Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgiftningar. Behandlingen af sådana beror mycket på det förtärda giftets art, helst olika
slags gifter visa olika verkningar. I allmänhet bör man först och främst söka befria magen från
det gift, som möjligen der kan vara qvar, genom ett starkt verkande kräkmedel eller om
kräk-ningen redan börjat, underhålla den medelst ymnigt drickande af ljum smörlake, eller ljumt
vatten, helst med litet smör uti. Dernäst söke man att skydda magens väggar från giftets frätning
genom användande af Ijenliga medel, hvartill de bäst passande äro: söt mjölk, rå ägghvita eller
simmiga drycker nf hafre- och sngosoppa, som förtäres ymnigt och ofta, äfvensom matolja, hvaraf
en matsked då och då intages, hvarjemte sättas lavemanger af mjölk och olja. Allt hvad som af
en förgiftad uppkräkes bör uppsamlas, förvaras i ett glaskärl och förseglas, för att, om så
fordras, kunna vetenskapligt undersökas.
Det faller af sig sjelft, att vid alla här uppräknade olyckstillfällen, särdeles
vid förgiftningar och dylikt, läkare så hastigt som möjligt påkallas; men i de
fall, då sådan icke kan inträffa utan dröjsmål, böra under väntan derpå här
an-visado medel vidtagas samt med lugn noggrannhet utföras, och ingen tid
overksamt förspillas, helst hvarjo minut härvid är dyrbar. Skulle också de gjorda
försölcon hafva medfört önskad verkan redan innan läkarens ankomst, så är hans
närvaro likväl nödvändig för att lemna föreskrift om huru’den sjuke eller
förolyckade efteråt bör behandlas för att bli fullkomligt frisk.
Febersjukdomar. Sådana äro de oftast påkommande af de inre sjukdomar,
för hvilka menniskokroppon är blott,stald. De hafva sin rot i en af en eller
annan orsak uppkommen svallning i blodet, och gifva sig tillkänna genom
vexel-vis påkommande kalla rysningar och stark hetta med hastig puls, ondt i hela
kroppen samt mattighet och oförmögonhet eller svårighet att utföra de vanliga
göromålen. Ibland påkommer en feber hastigt, under det personen förut känner
sig fullkomligt frisk, stundom åter föregås den en längre eller kortare tid af
olustighet, ängslan, matthet, känsla af tyngd och sönderbråkning i armar och ben,
matlcda, tyngd i hufvudet, sömnlöshot m. m. Anledningar till sådana sjukdomar
äro flere, såsom oförsigtighet vid väderleksförändringar, isynnerhet på våren eller
hösten, förkylningar, osundt lefnadssätt, otjenlig föda, missbruk af spirituösa
drycker och af läkemedel, omåttliga eller hämmade afsöndringar eller uttömningar,
häftiga kropps- och själsansträngningar m. m. Febersjukdomar äro vanligen en
viss tid i tilltagande till dess de nå sin högsta höjd, hvilken man kallar krisis
eller brytning; öfverlefvos denna punkt, så minskas derefter febern och upphör
snart alldeles; någongång kan den likväl öfvergå till annan sjukdom. Krisen
inträffar merendels på 5:te, 7:de, 14:de, eller 21:sta dygnet från sjukdomens
början, någongång ännu senare; den visar sig medelst en stark svettning öfver
hela kroppen, hvarjemte urinen, som hittills varit klar och sparsam, nu börjar
komma ymnigt, synes grumlig och skär sig efter kallnandet samt afsätter en
bottensats (sediment), som än liknar togclmjöl, än ser ut som jäst eller kli. Utom
dessa vanligast förekommande brytningar händer det stundom att vissa febrar
bryta sig med näsblod, diarrhé eller upphostning.
I afseonde på tiden för anfallens varaktighet och återkomst delas febrar i
två slag, nemligen intermittenta febrar, såsom frossor, som hafva mellantider af \,
1 å 2 dygn, under hvilka den sjuke är feberfri och mcrändels nästan alldeles
frisk. Andra slaget febrar äro antingen uthållando med samma häftighet från
början till slut, eller, eftergifvande, remittenta febrar, som på vissa tider af dygnet,
isynnerhet förmiddagame, äro mycket lindrigare, än den öfriga delen deraf.
Enligt nyare åsigter utgör i allmänhet febern icke någon sjelfständig sjukdom, utan ett
symptom, åtföljande inflammationer i ett organ eller i någon kroppsdel eller ett allmänt lidande.
För don, som ej inhemtat någon egentlig medicinsk kunskap, är det i många
afseenden svårt, om ej omöjligt, att rätt kunna urskilja och bedöma somliga
feberarter, hvarför det är rådligast att vid sådana anfall anlita en kunnig läkare,
helst om ingen märklig förbättring visar sig efter användande af följande för
sådana sjukdomar i allmänhet tjenliga medel.
En febersjuk behöfver framför allt stillhet till både kropp och själ; den, som känuer sig
illamående och derunder har feber, bör derför genast lägga sig till sängs, i ett måttligt rarmt
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
