessa bådas afbildningar icke sällan i
det närmaste likna hvarandra.
Hebe, ungdomens gudinna, dotter af Juno, hvilken på en bankett hos
Apolio-åt så mycket vild laktuk, att hon, från att vara ofruktsam, blef hafvande och
födde Hebe. Den sköna flickan fick till sysselsättning att iskänka nektar åt
öf-vergudarna, hvilken befattning sedan lemnades åt en yngling, Ganymedes, då Hebe
blef Junos tjenarinna samt sedermera gift med Herkules. Hon albildas som en
ung blomsterkrönt flicka med en offerskål af guld i handen.
Iris, symbol af regnbågen, dotter af en jordens son Thaumas och oceauiden
Elektra, var Junos förnämsta tjenarinna och budbärerska. Hon afbildas som en
ung flicka, försedd med mångfärgade vingar, sittande på regnbågen med en af
frukt och löf fyld korg på hufvudet och staf i handen.
Astresus, en af Titanerna, fader till vindarne och stjernorna; hans maka var
Aurora, moi’gonrodnaden, dotter af Titan (solen) och Terra (jorden). Hon
öppnade dagens portar och spände hästarne för solens vagn. Gift med Astræus,
födde hon stjei-noma och vindame. Hon afbildas som en ung, blomsterkrönt
nymf, än åkande, än flygande; i ena handen håller hon en fackla, och med den
andra utströr hon rosor, fuktade med från hennes ögon nedfällande daggperlor.
Æolus, vädrets eller vindarnas gud, son af Jupiter, bodde på ön J.iparos,
der han hade alla vindar instängda i en håla. Förut hade de varit fria, men
missbrukat sin frihet till jordens skada; bland annat bade en sönderbrutit landet
och bildat svalget vid Gibraltars sund; en annan hade ryckt Sicilien från fasta
landet, o. s. v. För sådant sjelfsvåld blefvo de på Junos föranstaltande fjettrade,
och som .Æolus visat sig ega makt öfver dem, blef han nu satt till deras
behei’-skare. Han afbildas med en spira i handen, såsom sinnebild af hans makt.
När Ulysscs på sin hemförd från Trojanska kriget blef drifven till Liparos, blef han viil
emottagen af Æolus och fick af honom flera lädersäckar, hvari alla motvindar för hans resa voro
inneslutna. Hans följeslagare, nyfikne att få veta hvad som fans i säckarna, öppnade dessa, då
vindame utrusade och uppväckte en så ryslig storm, att alla haus skepp förgingos. Sagan om
Æolus anses hvila pu historisk grund: han skal) varit en konung, som regerat öfver de utanför
Siciliens nordöstra kust liggande Lipariska öarne, efter honom kallade Æoliska. Genoin fleråriga
observationer hadc han lärt sig att af den från toppen af ett eldsprutande berg uppstigaude röken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
