Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280’
Kära vän! Så kallade öfverstinnan Stjernefält nu
den puckelryggiga flickan, som hon i fordna dagar så
föga vänskapligt behandlat, och det var med full
mening hon gaf henne detta betydelsefulla namn. Sedan
hon börjat sky de fordna vännerna och de henne,
hade hon sökt sig nya, sökt dem bland de fattiga på
Näset, dit hon denna höst oftare än Ada styrt sina
steg. Hon visste, att hvad verlden aktar ringa är
det som en sann kristen söker, och lika visst som
hon trodde sig vara en sådan, ville hon visa sig vara
det. I sjelfva verket var hon väl ännu föga i
stånd att harmoniera med Karin, den milda,
tros-varma korsdragerska, som i ökad möda och ökade
lidanden blott fann ytterligare skäl att prisa Herrans
nåd och som i sin stilla verksamhet gagnade verlden
utan att mästra henne. Men redan hennes kropps
bräcklighet gjorde den lama flickan till en af dem,
hvars sällskap det anstod det nya helgonet att söka,
och hennes själs fromhet berättigade henne
obestridligen till vänskapstiteln.
Också hade öfverstinnan varit den första att gilla
och samtycka till Adas önskan att få sin
barndomsvän med på bröllopet, och hennes kraftiga vilja
hade bättre än Adas förstått besegra de invändningar,
som Karins skröplighet lät henne göra mot ett
förslag, som eljest skulle varit henne så kärt.
Öfverstinnan visste råd mot alla svårigheter och hade sjelf
aftonen förut fört den lama gästen till Almlunda.
Men som denna gäst, ovan vid luft och rörelse,
blef ganska medtagen af den lilla färden och väl
be-àöfde den hvila Ada beredt henne i sitt rum, hade
Thérese, som anländt ett par timmar sednare,
ingenting hört om hennes dervaro förrän då Karin så
oför-( tänkt blandade sig i hennes tal. Den relatift goda
helsa Karin fägnat sig åt, då hon först träffade Ada,
hade denna höst lidit mycket afbräck. Hon var ofta
svårt plågad och vid detta för henne ovanliga tillfälle
hade hon ej på hela dagen kunnat lemna sin bädd.
Likväl hade hon haft styrka att visa ett gladt an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
