Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Syltan: cn skön qvinna med frisk färg, klädd i en robe af guldtyg; bon är krönt med ax
och drufvor, stöder sig på ett får och håller en ekgren med löf och ollon i handen.
Nödvändigheten: en sträng qvinna, med ett ok i handen och en tung vigt vid gördela.
Nöjet: en vacker yngling, krönt med rosor och myrten, krusigt guldgult hår, vingar på ryggen,
eu lyra eller harpa i ena hnnden och cn magnet i den andra.
Oanständigheten: en qvinna med djerf uppsyn, nästan naken, följd af en markatthona.
Oförsigtigheten: cn man, insomnad på en väg, som håller på att rasa.
Okunnigheten: en plussig och ful käring med förbundna ögoD, utstyrd med åsneöron och
vallmoblommor i håret; omkring henne flyga nattfoglar.
Ostadigheten: en ung flicka, klädd i ett lätt draperi, som fladdrar för vädret; hon stöder
händerna på ett bräckligt rör och hvilar ena foten på ett klot.
Otidigheten: en qvinna, som söker afskaka ett ok, som ligger på heunes skuldror.
Ovissheten: en qvinna, som på hufvudet har två väderflöjlar, vända åt hvar sitt håll, och
aom går på ett i jemuvigt liggande gungbräde.
Ovänskapen: en svartklädd qvinna med stolt uppsyn, dyster blick, likfurgad panna och
hufvudet omgifvet af lågor; jemte henne synas en hund och en katt.
Partiskheten: en qvinna med bindel för högra ögat; med ena handen undanskymmer hoö
ljuset frän en fackla, och med den andra stör hon iemnvigten i en vägbalans.
Praktiken: en gumma med lutande hufvnd, klädd i arbeUdriigt; i ena handen bar hon en
passare och i den andra ttt vattpass eller ett vinkelmått.
Ilenheten: en ung hvitklädd flicka, som håller cn liljestängel.
Ringhelen i börd eller stånd: en illa klädd man, sittande på en smutsig och dyig plats, med
blicken fäst rid jorden; bredvid synas en vipa och en hare.
Sak’modet: en olivekrönt qvinna, som hvilar högra hnnden på en elefant.
Samvetet: en qvinna med strängt allvarsam blick, som uppmärksamt betraktar ett hjerta;
dess hvita klädnad ur hopfäst med ett gyllene bälte, hvarpå läses: "Samvetets röst«.
Sanningen: en skön qvuina i enkel drägt och mnjestätisk hållning; i ena handen håller hon
cn sol eller spegel och i den andra en bok och en palm ; jordgloben syns vid fotterna.
Sjelfsvåldet: en naken qvinna med utslaget hår, som Irampar ned ett sädesfält.
Slöseriet: en qvinna med bindel för ögonen, som håller ett ymnighetsborn fullt med guld,
silfver, ädla stenar in. m., hvilka dyrbarheter hon näftals nlkastar.
Sparsamheten: cn enkelt klädd qvinna, som håller ett cirkelinstrument oeh en full, men
tillknuten pung, med påskrift: "In melius servat« (för ett bättre tillfälle).
Sysslolösheten: en groflcramnd illa klädd qvinna, som sitter dåsig bredvid ett sofvande svin.
Tacksamheten: en qvinna. som båller i ena handen en bukett af bönblommor; bredvid henne
slå en stork samt cn elefant, två för sin erkänsla beryktade djur.
Tillgifvenheten: en bevingad qvinna, med en ödla på handen och en höna vid fotterna.
Trolösheten: cn qvinna, med ormar gömda i håret; hon håller en snara och en metkrok.
Tystlåtenheten: en qvinna af mogen ålder, med händerna för munnen och ögonen.
Tålamodet: en medelåldrig qvinna, med ett ok på axlarna, hopknäpta händer och ett sorgset
utseende, sittande på cn sten med nakna fotterna på en törnknippn.
Umgänget: cn man, som håller en stork på armen och pekar på två qvarnstenar.
Understödet: en väpnnd qvinna, som går fort och bär en pung och en korg med matvaror.
Urskilningen: cn allvarsam och anständigt klädd qvinna, som bär ett såll och en räfsa.
Vanan: en gammal man, bärnnde flera till konsterna börande instrumenter; han stöder sig
mot en käpp och håller i andra hnnden en pappersrulle med devis: Vires acquirst cundo (hnu
fär krafter, under det han går). Framför honom är ett rullande hjul.
Vanäran: cn ful qvinna, klädd i trasor, som söker skyla sig med ett par läderlnppsvingar.
Vidskepelsen: cn käring med en uggla på hufvudet, cn kråka vid sidan, en bok under armen,
ett ljus i hnnden och amuletter om halsen, betraktande cn stjernbeströdd tafla.
Våldsamheten : cn pnnsarklädd qvinna, som med cn klubba slår ihjäl ett barn.
Vårdslösheten: cn slnrfvigt klädd qvinna, som ligger pä jorden och stöder sig på den ena
handen, i den nudra håller hon ett upp- och nedväodt timglas.
Välståndet: en dyrbart klädd qvinna, som i ena handen håller ett ymnighetshoru och i
den andra en ekgren jemte blommor, sädesax, vinranker, palmer m. m.
Ålderdomen: cn gnmmn, klädd i ett draperi, svart eller af samma färg som vissnade löf; hon
håller^ en förtorkad gren, stöder sig på en käpp och ser på en nyss uppkastad graf.
Ångern: cn sorgbunden man, som i en spegel betraktar fläckarna i sitt hjerta.
Ädelmodet: cn qvinna i kunglig drägt med gyllne krona på hufvudet; med ena handen
utdelar hon ädelstenar, under det hon med den andra smeker ett lejon.
Ärligheten: cn ledigt klädd qvinna, med en tänd lykta i ena handen och cn sönderrifven
mask i den andra; en annan söndrig mask trampar hon på.
Ödmjukheten: en qvinna, som bär en säck på axlarna och håller i handen en brödkorg; hon
är enkelt klädd och trampar på dyrbara kläder, cn spegel oeh påfogelfjädrur.
Öppenhjertigheten: en qvinna i blygsam och okonstlad hvit drägt, med lifliga rörelser; hon
håller bägge händerna öppna, och i hvardera af dem synes ett öga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
