Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådan spänning är skadlig. Hufvndet har naturen sjelf beklädt och derfor behöfs
derpå ingen annan betäckning inne i rum för den, som icke saknar har; äfven
utom hus bör hufvudbonaden aldrig vara för varm eller tung. Halsen vore bäst
att alltid hafva bar; men då bruket eller köld fordrar att nyttja halsduk bör den
alltid knytas löst, ty så hårdt åtdragen, att ådrorna tryckas, förorsakar den flere
sjukdomar i följd af blodets hindrade cirkulation. Bröst och underlif böra alltid
vara väl skyddade för kall och fuktig blåst, utan att dessa delar spännas eller
tryckas; snörlif och hårdt åtdragna maggördlar äro alltid skadliga; byxhängslen
böra vara elastiska och aldrig läggas i kors öfver bröstet. Strumpeband, för
hårdt åtdragna, förorsaka åderbråk och svullna ben. Trånga skodon hafva till
följd liktornar, inväxta naglar, ömkyla och forfrysning. Ingen fördom kan väl
vara mera ömklig, än att hellre vilja under plågor linka fram på hoppressade än
gå fritt och ledigt på naturliga fötter. Detsamma gäller äfver om alla andra
klädesplagg, beräknade att åstadkomma någon förändring på en välväxt kropp.
Hvad naturen gjort felfritt är alltid det skönaste, och hvar och en, som sätter
värde på helsa och välmåga, bör. anse sig upphöjd öfver hvarje mod, som strider
mot naturens mästerskap, och, i det afseendet åtminstone, ogilla hvarje person,
som visar sig vara till den grad-modets slaf, att han eller hon med fullt uppsåt,
vett och vilja förderfvar sin kropp med tillfredsställandet af en löjlig fåfänga.
Ett vilfeor för helsans bevarande är att icke låta kroppen vara länge våt, särdeles
fotterna och nnderlifvet. Våta kläder böra aldrig få torka på kroppen, ntan så fort som
möjligt afläggas.
Boningsplats. Luft, ljus och värme äro vilkoren för allt lif; der dessa
saknas råda endast stillhet och död. Ju renare dessa ämnen kunna erhållas, desto
bättre trifvas alla organiska varelser. En gifven följd af dessa förhållanden är,
att boningsrum böra vara luftiga, ljusa och varma. Hed luttiga förstås fylda af
ren luft, till hvars erhållande är i första rummet nödigt att alla slags ruttnande
och stinkande ämnen aflägsnas, ej allenast ur rummet utan äfven från dess
grannskap, och således samlingar af gödsel och alla slags afskräden med mera dylikt
äro belägna så långt från boningsrummen, att inga dunster derifrån må dit
intränga. Bostadens läge bör vara högt eller åtminstone torrt, fritt från sumpig
botten; friska träd och andra gröna växter i husets grannskap äro helsosamma,
dock böra fläder och andra starkt doftande växter ej stå nära dörrar och fönster,
isynnerhet icke sofrummens. Boningsrummen böra vara fria från fukt och drag,
inom dem böra inga våta kläder eller dylikt upphängas till torkning, eller några
luktande ämnen inom dem förvaras; så väl väggar, golf och tak, som fönster och
dörrar, böra vara så väl ombonade, att.intet luftdrag kännes, men häraf följer
icke att de skola alltid vara tillstängda; tvärtom böra fönster och dörrar öppnas
för luftvexling så of c a väderleken det tillåter, äfven om vintern någon kort stund
hvarje dag. Under den kalla årstiden bidrager eldning äfven till luftens renande,
jemte bildande af nödig värme. Rummens eldning bör börja så snart höstluften
blifvit kall och fuktig, samt på våren icke upphöra förr, än sommarvärmen
tillåter att hålla fönstren öppna. Eldningen bör föröfrigt alltid rättas efter
väderleken och rummets värme alltid hållas mellan 15 och 18 grader Cels. Uti lägre
värme besväras man af att frysa, hvaremot i högre kroppen förslappas,
lifsverk-samheten mattas genom att onaturligt uppdrifvas och huden blir klen och
ömtålig. Att ljus är nödvändigt för alla organiska väsen visar hela skapelsen, ty
intet lif trifves eller utvecklar sig i mörker; häraf är en naturlig följd, att
boningsrum äro mer ändamålsenliga i den mån de äro ljusa och hvad man kallar
glada; isynnerhet är det skadligt för barn och unga personer, att vistas i rum,
der tillräcklig dager saknas. Endast under sömn är mörker tjenligt, emedan det
bidrager till en lugnare hvila. Lägerstället bör vara i luftigt, dragfritt och lagom
varmt rum, och hellre vara fast än alltför mjukt; på madrasser stoppade med
hår, tagel, mossa, hö, balm eller spån, får kroppen sin bästa hvila; den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
