Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit van att ligga på fjäder- eller dunbolster kan dermed fortfara utan skada
for belsan, blott de ej äro allt för yfviga; men för barn och ungdom äro stadigare
bäddar mera lielsosamma. Till öfverbädd bör endast begagnas så mycket, att
man ej fryser, ty svettning under sömnen mattar och motverkar sålunda hvilans
ändamål, som naturligtvis är kroppens stärkande.
Renlighet är ett vigtigt vilkor för helsa och trefnad. Kroppsytan orenas
dagligen af svett, damm m. m., söm dels hindrar utdunstningen, dels genom sin
retning vållar hetta, klåda och utslag, livarför dagliga tvättningar böra anställas,
isynnerhet på de delar som hållas bara, såsom ausigte, händer, hals m. m.;
härtill är kallt vatten det bästa och nyttigaste. Hela kroppens badning bör
verkställas så ofta tillfälle medgifver, vintertiden i kar med högst 35 grader varmt
vatten, hvarefter en öfversköljning af kallare vatten antingen som dusch
eller-öfvertvättning är högst nyttig, och skyddar för förkylning, om sommaren i öppen
sjö eller ström. I kalla bad bör man icke gå då man är mycket svettig, utan
svala sig före afklädandet samt genast uppstiga ur vattnet om någon inre
rysning kännes. Kalla bad äro ej allenast förträffliga reningsmedel utan derjemte
vederqvickande och i hög grad stärkande; dock böra de ej tagas kallare, än öppet
vattens sommarvärme eller hvad man kallar -svala, d. v. s. omkring 16 å 20
grader varma. Att under alla årstider bada i öppen sjö, äfven under isen,
strider mot naturen; kroppen kan väl vänjas härvid, men förkylning kan lätt inträffa,
väl icke i vattnet men vid uppstigandet derifråu, och om än sådan uteblir, äro
dessa bad till föga eller ingen nytta för helsa och lif. Till renlighet hör
der-j erate, utom hvad förut är sagdt om bonings- och sofrummens sopning, vädring
m. m., äfven en noggrann omsorg om begagnade klädespersedlar. Utom damm,
rök m. m., som utifrån fastnar i dessa, qvarstaunar der också vissa delar af
kroppens utdunstning, svett o. s. v., hvaraf de bli osunda. Hvad som begagnas
närmast kroppen, såsom linne, strumpor m. m., bör derför minst en gång i veckan
ombytas, och alla andra både gång- och sängkläder alltsom oftast vädras och i fria
luften piskas, för att befrias från främmande, osunda ämnen.
Hvad här är sagdt gäller i allmänhet endast friska personer. För dem, som äro besvärade
af sjukdomar, måste andra reglor iakttagas, ullt efter sjukdomens beskaffenhet, såsom än varmare,
än svalare luft och sängplats, än heta och än kalla bad, med eller utan salt och andra tillsatser,
hvilket allt måste för hvarje fall särskildt bestämmas.
Rörelse och hvUa. Menniskan är skapad till verksamhet, och den allmänna
lefnadsregeln öfver henne lyder, att hon skall äta sitt bröd i sitt anletes svett.
Bästa beviset för riktigheten af denna sats ligger deruti att de s. k. arbetande
klasserna, såsom landtboar och andra, som tillika mest vistas i fria luften, äro
minst blottstälda för sjukdomar och uppnå den högsta åldern. Många handtverk
äro äfven så beskaffade, att vid deras utöfvande erfordras för kroppen nyttig
rörelse; många andra deremot verkställas stillasittande och för dessas utöfvare,
äf-vensom för dem som sysselsätta sig med skrifning och dylikt, är åtminstone ett
par timmars daglig rörelse behöflig, hvarunder annat göromål kan företagas,
såsom sågning, huggning, hackelseskärning och dylikt. Gående är en god rörelse,
äfvensom att rida, men häftigt springande kan bli farligt för den som har svagt
bröst. Måttligt arbete stärker kroppen, befordrar blodets och andra vätskors
omlopp, matsmältningen och uttömningarna, samt förekommer och häfver sjukdomar:
för stark ansträngning deremot uttömmer krafterna och försvagar kroppen. På
förmiddagen, efter en måttlig frukost, äro muskelansträngningar minst tröttande;
strax efter måltiden är stark rörelse menlig för matsmältningen. Vid detta som
allt annat beror mycket af vanan. Overksamhet och lättja äro skadligast af allt,
ty derigenom blir kroppen ej allenast försvagad utan tillgänglig för nästan alla
slags sjukdomar, och derför ser man ofta do lyckans skötebarn, som ej behöfva
arbeta för sin utkomst, dragas med en sjuklig kropp och som helt unga sluta sitt
lif. Efter arbete behöfves hvila, på det de ansträngda musklerna och nerverna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
