Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hotande och dyster; rösten förundras, su att han blir hes eller alldeles ntan ljnd; han är lätt
retad, samt visar tänderna oeh biter omkring sig då han lockas; mun och nos äro ofta torra,
eller ock hänger underkäken liksom förlamad och full med fragga; svansen hänger inkilad mellan
bakbenen och hela kroppen synes darrande; stundom rnsar han upp och biter i allt Bom
förekommer eller hugger i luften, hvaremellan gåpgen är matt och släpande; slutligen nedsjunker
han och, dör nnder ryckningar, vanligen 6—8 ilagar efter insjuknandet. Så snart man märker
några sjukdomstecken hos en hund, bör lian tagas till vara, instängas och noga observeras samt,
om symptomer till galenskap utveckla sig, genast dödas. I allmänhet bör man vid den
obetydligaste sjukdom hos en hund undvika all närmare beröring med honom, samt framför allt ej låta
honom slicka sig. Hundcu kan äfven meddela sjukdomen till hästar och andra djur, med hvilka
han kommer i beröring.
Sting af K och getingar förorsaka betydlig smärta och svullnachhos personer
med fin hud, i synnerhet hos barn. Man hör genast utdraga gadden, om den
sitter qvar, samt ingnida stället med stingspiritus (eau de luce) eller varm
bomolja; i brist deraf pålägges våt jord eller lera. Har stark svullnad redan
uppkommit, så baddas den med blyvatten eller kamfertspiritus.
Myggbett, som hos barn understundom uppväcka ganska betydliga svullnader,
smörjas likaledes mod bomolja eller stingspiritus.
Kräfta är en svår sjukdom, som mest angriper körtelaktiga delar; den
börjar vanligen med en hård, knölig svullnad, som kortare eller längre tid står
oförändrad utan att värka, men omsider börjar deri kännas ristningar och
stickningar, livarjemte knölen tilltager i storlek och slutligen uppbryter i öppet sår, ur
hvilket en skarp vätska flyter, under brännande sveda. Kräfta kan äfven sätta
sig i andra sår, såsom efter i ansigtet sönderrifna vårtor och dylikt, äfvensom
den kan uppkomma i kroppens inre delar. Detta onda fordrar ovilkorlig
läkarevård, emedan det ej kan botas på annat sätt, än antingen den sjuka delens
bortskärande, eller dess ändamålsenliga behandling med tjenliga frätmedel.
Brand är den olyckligaste utgång af inflammation, såväl i yttre som inre
delar. Man åtskiljer vanligen het och kall brand, hvilka dock endast äro olika
grader af samma slags ondt. När en sjuk del öfvergår i het brand, så upphöra
med ens alla plågor, delen blir mörkröd och huden upplyftes i blåsor, som
innehålla en skarp, tunn vätska. Ofta följer derefter kall brand, som är delens
fullkomliga död; han blir då svart, kall och hopkrumpen, samt ruttnar. En
inflammations öfvergående i brand forekommes lättast genom tidigt användande af
kylande behandling. Yisar sig het brand, så bör läkare genast tillkallas. Kallbrand
är obotlig, men är ingen af kroppens ädlare delar skadad, så följer deraf likväl
icke ovilkorligen lifvets förlust, ty naturen sätter vanligen gräns för det ondas
vidare utbredande genom en godartad bulnad i de friska delarne, förmedelst
hvilken det brandiga småningom lossnar och bortfaller. För behandling af ett
bran-digt sår fordras läkareråd. Sedan det brandiga stycket bortfallit, skötes såret
på samma sätt som ett annat bulnande sår.
örsprång, en skärande smärta med susning i ett eller båda öronen,
uppkommer af förkylning, drag, skarp blåst på hufvudet eller väta om fötterna. Om
detta onda icke fördelas kan deraf uppkomma bulning inuti örat, som väl med
tiden mognar och efter varets utflytande läkes, men hvars följd kan bli ett
långvarigt och till och med för hela lifstiden räckande fel på hörseln.
Örsprång behandlas efter dess mindre eller större häftighet; lindrigt örsprång botas
vanligen om i örat insprutas varm mjölk eller mandelolja, hvari kan blandas 20—30 opiidroppar.
Ar värken svår, så att yrsel uppkommer, sättas derjemte blodiglar framom örat och spansktluga i
nacken samt varma grötomslag ej öfver örat men rundt ikring; uppstår feber, så göres tillika en
åderlåtning, hvarjemte den sjuke för fotbad med senap, laxermedel och lavemang. Uppstår
var-flytniug, så rengöres örat flere gånger om dagen med insprntning af ljumt vatten eller mjölk.
Den oro och plåga, som kännes då en loppa eller annan insekt inkommit i örat, botas
lättast genom att i örat hälla olja, hvaraf insekten dör, eller flyter upp och kan borttagas.
Menniskokroppens yta är ofta blottetäld för åkommor, som väl ej kunna
räknas till egentliga sjukdomar, men dock ej sällan äro dels vanställande, dels
besvärliga och äfven plågsamma. Bland sådana anföras här följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
