Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gift på hurudan deu var på de antecknade dagarne 19 år tidigare. Detta utsattes också på
almanackans 4:de sida; t. ex. för 1864 stod: (’Väderleken Anm. 1845.»
Bland de förändringar, våra små almanackor från deras början intill
närvarande tid undergått, torde följande förtjena att här omnämnas:
Datoräkmngen skedde ensamt efter Julianska stilen till. och med 1700. Uti
1701 och följande års almanackor infördes äfven Gregorianska stilen, i sista
kolumnen på hvar sida, hvilket fortfor till 1753, då de elfvu dagar, som utgjorde
skilnaden i de bägge stilarne, uteslötos ur februari månad, hvilken deraf detta
år fick endast 17 dagar, och derpå följande mars flyttades nya stilen till första
och gamla till sista kolumnen. Numera är gamla stilen helt borttagen ur våra
almanackor.
Ahledniugen till bägge stilarnes införande i almanackorna var från början hufvudsakligast
den, att alla före 1753 födde personer måste räkna sin ålder efter gamla stilen, äfvenaom att
alla lagliga handlingar derefter voro daterade. Gamla stilens utsättande har likväl icke oafbrutet
fortgått; vid början af 1790-talet hlef den, utan något uppgifvet skäl, borttagen och i stället
insattes för hvarje dag initialbokstäfver till hvad vind som skulle blåsa, sannolikt efter samma
beräkning, som sedermera brukades för väderleken. Detta börjades 1793 och fortfor till 1818, således
i 26 år, hvarefter med 1819 gamla stilens anförande återtogs. Nnmera finnes väl ingen lefvande,
som är född före 1753, och don Jtilianska stilen har derför på goda grunder kunnet borttagas.
Den brukas numera endast i vårt grannrike Ryssland, äfvensom i Grekland; ryssar och greker äro
således tolf dagar efter oss i tideräkningen, det vill säga, att då vi t. ex. skrifva den 13 januari,
hafva dessa sin nyårsdag, den 1 januari.
Veckodagarna utmärktes i början med runstafvens bökstäfver, söndagarne ur
stora, de öfriga dagarne ur lilla alfabetet, hvilket fortfor till och med 1748.
Försök gjordes 1747 att i stället insätta initialer till dagarnes namn; detta
öfver-gafs påföljande år, men återtogs 1749 och har sedan dess fortfarit.
Röda bökstäfver begagnades för att utmärka sön- och helgedagar, högtider,
månskiften med mera som ansågs värdt större uppmärksamhet. Detta användes
sista gången för Lunds almanack 1761 och för Stockholms och Göteborgs 1762.
Upphörandet härmed väckte inom landet både missnöje och oro, emedan allmogen
vant sig att anse den röda färgen i almanackorna med ett slags helig vördnad.
Månadernas dag-antal. Dessa, som år 45 f. Kr. bestämdes af Julius Cæsar
och alltsedan oförändradt bibehållits, äro följande:
Januari har 31 dagar.
Februari . 28
Mars . . . April . . . 31 ” För att med lätthet erinra sig
31 har man följande gamla minnesvers:
Juni . . . n Tretti dagar har November,
Juli .... 31 April, Juni och September;
Augusti . 31 Tjuguåtta en allen,
September 30 „ Alla de öfrige trettioen.
Oktober . 31 „ -..‘I’v.;,;.
JNovember 30
December 31 „
Ett lika enkelt som sinnrikt sätt att erhålla påminnelse om hvarje sär
månads dagantal, i fall detta möjligen blifvit glömdt, är att uppräkna månadernas
namn på endera handens knogar och fördjupningarna mellan dessa. Man börjar
då med Januari på pekfingrets knoge, kallar fördjupningen dervid Februari,
långfingrets knoge Mars o. s. v.; från lillfingrets knoge, som blir Juli flyttas åter
till pekfingrets för Augusti och fortsattes som förut till December. Alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
