Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det har fnnnits de som velat påstå, att eftersinnandet är ingenting annat än ett sjnkligt
nrartande af menniskonatnren, som ger åt sina idkare ingenting annat än lidande till både kropp
och själ och öppnar för dem en tidig graf. Skefheten i dessa åsigter ligger i öppen dag, ty
Skaparen kan icke tänkas hafva i något af sina verk nedlagt förmågor, ämnade att ligga overksamma
eller vid begagnandet bli skadliga och förstörande. Väl kan man få se lärde och vitterhetsidkare
med ett förstördt yttre, och mången sådans bästa lefnadsår står på hans grafsten; men bland icke
tänkare finnas proportionsvis lika många både sjuklingar och i yngre åren aflidna; många
djupsinniga lärde och skriftställare hafva uppnått hög ålder och har någon af själsarbete ådragit sig
sjukdom eller död, så har han derför att tacka samma orsak, som en. lika följd af kroppsligt
arbete, pemligen oförsigtighet och ansträngning öfver förmågan. En rikt begåfvad perBon finner i
djnpt begrundande ingen plåga utan snarare njntning, och för honom är det eu verklig pina om
han saknar tillfälle till själskraftens verksamhet.
Huru nära själ och kropp äro förenade och af hvarandra beroende visar sig
vid alla tillfällen: en af sjukdomar och plågor marterad menniska blir slö både
till omdöme och minne; en af sorger och bekymmer förföljd förlorar snart sin
kroppsliga helsa. Glädje, ledsnad, harm, vrede, rädsla m. m. kunna merändels
tydligt läsas i den persons yttre, som af någon sådan känsla är intagen. Glädje,
en frukt af något önskadt, nu uppnådt förhållande, är för själen ett stärkande
näringsmedel, som meddelar sin välgörande verkan åt hela kroppen; ett
omåttligt öfverlemnande deråt kan likväl hafva skadliga följder. Sorg, ett smärtsamt
sträfvande efter något som ej kan erhållas, verkar försvagande på nerverna och
grundlägger många sjukdomar; ett annat slags sorg, bestående i saknad af något
förloradt föremål, har, om den är häftig och ihållande, samma följder. Vred«,
verkan af liden orättvisa, bringar oordning i alla lifsorganer; andedrägten
kommer ur jemnvigt, blodet antingen rusar mot yttre huden eller drar sig
tillsammans åt hjertat, ögat glöder, anletsdragen förvridas, lemmarna skakas och de inre
vätskprna få en ökad skärpa, genom hvilket allt kroppsdelarne störas i sina
naturliga förrättningar samt försvagas. Ilat är en fortsatt vrede, som yttrar
likadana verkningar, ehuru långsamt, och öfvergår detta till hämdlgstmd, så blifva
dess följder ännu vådligare. Fruktan är föreställningen om ett annalkande ondt,
som man tror sig ej kunna undvika eller mota; denna känsla verkar störande
på hela menskliga organismen, själen täres af en pinande oro och kroppen
kommer, genom blodets och andedrägtens störda gång, i en krampaktig skakning, i
följd af att sjelfva muskelkraften angripes och förslappas. Förskräckelse är en
hastigt och oförmodadt påkommen fruktan, hvilken kan hafva ännu svårare
följder, hvaribland en för hela lifvet fortfarande obotlig fallandesot; en hastig död
kan till och med bli följd af stark förskräckelse. Afund, sorg öfver andras
välgång, är den uslaste och föraktligaste af alla passioner, emedan den, som
öfver-lemnar sig deråt, vanärar menskligheten och gör sig ovärdig allt medlidande.
Hot här nämnde jemte flere för menskliga organismen vådliga passioner
finnas äfven kraftiga motvigter inom själens verksamhetssfer; de förnämsta af dessa
äro Mod och Hopp. Mod, öfvertygelsen att kunna besegra mötande svårigheter
och tillintetgöra hotande faror, eller åtminstone minska deras följder, meddelar
åt själen högre lyftning och åt kroppen större kraft, hvarigenom verkan af
fruktan och förskräckelse förlamas eller tillintetgöres. Hoppet, öfvertygelsen om
något kommande bättre, är en skön blomma på lifvets stråt, som med sin ljufva
strålkrona förtjusar den trötte vandraren och med sin himmelska doft
vederqvic-ker de sjunkna krafterna under lidande, sorger och bekymmer, hvilkas bitterhet
det mildrar oph verkar välgörande på både det andliga och lekamliga lifvet.
Dessa korta antydningar öfver själsrörelsers inverkan på helsa och välmåga torde ej vara
onyttiga vid bedömandet af menskliga lifvet och dess skiften. Emedan de medfödda själsgåfvorna
äro mycket olika, bör hvar och en med ledning af förnnft och eftertanke, af alla krafter söka
genom de goda förmögenheterna motverka de ondas inflytelse; framför allt är det föräldrars och
målsmäns skyldighet att i detta fall förbereda de unga pa kommande dagar genom att upplysa
deras förstånd med tjenliga undervisningar om skapelsen och natnreDs verksamhet, öfvertyga dem
om narraktigheten af mörkrädsla, tron på spöken med mera dylikt, vänja dem vid öfverrnskande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
