- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
649

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skörd efter inbergad säd. Spergel utgör ett ypperligt foder, isynnerhet för
mjölkande kor.

Rajgräs kan med fördel odlas endast i Skåne, emedan det är mycket
ömtåligt för frost; det fordrar starkare, helst leraktig jordmån, om det rätt skall
trifvas. Det bildar en frodig och tät vall, då det tidigt afbetas, och kan med
fördel sås bland klöfver, helst då vallen skall stå i flere år.

Timotejgräs är ett af våra bästa grässlag, som gifver ett både rikt och for
all större boskap tjenligt foder. Det växer på de flesta jordmåner, dock yppigast
på något Bidlända fält med fet torfgrund, der ingen bottensyra finnes. Sådd
bland vintérsäd, hindrar timotejen icke det ringaste dennas växt, men gifver
påföljande året en bördig höskörd.

Alla foderväxter, ämnade till hö eller vinterfoder, böra afslåa då de slå i blomma. Sker
det tidigare så saknas behöflig stadga, musten bortdunstar, höet faller tillsammans och fodret
blir då ringa; dröjes deremot med slåttern till gräset är utblommadt och satt frö, så blir strået
träaktigt och icke stort bättre till foder än halm. Endast de fält, der man önskar erhålla frö,
böra hinna tjenlig mognad innan de skördas.

Handels växter. Så har man kallat en del växter, hvilka icke äro tj enliga
till foda, livarken för menniskor eller kreatur, men dock odlas for andra
ändamål, bland hvilka ett är att lätt kunna säljas och sålunda bereda
penningein-komst. Sådana äro Spånadsväxter, Oljeväxter, Färgväxter och Kryddväxter.

Spånadsväxter äro Lin och Hampa. Lin fordrar en lätt, medelmåttigt fet men
icke nygödslad jord; det trifves bäst på nyplöjd vall, rik på mylla, men bör icke
återkomma på samma åker oftare än hvart 8:de eller 10:de år. Frön från Riga
lemna längre stänglar, än det som i flere år varit hemodladt. — Hampa
behöf-ver likaledes en kraftig och myllrik jordmån, lågländt, och djupt plöjd. Denna
kan sås flere år efter hvarandra på samma åker, och de senare skördarne äro
ofta bättre än de första, endast tillräcklig gödsling icke fattas. Till utsäde, både
för lin och hampa, bör ej begagnas nytt frö, utan sådant, som är minst 2 å 3
år gammalt; ju äldre, desto bättre.

Lins och Hampas skötsel samt beredning för sina ändamål kan bäst läras genom öfning,
hvarför beskrifning derom här förbigås. Uti Dågra provinser, såsom Helsingland och
Ångermanland, är linodling en hnfvodsak; men som linet strängt anlitar jorden och åkern på de flesta
ställen är behöflig för andra växter, torde vidsträckt odling deraf ej böra förordas. Dock borde
hvarje landtbrukare åtminstone odla sådant till eget husbehof, helst det lemnar en nyttig
vinter-sysselsättning åt den för sommaren nödiga arbetspersonalen.

Oljeväxter, Hit kunna lin och hampa också räknas, helst deras frön
användas till oljepressning; men för dessa växter är detta likväl en bisak. Den hos
oss vanliga egentliga oljeväxten är Raps, hvaraf finnas två slag, Rofraps, nära
beslägtad med den vanliga rofvan, har gröna håriga blad, och Kålraps, en
artförändring af vår s. k. gotlandsrofva, med blågröna, glatta blad. Bägge
förekomma både såsom höst- och vårsäd. Vinterrapsen kan blott i södra Sverige
odlas med fordel, sommarrapsen deremot ända upp till mälaredalen. Raps fordrar
en väl afdikad och brukad lerjord i stark växtkraft; kan sås efter den starkaste
gödsling. Efter höstrapsen sås vanligen med fördel hvete. Vid god skörd
lemnar rapsen en betydlig penningeinkomst.

Färgväxter. Bland sådana, som i utlandet odlas, må nämnas följande:
jKräpp, af hvars rot fås ett vackert rödt färgstoft, kan först skördas med någon
fördel på tredje året efter planteringen. JVeide eller Tysk Indigo, hvars blad
innehålla en vackert mörkblå färg, sås på hösten och skördas påföljande sommar.
Wau, ett gräs som färgar gult, är äfven en vinterväxt.

Kryddväxter. Dé flesta sådana, som vanan och smaken gjort behöfiiga,
hem-tas från sydligare länder; likväl finnas vissa, som trifvas ganska väl i vår jord.
Bland dessa är Kummin, som mest växer bland gräset på ängar, men på några
ställen äfven odlas. Andra kryddväxter äro Humla, Kyrfvel, Dill, Fenkål m. fl.,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0658.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free