Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beröm: en vacker qvinna, Irritklädd och krönt med rosor; hon har pä bröstet en grannlåt i
jaspis och blåser i en trumpet, hvarntur strålar frambryta.
Beständighet: en qvinna, som omfamnar en pelare, uthuggen ur en klippa, hvaremot vfigorn
slå; högra hunden håller ett svärd öfver en koleld, och foten hvilar på en sten.
Blygsamheten: en qvinna, från hufvud till fot insvept i en slöja; henne tilläggas äfven viuga
emedan hon (lugit bort från jorden af harm öfver menniskornas laster och sedeförderf.
Bot och bättring: en utmagrad och blek qvinna, klädd i hvit, men nedsmutsad och fläcki.
klädnad; hon sitter på en sten, hvarifrån uppspringer en källåder, med hvilken hennes tårar blandas
pä hufvudet har hon en asksäck, ett kors i händerna och en gissel på knäen.
Brottet: en man i mörk drägt, insvept i ett moln; han går smygande och söker dölja e.
dolk, en giftbägare och en värja; från hans hjerta synas ormar utkrypa.
Bräcklighet: en qvinna i vacklande ställning, stödjande sig på ett rör; i ena handen hålle
hon ett på en tråd hängande lerkärl, och på hufvudet har hon en krans af sprängört.
Böjelsen: en qvinna, klädd pä ena sidan i hvitt, på den andra i svart; i ena handen ha
hon en rosbukett, i den andra en knippa törne; på fotterna har hon vingar. Böjelsen har äfve
blifvit framstäld i två figurer: den goda som en hvitklädd qvinna, hvilken genom af dufvor dragn
blomsterbarn! upplyftes till en strålande sky; den onda är svartklädd och har ena ögat betäckt me
en bindel samt här på axlarna en börda, genom hvars tyngd hon lutar öfver ett bråddjup, dit ho.
äfven dragés af en törnvirad jernkedja, beströdd med blommor.
Bönen: en knäböjaude qvinna med öppna armar; i ena handen håller hor. ett rökelsekar oc’
i den undra ett brinnande hjerta, som hon räcker mot höjden, der en ljusstråle synes.
Vaggen: en ung flicka, som sväfvar i luften öfver en äng, klädd i auroragult draperi; krin.
hufvudet och i händerna har hon qvistar, fråu hvilka vattendroppar falla.
Demokratien: en anständigt klädd qvinna, krönt med blad af alm och vinträd; i handen hålle
hon ett grauatäple oeh kransar, och kring henne synas öppna spnnmålssäckar.
Djuren hafva mycket varit använda som symboler, och blaud dessa har tuppen antagits soi:
sinnebild af vaksamheten, sköldpaddan af kyskheten, turturdufvan af äkfa tro, dufvan af enfaldig
het, päfogeln af högmod, tigern af grymhet, lejonet af mod, svinet af glupskhet, bocken af käftja
åsnan af dumhet, skatan af pratsamhet, hunden af trohet, kråkan af lång lefnad. vargen af ro
och blodtörst, räfven af list och knep, myran af arbetsambet och hushållning, mulåsnan af envis
het, haren af rädsla.
Dygden: en sedlig och okonstlad qvinna i hvit drägt, sittande på en kub med en lagerkran
i handen, llon afbildas äfven stående, kämpande ined Lasten under bild af en orm, den ho:
sticker i hufvudet med ett spjut; i andra handen håller hon en ekqvist.
Dårskapen: en qvinna, som ligger pä marken och gapskrattar; i ena handen håller hon c
måue och i den andra en uarrstaf; hennes brokiga tröja är kantad med bjellror.
Efterhängsenhet: en murgröna, som binder, omslingrar och klämmer en åldrig qvinna.
Eftertanken: en matrona, som sitter försänkt i tankar; på kuäeu håller hon en spegel, hvarp
faller cu ljusstråle, som frambryter ur hennes hjerta och återstudsar mot hennes panna.
Egennyttan: en ful och mager man, niistan nnken, till hälften betäckt af en varghud.
Elakheten: en ful käring, betäckt med spiudelväf; hon stödjer sig på en hvit björn och hålle
i handen en knif och en dolk.
Endrägten: två i hvarandra slutna händer; äfven en ung flicka, krönt med blomsterkransar
som i ena banden håller två hopflätade ymnighetshorn, i den andra en risknippa.
Enfaldigheten: en ung hvitklädd flicka, med en dufva i händerna.
Erfarenheten: en ålderstigen majestätisk qvinna, klädd i guldgas, hållande i högra handei
en graderad qvadrat och i den venstra en stnf; vid fotterna ligger en probersten.
Evigheten: en cirkelformig ring, ofta bildad af en orm, som biter sig i stjerten. Der kon
steu velat gå längre, har evigheten afbildats som en vördig qvinna, till öfra delen beslöjad, sit
tande pä en kub med verldsglobeu i händerna, allt inom den symboliska cirkeln.
Falskheten: en Sirén, som lockar en vilsefarande till sin grotta.
Faran: en flicka, som går på en bro, sä bräcklig, att hou är nära att nedrasa.
Fattigdomen: en blek, mager och dåligt klädd qvinna, som plockar ox på en fiker.
Fattningsgufvan: en ung hvitklädd flicka, som synes med uppmärksamhet afhöra någon.
Fliten: en qvinna, som i ena handen håller ett vingadt timglas, i den undra en pil.
Flyktigheten: en flicka, betäckt med ett flor, hufvudet prålande af perlor och fjädrar; ho:
trampar på instrument för vetenskap och konster och är sysselsatt med att fasttoga en fjäril
som fladdrar kring en rosenbuske; bredvid synes en väderflöjel.
Fogligheten: en qvinna, något till åren, som håller ett betsel, en lineal och ett timglas.
Frestelsen: en ung och vacker flicka i okonstlad drägt, som på knäen håller ett kärl me’
eld, den hon vårdar; en svart oeh ful genius bjuder henne penningar och grannlåter, en annai
hvit och behaglig söker öfvertala henne att mottaga en palm.
Friheten: en hvitklädd qvinna med en spira i handen; vid fotterna synes en katt.
Fromheten: en sittande qvinna, betäckt med en stor slöja; i högra handen håller hon et.
fyllhorn, och den venstra hvilar på ett barns hufvnd; vid fotterna står en stork.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
