Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305’
— Tror du inte att han är hos oss alltid, min
söta Hicka?
— Men jag ville han skulle komma så, att vi
finge se honom.
— En gång, min lilla Mia, kommer han äfven
på det sättet. Men ännu skulle våra ögon ej kunna
se på honom. Du vet ju att du ej kan se på solen,
hon bländar dig så att det gör ondt i ögonen. Och
hennes glans är ändå svag emot den Herrens som
skapat henne och alla de klara stjernorna. Just
emedan han älskar dig, mitt barn, kommer han ej till
dig synbarligen förrän du är färdig för hans ankomst.
— Kan du göra mig färdig, mamma?
— Nej, Maria! Det kan endast han.
— Då skall jag be honom göra det snart. Det
skall jag, mamma!
En varm kyss blef modrens svar.
En halftimma sednare voro barnen klädda. Ada
besörjde alltid detta sjelf, både emedan så var kärast
for henne och dem, samt att hon derigenom bäst kunde
vaka på deras invänjande till ordning och
sjelfverksamhet. Hon hade med afsmak sett sin tioåriga
syster Alice ligga utsträckt på soffan och räcka fötterna
mot Majken för att få strumpor och skor påsatta, hon
förstod att mycket sådant sjelfsvåld kan inrota sig
då småherrskapet öfverlemnas åt en välvillig men föga
tänkande tjenstflicka, likasom att en af mindre
tillgifven art kunde låta dem sköta sig sjelfva till en
grad som blefve föga bättre. Stunden af nymognad
lifslust i hopp och sinne är också fördelaktig för
studerandet och ledningen af gryende anlag; och modren
kan, under det naturliga bestyret att ansa och kläda
sitt barn, utså månget välsignelserikt frö för
kommande dagar. Det upptager också ej särdeles mycken
tid, om drägten är, hvad den bör vara, enkel och
ledig. Lilla Rudolf Elmers kan redan sjelf knäppa
sina skor öfver de rödrandiga strumporna, spänner
sjelf bältet omkring sin nankinsblus och hänger på
sig lilla maroquinsväskan, med stor aktsamhet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
