Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanna förutsäga blifvnudc vindar och derjemte äfven egt kännedom om seglingäkonaten, hvarför
han ofta rådfrågades och slutligen blef ansedd som gud,
De vindar, som Æolus belierskade, räknades till tolf, alla söner af Astneus
och Aurora; de förnämsta bland dessa voro följande:
Boreas, nordanvädret (rättast nord-nord-ost), hade friat till en konungadotter
Orithyia, men fått afslag af fadern, hvarför han bortröfvade henno och aflade
med henne tvänne söner, Calais och Zethes (hård och sakta blåst) samt fyra
döttrar. Förvandlad till häst, frambragte han tolf fölungar, som voro så snälla att
springa, att axen icke böjdes under deras hofvar, och de sprungo på vågorna,
utan att bli våta om fötterna. Denna fabel häntyder på att nordanvinden i de
södra länderna kännes mild, hvarför också Boreas der föreställes som ett vingadt
barn, med sandaler på fötterna och en mantel öfver hufvudet. Han afbildas
eljest som en bister gubbe med långt skägg och skinnfodrad klädning.
Eurus eller Solanm, östanvädret, afbildas som en vingad yngling, som i
händerna håller hvarjehanda österländska frukter, såsom äplen, persikor, pomeranser,
granatäplen m. m. Bakom honom synes en uppgående sol.
Amter, sunnanvädret, afbildas som en vingad, starkt byggd man, alldeles
naken; han vandrar på skyar, blåser med uppsväld mun och har en vattenkanna
i handen, såsom tecken att han merändels är åtföljd af regn.
Nephyrm, vestanvädret, afbildas som en skön yngling med fjärilsvingar och
lätt sväfvande genom luften, prydd med blomsterkransar. Med sin maka Mora
hade han en talrik afkomma, Sephyrerna, hvilka under föräldrarnas anförande
sväfva öfver jorden, sysselsatte att pryda henne med alla slags blommor.
Hora, hos grekerna Kloris, blomstergudinnan, en nymf, gift med Sophyrus,
af hvilken hon till hemgift fick herraväldet öfver blommorna. Hon afbildas som
en ung, mer eller mindre klädd flicka, med en frisk blombukett i handen.
Æskula/pim, hos grekerna As/clepios, läkarekonstens gud, son af Apollo och
en prinsessa Koronis. Honom tillskrefs såväl fältskärskonstcn som beredning af
läkemedel af hvarjehanda örter. Han afbildas vanligen som en allvarsam man,
med eller utan skägg; på hufvudet har han ett diadem eller en lagerkrans och
håller i handen en staf, omslingrad af en orm, eller ock en skål i den ena
handen och en orm i den andra; någon gång sitter han i en vagn, dragen af tuppar.
Om Æskulapi födelse berättar sagan, att eu korp sagt för Apollo, att Koronis var honom
otrogen, dä ban i harmen dödade henne med en pil, tog ur hennes qved det barn, hvarmed hon
var hafvande, och lät sköta det af den för sin läkareskicklighet berömde Centauren Kiron. Apollo
ängrade sig sedan och straffade korpen med att förvandla honom från Ii vit till svart. Æskulapius,
som af sin fosterfader lärde läkarekonsten, öfverträffade snart denne och gick i skicklighet sä langt,
att Pluto hos Jnpiter anförde klagomäl öfver att hans rike minskades, dä Jupiter blef vred och
dödade Æskulapius med ett åskslag. Apollo. uppbragt öfver sin sons död, slog ihjäl Cykloperna.
som hade smidt åskviggarna. Æskulapius uppflyttades till himmelen, der han ännu utgör den
stjernbild. som kallas Ormkarlen.
Kygiea, helsans gudinna, dotter af Æskulapius. Hon afbildas som en ung
leende nymf, med smidig växt, godt hull och frisk färg, hufvudet krönt med
medicinska örter; på högra handen står en tupp, och i den venstra håller hon
en ormvirad staf; stundom står hon framför ett altare, hvarpå en orm ligger.
Noctullus eller Noctumus, nattens och mörkrets gud. Natten ansågs eljest
som en gudinna, hos grekerna känd under namnet Acltlys, hos egyptierna Athyr.
I följd af den åsigt, att före skapelsen rådde mörker öfverallt, ansågs natten
såsom moder till allting, äfven sjelfva gudarna; men isynnerhet räknades såsom
hennes barn Odet, Döden, Sömnen, Drömmarna, Sveket, Lustan, Ålderdomen,
Tve-driigten m. m. Natten afbildas på flere sätt, men oftast såsom en qvinna, klädd
i en svart eller mörkblå stjernbeströdd mantel, på hufvudet en krans af vallmo
och i handen en upp- och nedvänd utsläckt fackla. Än är hon försedd med
flädermus-vingar, än äker hon i en vagn, dragen af svarta hästar.
Somnm, sömnens gud, son af Natten och broder till Döden, afbildas som en
yngling med vallmoknoppar i handen eller strödda omkring sig; han stöder sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
